Snäckglada med snäcka i klon. Foto: Dario Sanches. Uploaded by Snowmanradio, CC BY-SA 2.0.
Det som såg ut att bli snäckgladans dödsdom i Florida blev istället artens räddning, enligt en artikel i NY Times.
2004-2007 såg det mörkt ut för snäckgladan i Florida. Beståndet hade minskat från 3500 till 700 på bara några år och nu började dessutom deras huvudföda, äpplesnäckor, konkurreras ut av en mer än dubbelt så stor snäcka som gladorna hade svårt att äta. De nådde helt enkelt inte in i den, trots krökt näbb och långa klor. Ornitologer började bli oroliga för att det skulle vara slutet för gladan.
Men sedan dess har saker hänt. Antalet glador i Everglades i Florida har ökat sedan 2007 och enligt en ny studie beror det på att snäckgladan snabbt utvecklat en längre näbb för att kunna hantera de större snäckorna.
LÄS ÄVEN: • Talgoxar har utvecklat längre näbbar som anpassning till fågelmatning
– Vi blev väldigt förvånade. Vi tror ofta att så stora djur inte kan hänga med när systemen ändras, så som invasioner eller klimatförändringar, eftersom det tar så lång tid för deras generationstider är för långa. Ändå ser vi en så snabb förändring i näbblängd hos denna fågel, säger Robert Fletcher, ekolog vid Florida universitet och författare till studien.
Snäckglador blir bara ungefär åtta år gamla, så på bara två generationer har deras näbbar i snitt blivit 8-12 procent längre sedan de större snäckorna invaderas området. Troligen överlevde helt enkelt snäckglador med långa näbbar i större utsträckning än fåglar med mindre näbb. Dessutom fick de i sig mer föda och kunde därmed växa och bli större. Förutom selektion inverkade också generna eftersom långnäbbade föräldrar fick ungar med liknande förutsättningar.
LÄS ÄVEN: • Dubbelt så många fynd av invasiva blåskrabbor – kan konkurrera ut strandkrabbor
I dagsläget finns det en bra bit över 2000 snäckglador i Florida. Tre gånger så många som året när de första större snäckorna anlände.
Källa: NY Times
