I våras fångades en rödhättad stjärtmes – ett förstafynd för provinsen. Foto: Beidaihe Bird Observatory
Det pågår ett kunskapsutbyte mellan ringmärkningscentraler i Sverige och Kina. Projektet har fått stöd från Sida och drivs av Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm med målet att utveckla ringmärkningen i Kina så att den kan användas för bland annat miljöövervakning.
På plats i Beidaihe i nordöstra Kina, 30 mil öster om Peking är de rutinerade svenska ringmärkarna Bo Petersson och Gabriel Norevik. Det är en intressant sträcklokal i landet där det passerar mängder av fåglar under vår och höst och där även en del av “våra” arter kan påträffas.
Asiatisk gulrall. Den senaste rariteten som fångats i Beidaihe. Foto: Beidaihe Bird Observatory
Ringmärkarnas uppgifter består förutom att tömma näten varje dag och åldersbestämma och väga fåglarna också av att dokumentera alla fångster så att kunskapen ska kunna spridas i landet och se till att Kinas fågelstationer tar fram intressanta data och utvecklas till att hålla samma höga standard som i väst.
Den 13 september har varit en varm (25-26 grader), ganska kvalmig dag, men med en självklar höjdpunkt: två asiatiska gulrallar. Bo Petersson som rest regelbundet till Kina sedan 1993 har bara sett fågeln en gång tidigare och benämner fyndet som “fullständigt oväntat” när vi pratar med honom och hans kollega Gabriel Norevik via Skype strax efter fyndet. Båda är fågelskådare sedan barnsben och har sammanlagt 50 års erfarenhet av att ringmärka fåglar i Sverige och utomlands.
Hur kommer det sig att ni jobbar som ringmärkare i Beidaihe?
– Jag har varit biten av Kina länge och lett fågelresor hit med Avifauna sedan 1993, säger Bo Petersson. När Sida avsatte pengar för miljöförbättrande åtgärder i Kina, som bland annat inbegrep miljöövervakning, föreslog jag att få komma hit. Kunskapsnivån är väldigt låg här när det gäller art- och åldersbestämning. Bland annat för att det inte finns någon speciellt bra litteratur och eftersom ringmärkning bara pågått i 30 år i landet. När jag kom hit användes till exempel samma nät för ringmärkning som för den illegala fångsten så fåglarna skadade sig när de fastnade i näten. Det var horribelt. Nu har mycket hänt och näten har förbättrats avsevärt.
Med datan från fågelstationerna blir det lättare att hålla koll på bland annat miljöutvecklingen i landet. Den illegala fångsten är till exempel väldigt utbredd, vilket märks bara genom att gå ner på den närmsta marknaden enligt Bo Petersson. Där går det att köpa mängder av illegalt fångade fåglar.
I våras fångades en rödhättad stjärtmes – ett förstafynd för provinsen. Foto: Beidaihe Bird Observatory
Ett tydligt exempel på miljöövervakning tack vare ringmärkningen är att gyllensparven försvunnit som häckfågel i Finland. Fågeln övervintrar i Kina och där fångas den och äts i sådana mängder att det raderade ut Finlands bestånd. För svenska ringmärkare är det också lite extra kul att det skett fem återfynd av videsparvar och en gråsiska som tidigare ringmärkts i Sverige. Videsparvar övervintrar i området och gråsiskor flyger hitåt beroende på födotillgången. Annars finns det en del andra arter som vi även har i Sverige – gråspett, entita, talgoxe, gulärla, gärdsmyg och kungsfågel till exempel.
Arbetet på fågelstationen fungerar relativt smärtfritt trots ett ganska stort problem. Kineserna på fågelstationen kan inte engelska och svenskarna kan knappt kinesiska. Men Bo och Gabriel berättar att de utvecklat ett gemensamt språk och snappar upp vissa viktiga ord för att lyckas göra sig förstådda på en blandning av påhittat teckenspråk, engelska, kinesiska och latin. När det kommer grupper av kinesiska ringmärkare till Beidaihe används dock tolk.
Beidaihe-området är en semesterort som fyrdubblas i storlek om sommaren och det är egentligen därför den sakta blev en fågellokal av rang. Utländska skådare kunde bo på hotell och ha tillgång till restauranger på bekvämt avstånd från fågellokalerna.
Hur är fågelskådningsintresset i Kina och hur har det utvecklats sedan du började komma hit?
– I början på 90-talet var vi som ufon, säger Bo Petersson. Ingen förstod vad vi höll på med när vi kom med våra kikare. Det stod flockar av människor som bara tittade på oss. Idag skådar kineser i betydligt högre utsträckning, men det är framför allt för att fotografera fåglar. De senaste 5-10 åren har det dykt upp mängder av webbsidor med fantastiska fågelbilder. Den växande medelklassen, som inte ens fanns tidigare, har tillräckligt med fritid och pengar för att skaffa sig jäkligt fin utrustning och ta bra bilder. De lokala fågelorganisationerna har också växt fram de senaste åren och det händer att det kommer kinesiska skådargrupper till Beidaihe.
Bo Petersson plockar en mingtrast ur näten. En art som enbart finns i en bergskedja i Kina. Foto: Beidaihe Bird Observatory
Betyder det också att motståndet mot den illegala fångsten ökat?
– Det skrivs väldigt ofta i media om de illegala fångsterna och det är fortfarande utbrett. Häromdagen hittade vi till exempel fåglar som troligen dumpats av rädsla för att åka fast. Naturorganisationerna i landet växer så att det knakar och engagemanget ökar. Den illegala fångsten diskuteras ständigt.
I dagsläget finns det 42 fågelstationer i Kina, vilket får räknas som väldigt lite med tanke på landets storlek. Stationen i Beihaide bekostas av lokala myndigheter och ringmärkarnas löner betalas av Qinhuangdaos djurpark, där de arbetar när de inte ringmärker. Sida-anslaget används bara till omkostnader för svenskt deltagande. Resor och löner samt hyra av lägenhet. Men anslaget upphör snart och de avlönade ringmärkarna får därefter jobba gratis om inte ersättningen förlängs via Naturhistoriska Riksmuseet.
– Utbytet stannar inte, förklarar Bo Petersson. Det kommer ta år innan Kina är framme vid en bra miljöövervakningsorganisation och de måste börja få fram litteratur och jobba standardiserat. Men det finns inte ekonomiska förutsättningar för att åka till Kina för volontärarbete. Det finns dock tankar om att bibehålla samarbetet mellan Naturhistoriska Riksmuseet och den kinesiska ringmärkningsorganisationen.
Slutligen – vad är det som ni båda gillar så mycket med att ringmärka fåglar?
– Det är en bra fråga, säger Gabriel. Det är ett sätt att komma nära och lära känna fåglarna. När man håller dem i handen kan man njuta av fler små detaljer som man inte ser annars. Dessutom får man ofta lösa gåtor om ålder. Vissa fåglar kan man enkelt artbestämma på sin sång, men när man har dem i handen måste man gå på andra karaktärer och det kan vara ett riktigt pussel.
– Det ger en extra dimension till fågelskådningen, fyller Bo i. Det är också drivkraften av själva fångsten. Kanske är det vår jaktinstinkt, men det är rätt läckert att försöka överlista en orientalisk nattskärra att fastna i nätet. Det är spännande. Jag brukar dock säga till raritetsjägare att de inte ska ringmärka. Man hittar fler arter på andra håll.
• Dagliga uppdateringar från Beidaihe Bird Observatory ges i deras blogg
