Malin Frick föddes i Skåne med ett brinnande naturintresse. I hela sitt liv har hon kämpat för naturen på olika sätt och hon utsågs nyligen av tidningen Origin till en av ”Världens 100 bästa hjältar för haven”. Efter 15 år ute i världen är Malin Frick nu på väg att flytta hem. Vi har intervjuat henne.
Malin Frick tror att hennes naturintresse är mer eller mindre var merfött. Redan som liten var hon ofta ute och kollade på fjärilar, nyckelpigor och andra djur. Hennes favoritskiva var med Jan Lindblad. När andra barn lyssnade på Kiss och Michael Jackson satt Malin och lyssnade på Jan Lindblads inspelade djurläten och visslade olika fågelsånger.
– Jag ordnade tävlingar för mina vänner om vem som hittade den första tussilagon på våren och försökte ofta övertyga dem att hänga med ner och leta efter grodor och salamandrar. Jag blev scout och var med i patrullen ekorren och älskade att sova utomhus och vakna till fågellätena, berättar hon.
När började du engagera dig i naturen mer handgripligen?
– När jag blev lite äldre började jag att prenumerera på tidningen ”Djurens Rätt” men jag tyckte oftast att bilderna var så hemska att jag inte direkt vågade läsa den, men bad alla jag kände läsa den istället. Jag kände redan då att om jag bara kunde få andra att bry sig mer om djuren så vore det bra. Jag brydde ju mig redan. Jag släpade ofta hem skadade fågelungar, flyttade maskar från gatorna till rabatterna och smög in till grannbarnen och släppte ute de fjärilar de fångat under dagen.
När hon för 15 år sedan flyttade till Australien började Malin Frick engagera sig i naturfrågor mer handgripligen. Hon gillade att snorkla och dyka i ett undervattensnaturreservat i närheten. Det blev en naturlig del av hennes liv och när hon upptäckte att det skedde tjuvfiske i området blev hon mer och mer irriterad och arg.
– Jag har ett vänskapsförhållande med djuren i området. Jag började att skriva artiklar om hur viktigt det är att bevara en biologisk mångfald och började även undervisa i skolor om djur och natur. Jag arbetade redan i skolorna som speciallärare och kunde genom min passion för djur och natur få skoltrötta elever att bli mer engagerade. Rektorer blev nöjda och jag blev mer efterfrågad som speciallärare och naturpedagog i Sydney, säger Malin Frick.
För att försörja sig under åren utomlands har Malin Frick jobbat med specialpedagogik på olika skolor och har ofta tagit ut extra ledighet för att ge sig ut på olika resor och uppdrag. Hon har bland annat besökt Arktis för att se hur glaciärerna smält och medverkat i isbjörnsforskning. Hon har också engagerat sig för att utbilda andra om hur vilket det är med bevarandet av haven, besökt bergsgorillor i Rwanda, låglandsgorillor i Kamerun, jobbat med orangutanger på Borneo, jagat efter illegala japanska valjaktsfartyg i Antarktis och tagit hand om skadade djur.
Malin Frick berättar bland annat om hur hon kört jeep genom brinnande regnskog på Borneo. Regnskogen i området bränns för att ge plats för oljepalmplantage.
– Detta har orsakat bränder, nedhuggning av regnskog och har haft förödande konsekvenser för inte bara orangutanger, utan även för elefanter, tigrar och många andra djur. Jag arbetade med orangutangerna i området ett tag. Ungefär 60 orangutanger dör varje vecka i Borneo på grund av människans efterfrågan på palmolja. Att se dessa otroligt vackra, oskyldiga djur skadas, förlora sina mödrar och hem är verkligen hjärtskärande.
Hon har också arbetat med organisationen Sea Shepherds “Operation Relentless” för att skydda valarna i Antarktis. De lyckades bland annat sätta sitt skepp i vägen för de japanska valjägarna när de skulle skjuta valarna och räddade på så vis livet på hundratals valar. Det pågår en illegal jakt på valar i området, men eftersom Antarktis är ett internationellt område är det inga länder som tar ansvar för att se till att lagen efterföljs.
