Prärievråk. Foto: Andy Reago och Chrissy McClarren, CC BY 2.0
Rovfåglar har utvecklat taktiker för att fånga djur i flock medan deras bytesdjur utvecklat beteenden för att undvika att bli uppätna. Nu visar ny forskning att prärievråkar som jagar fladdermöss lärt sig att inte attackera en specifik individ i flocken.
Fåglar, fiskar och andra djur som rör sig i stora flockar har inte bara större möjlighet att upptäcka hot – de är också svårare att fånga eftersom den stora mängden individer ofta förvirrar rovdjur. De vet inte riktigt vilken individ de ska jaga efter.
Prärievråkar som jagar fladdermössen Tadarida brasiliensis har däremot visat sig ha en annorlunda jaktmetod. Fladdermössen lever i grottor i kolonier på upp till 900 000 individer i New Mexico i USA. När de lämnar sina grottor i enorma, täta flockar är de populära byten för prärievråkar och andra rovfåglar. Med hjälp av flera kameror kunde forskarna återskapa flygmönstren hos både vråkarna och fladdermössen och analysera dem i datorprogram.
De upptäckte att prärievråkarna istället för att sikta in sig på en specifik individ gör sin attack mot en viss punkt i flocken av fladdermöss. På detta sätt slipper de bli förvirrade av mängden byten och val av mål uppstår naturligt utifrån de fladdermöss som vråkarna är på kollisionskurs med. De slår helt enkelt till mot de byten som hamnar i vägen för attacken. Det här beteendet har inte observerats hos andra rovdjur, men det är möjligen enbart effektivt om flocken med bytesdjur är tillräckligt tät. I en liten flock fåglar är det troligen mer effektivt för rovfåglarna att jaga en individ.
– Vårt arbete visar att utseendet på en svärm beror på rovdjurets egen rörelse. Starar och många andra arters gruppbeteenden kan se förvirrande ut för våra egna ögon, men är kanske inte så förvirrande för ett rovdjur, säger professor Graham Taylor, huvudförfattare till studien och ledare för Oxford Flight Group.
Pilgrimsfalkar fokuserar på individer
Pilgrimsfalkar hör till de rovfåglar som istället jagar enskilda individer och det finns en vägledande lag som används för att räkna ut missilers färdväg som även kan användas på pilgrimsfalkarnas jakt. Tidigare studier har visat att de lyckas slå en stare i hela 23,1 procent av jakterna, men framgången var högre när de jagade ett enskilt byte och lägre när stararna hann försöka förvirra falken med sina formationer i luften. För starar fungerar med andra ord flockbeteendet genom att minska risken att bli tagen.
Pilgrimsfalk som attackerar starar i Rom
Källor: Nature och University of Oxford
