Invasiv ekorre upptäckt i Sverige
Nyligen upptäcktes en sibirisk jordekorre i Torup utanför Malmö. Arten anses vara invasiv och individen har nu avlivats efter beslut av Naturvårdsverket.
Arten lever normalt i Asien från Ryssland och österut, men den har även etablerat sig i Belgien, Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Italien, troligen på grund av att tama individer släppts ut i det vilda. Det är även vad som anses ha hänt med jordekorren som hittades i Torup bokskog. Den avlivades av Mårdhundsprojektet.
LÄS ÄVEN: • Hundratals kartlagda arter utgör risk för biologisk mångfald i Sverige
– Det finns ingen naturlig förklaring till att en sibirisk jordekorre ska dyka upp i Bokskogen i Torup. Det troliga är att en privatperson haft det som husdjur trots att det inte är tillåtet i Sverige, och att djuret antingen rymt eller släppts ut i naturen. Det är både oansvarigt och olagligt att släppa ut invasiva främmande arter i svensk natur där de kan ställa till med stor skada, säger Nils Carlsson, ansvarig för arbetet med invasiva främmande arter på Länsstyrelsen Skåne.
Han menar även att den sibiriska jordekorren, som klassas som invasiv av EU, kan föröka sig snabbt och orsaka skador i den nya miljön genom att bland annat äta fågelägg och gå hårt åt fruktträdgårdar. Den är också en effektiv spridare av borrelia som kan drabba människor och djur.
Det ska även ha setts en sibirisk jordekorre i Abbekås på sydkusten för några månader.
LÄS ÄVEN: • Tio trädgårdsväxter som kan hota biologisk mångfald
Enligt Artdatabankens risklista är sibirisk jordekorre en så kallad “dörrknackare” som kan vara på väg att etablera sig i Sverige. Den bedöms ha hög invasionspotential (4 av 4), men relativ låg ekologisk effekt (2 av 4). Enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN blir arten “sällan ett skadedjur och om de blir det är de lätta att kontrollera“.
LÄS ÄVEN: • USA bekämpar knölsvanar som invasiv art – anses hota lokal fauna
Om någon privatperson skulle få syn på en jordekorre kan det rapporteras till mårdhundsprojektet på 070-339 93 26.
Källor: Länstyrelsen Skåne och IUCN