– Det är ett stort och farligt område att patrullera och dessutom väldigt kostsamt att skicka dit fartyg. I slutet av 2013 och början av 2014 arbetade jag för organisationen ”Sea Shepherd” som är den enda organisation som åker till Antarktis för att se till att internationell lag efterföljs och inga valar dödas i Antarktis. De illegala valjägarna är otroligt aggressiva och kastade skruvar, svingade ankare mot oss om vi var ute på däck, sprutade på oss med starka vattenkanoner och krockade också med vårt skepp vid ett tillfälle då vi försökte stoppa deras jakt, berättar Malin Frick.
Sedan 1982 är det förbjudet med kommersiell valjakt i Japan, men landet har fortsatt jaga valar ”i forskningssyfte” och marknaden subventioneras av japanska staten. I mars 2014 beslöt Internationella domstolen i Haag att Japan inte längre får jaga valar i Antarktis vatten och det beslutet har landet följt. Japan är dock fortfarande världens största marknad för valkött och sedan 2005 har landet dödat minst 3600 vikvalar.
Det är tre saker som engagerat henne mest under de här åren: Orangutanger, valar och hajar. Hon berättar att när hon kom tillbaka från Antarktis så hade den australiska regeringen infört jakt på vissa hajarter (även utrotningshotade) om de sågs 500 meter från stranden och om de var längre än 3 meter långa. Med hjälp av krokar med död fisk lockade de till sig hajarna som fastande på krokarna, mättes och antingen sköts eller släpptes. Många av hajarna som släpptes var så skadade att de inte överlevde.
– Att döda hajar som har funnits på jorden i över 400 miljoner år och är otroligt viktiga för att havens ekosystem är något som jag tycker är en helt vansinnig idé. Jag och flera vänner började engagera oss mer i detta för att sprida budskapet till media. Vi ordnade utbildningsdagar, protester, skrev insändare och till blev det ett slut på detta barbariska dödande. Hajar dödar i snitt tio människor per år, när de tar fel på oss – vi är inte en del av deras diet. Människor dödar mellan 75 och 100 miljoner hajar varje år. Jag kommer alltid att vara en haj-tjej och förespråka hajarna.
Vad tänker du när du ser tillbaka på de här åren av resande och naturarbete?
– Inget i livet är en slump. Jag har redan sen jag varit liten varit passionerad av att rädda djur och natur. Även om jag blev lärare i grunden så kunde inte mitt öde styras åt det helt, utan min roll på jorden består av att vara djurens röst. Jag har haft en fantastiskt tid, jag har träffat otroligt många inspirerande människor såsom chimpansexperten Jane Goodall, orangutangexperten Birute Galdikas och Paul Watson, grundare av Greenpeace och Sea Shepherd. Jag har lärt mig att inte gett upp, att allt går om man vill. Världen kan se förödande ut många gånger när man ser vad vi människor gör mot den, men även om man inte kan rädda alla djur så kan man göra en otrolig skillnad för de djur man räddar. Det gäller att hela tiden vara positiv, se framåt och fortsätta att lära sig nya saker. Jag är otroligt glad över att ha uppskattats för det arbete jag så gärna gör för naturen och djuren. Mest glad är jag nog när den amerikanska tidningen Origin utsåg mig till en av ”Världens 100 bästa hjältar för haven”.
Efter 15 år i Australien med resor till många andra platser i världen är det nu dags för Malin att flytta hem till Sverige igen. Hon vill ta med sig det hon lärt sig och starta upp nya projekt.
– Jag har alltid tyckt om Sverige mycket som land, den svenska naturen är otroligt vacker och om Australien är en oslipad diamant så är nog Sverige en slipad sådan. Sverige är ett modernare, jämlikare och etablerat samhälle än Australien. Många svenskar inser kanske inte alltid detta för det är lätt att bli hemmablind, men jag som har rest i över 70 länder och varit både utvandrare och invandrare ser verkligen hur bra Sverige är och jag känner att det är där jag vill ha min framtid.
Har du några tips till någon som funderar på att följa i dina fotspår?
– Lär dig om de saker du är passionerad av. På så vis kommer du i kontakt med likasinnande personer. Res så mycket du kan för det lär du dig också mycket på. Var inte rädd för problem som kan uppstå, det är bara tillfälliga pauser i livet. Tveka inte, ta alltid beslut, så länge du tar beslut så går du framåt. Var inte rädd för att bryta upp om du verkligen vill göra något annat, för tar du inte chansen så kommer du aldrig att veta hur långt du kan gå, avslutar Malin Frick.