Jakt ökar risk för elefanter att födas utan betar

I naturen blir sjuka och svaga individer oftare offer för rovdjur eftersom de är lättare byten. På så sätt minskas risken för att sjukdomar sprids i djurvärlden och de bäst anpassade individerna har större chans att överleva. Men när jakt är inblandad så skjuts oftast de största, mest ståtliga djuren. I en ny studie visas att det har fått djur att snabbt utveckla mindre horn och betar.

Tjockhornsfår i västra Nordamerika är ett vanligt offer för trofé- och sportjakt. Forskarna kunde se att de får som var troliga att få para sig mycket också var de mest ståtliga med snabbväxande horn. De sköts dock ofta i tidig ålder och hann därmed inte föröka sig i samma utsträckning som de tjockhornsfår som inte påverkas av jakt. Detta har på kort tid påverkat populationen till att få allt mindre horn och lägre vikt.

Utvecklingen syns också hos elefanter i Afrika. Jakt efter elefantbetar har påverkat afrikanska elefanter till att i allt högre grad födas utan betar. Detta har skett på bara några årtionden i en population skogselefanter i Mozambique.

Under inbördeskriget i landet 1977-1992 dödades ungefär 90 procent av alla populationer av stora däggdjur i Mozambique. Elefanter jagades bland annat för att få tag på elfenben för att finansera kriget. 1972 fanns det 2 542 skogselefanter i landet. År 2000 återstod bara 242. I slutet av perioden var det nästan tre gånger så vanligt att honor föddes utan betar – från 18,5 procents risk till 50,9 procents risk. Forskarna kunde hitta två genmutationer som styrde huruvida elefanterna föddes med betar eller inte. Honor utan betar förde ofta dessa gener vidare till nästa generation.

Elefanter utan betar hade förvisso en större chans att slippa bli skjutna, men betarna är inte bara till för oss människor. De har en viktig funktion för elefanterna och används för att kommunicera, leta mat, slåss och leka. När de letar efter mat med sina betar påverkar de också ekosystemet. Elefanter utan betar kommer med andra ord ändra förutsättningarna även för andra djur och växter.

Det här är en utveckling som studier visat hos många djurarter som jagas av troféjägare, berättar forskaren Chris Darimont vid University of Victoria, till ABC.

– Vi ser redan efter chockerande få generationer allt mindre fiskar och allt mindre horn hos djur som vi människor jagar selektivt.

Källor: ABC, Nature och Science