Växtätare som introduceras till nya områden brukar ses som främmande eller invasiva arter som ställer till problem. Ibland kan de dock ta en roll som tidigare utrotade arter haft och på så sätt hjälpa till att återställa ett ekosystem till hur det såg ut innan människan satte sin prägel på området.
Det är en av slutsatserna i en ny studie från ett internationellt forskarteam från bland annat University of Massachusetts Amherst. De har gått igenom alla växtätare som väger över 10 kg och som levt de senaste 130 000 åren och jämfört introducerade arter med tidigare utrotade arter. De kom fram till att ekosystemen kan återfå egenskaper som varit förlorade i tusentals år.
– Vi tänker vanligtvis på naturen utifrån den korta tidsperiod som vi har dokumenterat, men redan långt innan dess har människan stått för stora och genomgripande förändringar av naturen. Att bredda vårt perspektiv så att det inkluderar mer evolutionärt relevanta förflutna låter oss ställa mer nyanserade frågor om introducerade arter och hur de påverkar världen, säger forskaren Arian Wallach som deltog i studien.
Genom att se bortom de senaste hundra åren till en tid innan människan orsakade omfattande utrotningar så gör introducerade växtätare världen mer lik hur den var innan de förhistoriska utrotningarna. De ger dessutom bredare fördelar för biologisk mångfald, skriver författarna i sin slutsats.
Många stora växtätare utvecklades efter dinosaurierna och var en viktig del av jordens fauna tills människan troligen utrotade dem för ungefär 100 000 år sedan och framåt. Det gäller exempelvis de 1,5 meter höga Macrauchenia i Sydamerika som utrotades för 10 000 – 20 000 år sedan eller Platygonus compressus – en släkting till vårt vildsvin som förr levde i stora delar av Nordamerika. Men även noshörningsstora wombatsläktingar, tre meter långa bepansrade glyptodoner, som liknar nutidens bältdjur, eller två våningar höga sengångar.
Även om dessa arter inte liknar dagens så kunde de ha liknande diet, storlek och livsmiljöer som obesläktade arter som introducerats senare. Flodhästar, som spridits i Colombia från knarkkungen Pablo Escobars privata zoo, har ungefär samma kroppstyp och diet som utrotade stora lamadjur och samma storlek och vattenlevande beteende som de utrotade hovdjuren Notoungulata. Så även om exempelvis flodhästar inte ersätter en enskild utrotad art så kan de återskapa delar av viktiga ekologiska funktioner hos flera arter.
Av de introducerade växtätarna är 64 procent mer lika utrotade arter än lokala inhemska arter, skriver forskarna.
Läs även:
• Skogsrenar vandrar åter i finska nationalparker
• Vattenbufflar och hästar återskapar natur i Donaudeltat
• Fortsatt positiv utveckling för davidshjorten – arten som eldsjälar räddade
• Hästar och stora växtätare kan förhindra förlusten av biologisk mångfald
• Återskapad natur – viktig del av lösningen på klimatförändringarna
Källor: Proceedings of the National Academy of Sciences och University of Massachusetts Amherst