Naturdebatt i Almedalen. Från vänster Daniel Ligné, Svenska Jägareförbundet, Bo Sköld, dito, Sara Cousins, professor i naturgeografi, Göran Greider, Dalademokraten, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet och Henrik Ekman, moderator. Foto: Erik Klefbom
Folk vet allt mindre om växter och djur och många kan inte ens skilja på bofink och talgoxe. Utan den här kunskapen blir jakt och fiske något främmande som människor inte kan relatera till. Det var budskapet från Svenska Jägareförbundet under deras fullsatta debatt i Almedalen.
Text: Erik Klefbom
– Det är en överlevnadsfråga för oss. Vill vi fortsätta att skörda och bruka naturen genom jakt och fiske och annat så måste vi få ut människor i skogen och plocka blåbär, säger Daniel Ligné, riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.
Det var fullsatt i Ödins garveri i Almedalen när Jägareförbundet bjöd in till debatt under onsdagen. Bland deltagarna fanns bland annat Dalademokraternas chefredaktör Göran Greider och tidigare miljöpartistiska språköret Maria Wetterstrand.
Om man inte kan något om naturen blir det bara “grön spenat”, menar Svenska Jägareförbundet. Foto (Reivo urskog): Anneli Bergvall
Enligt Daniel Ligné på Jägareförbundet har vi idag den första “betonggenerationen” med barn och ungdomar som växer upp utan att aktivera sig på mormors och morfars sommarställe. Det syns tydligt, menar han, de plockar inte blåbär och kantareller, fångar inte aborre och inte heller kanin.
Den här växande okunskapen är en oro jaktorganisationerna delvis delar med den ideella miljörörelsen. Utan traditionell naturkontakt som till exempel blåbärsplockning så försvinner också kunskapen om det långsiktiga brukandet och om grundläggande villkor för jakt och fiske.
– Ideella organisationer och Jägareförbundet skulle kunna vara kunskapsbärare för barn och ungdomar och även deras föräldrar, den rollen har vi inte riktigt tänkt på. Vi får jobba mera med detta, inte för att propagera för jakt utan för vår faunas skull, säger Bo Sköld, generalsekreterare på Jägareförbundet.
Det finns ett stort behov av att berätta om naturen och kanske till och med förklara att den inte är så farlig och mystisk som den skildrats i vissa svenska tv-serier på senare tid, produktioner som gör att man “knappt vågar gå ut med hunden efteråt”.
I det här sammanhanget vill Jägareförbundet spela en mera aktiv roll än vad de gjort hitills.
– Kan du något om naturen blir det mera spännande, om du inte kan något blir det bara grön spenat. Det måste finnas något att upptäcka och nysta i och här spelar skolan en viktig roll. Men det ligger också i svampplockarnas, ornitologernas och jägarnas intresse att få ut folk i skogen, säger Daniel Ligné.
För Jägareförbundets del finns det fler orsaker att engagera sig i frågan. Många viltpopulationer har återhämtat sig efter kriserna på 60-talet och ställer till stora problem för lantbruket. Behovet av avskjutning är stort samtidigt som det är svårt att få jägarna riktigt intresserade av bytesdjuren.
– Vi har varit rätt duktiga på att restaurera faunan. Nu är jaktläget nästan lite för bra, säger Daniel Ligné.
Text: Erik Klefbom
