När Världsnaturfonden i höstas delade ut priser till årets miljöhjältar prisades även Årets pandabok. För andra året i rad gick priset till Felix Heintzenberg, som den här gången tillsammans med Tom Schandy gjort boken “I skuggan av träden – Liv i våra vilda skogar”. Vi tog kontakt med Felix för att få reda på mer om boken och utmärkelsen.
Nu har du två år i rad fått en bok utsedd till Årets pandabok av Världsnaturfonden. Grattis! Vad tror du är förklaringen till det?
– Det är en svår fråga att svara på. Till en början behöver man ha en bra idé till en bok. Bra idéer dyker upp när man minst anar det, men om man vill skriva en naturbok är det en fördel om man visats mycket ute i naturen, något som jag gärna och ofta gör, både ensamt, med familjen eller vänner. När man har sällskap kan man diskutera det man ser i exempelvis en skog och får på så sätt en annan insikt. När man är själv har man däremot mer tid att iaktta och att se. Båda delar är viktiga, tror jag.
För att kunna få bra idéer behöver man inte bara få inspiration, man får gärna ha gärna förkunskap och då spelar ens egen bakgrund in. Mina erfarenheter som biolog, fotograf och allmän naturentusiast är nog en bra kombination för det. Och som gymnasielärare har jag tränat mycket på att förmedla information, något som man på liknande sätt kan göra i böcker.
Idén till boken “Nordiska nätter – Djurliv mellan skymning och gryning” växte fram genom mitt engagemang i våra ugglor, genom ett slitsamt och tidskrävande byggande av över 250 uggleholkar, holkkontroller, observationer och ringmärkning. Under detta arbete utforskade jag nog samtidigt och undermedvetet många andra nattaktiva djur. Summan av alla dessa upplevelser väckte slutligen idén till “Nordiska nätter“.
En annan förklaring kan möjligen vara vårt arbetssätt. En bok har alltid en mognadsprocess och det är viktigt att bilderna och texterna inte är framtagna inom allt för snäva tidsramar. Endast på så sätt, genom en lång och slitsam arbetsprocess kan man få den variation i bildmaterialet och i texterna som vi strävar efter.
Bokens innehåll och form är förstås också avgörande då Världsnaturfonden WWF väljer den bästa naturskildringen i text och bild. När det gäller bilderna har jag 30 års erfarenhet som naturfotograf och för att skapa en bra helhet som berör behöver man inspirerande texter som fogas samman med bilderna till en fungerande och harmonisk helhet. Texterna ska helst kunna vara så läsvärda att de hade kunnat publiceras även utan bilder intill.
Jag samarbetar också med väldigt duktiga personer som jag har känt under en lång tid. Min mångårige vän Magnus Stenmark (bokens redaktör och formgivare) har jag jobbat ihop med redan med förra årets pandabok “Nordiska nätter” och även med boken “Naturpärlor i Skåne”. Vi jobbar bra ihop och han har bidragit väldigt, väldigt mycket till bokens text och form och det är jag mycket tacksam för. Medförfattare och medfotograf är dessutom den norske naturfotografen Tom Schandy som inte bara är en fantastisk fotograf utan även en god vän som har jag har känt i många år.
Hur uppstod idén till boken “I skuggan av träden – Liv i våra vilda skogar”?
– Skogen är den kanske mest folkkära livsmiljön som finns i Norden och de flesta har någon slags relation till skogarna i vårt land. Denna relation kan inte inte sällan liknas vid en kärleksrelation. Många av oss är samtidigt väl medvetna att våra skogar har förändrats under mindre än en livstid. Många skogar har förvandlats från vildmark till unga granplanteringar. Vi ville visa de vilda skogarna som än finns kvar i Norden. Boken är en positiv bok, den är tänkt att vara en inspiration för alla som vill skapa egna upplevelser i naturen, att ta sig ut, att söka upp de sista vildmarkerna och att verka för att de sista skogarna bevaras. Det är ju en stor skillnad mellan riktig skog där träden får bli riktigt gamla och dö av sin egen ålder och dagens unga, täta granplanteringar där träd får växa i långa rader, tätt intill varandra för att bli till virke och massa, något som vi ser över hela Norden. Vill man vara lite ironisk kan man säga att vi idag har fler träd än någonsin i Norden, men att vi aldrig har haft så lite skog som nu.
Varför valde ni titeln “I skuggan av träden – Liv i våra vilda skogar”?
– Det är nog en kombination av orsaker. En anledning varför vi valde titeln “I skuggan av träden” är att den lämnar utrymme för egna tolkningar och egen fantasi, så att läsaren kan bli överraskad när han/hon börjar läsa i boken. Samtidigt antyder ordet “skuggan” något dolt och mystiskt, något som kanske döljer sig i mörker. Och skuggor är kanske det som är mest karakteristiskt med skogen som en livsmiljö, om man jämför våra nordiska skogar med andra, mer öppna ekosystem som ängsmark eller berg.
Har det hänt att bilderna fått styra textmaterialet eller har det varit tvärtom?
– Båda delarna växer fram parallellt, och jag tror egentligen inte att den ena delen styr den andra. Men det är möjligt att de påverkar varandra lite. I så fall tror jag att det är mest texterna som påverkar våra böckers bildmaterial. Om man tittar på de olika kapitlen i “I skuggan av träden” så speglar de utvalda delar av våra skogar. Vi har ingen ambition att skildra skogarna som en helhet, något som hade varit en omöjlig uppgift att sammanfatta i en bok. Istället gör vi tvärtom, vi börjar med en del av skogen, till exempel skogstjärnen och börjar skissa på ett textmaterial. Med tiden klarnar bilden och vi ser vilka bilder som behövs för att illustrera vår kapiteltext. Om ett bildmaterial skulle styra texten löper man stor risk att boken blir allt för smal i sitt ämne. Sammanlagt har vi gått genom tiotusentals bilder. Omkring 150 av dessa finns med i boken.
Kan du berätta om något särskilt minnesvärt under arbetet med boken?
– Jag har många fina minnen, dels ifrån arbetsprocessen med layout och texter, dels ifrån arbetet med fotografierna. Ett minne ur arbetsprocessen är när bokens redaktör Magnus Stenmark besökte mig på Gotland där jag var på semester med min familj i somras. För att kunna jobba ostört och samtidigt se en inspirerande miljö valde Magnus och jag att åka till Vamlingsbo prästgård där fågelmålaren Lars Jonsson har sitt museum. Vi tittade på hans utställning och efter det satte vi i prästgårdens trädgårdscafé och åt värdens godaste morotskaka som Lars Jonssons dotter hade bakat, samtidigt som vi jobbade med boken. I denna inspirerande miljö lyckades vi vara väldigt produktiva denna dag.
När det gäller fotoarbetet minns jag en resa till nordöstra Finnland där jag fotograferade blåstjärtar till boken. Det var i maj i år, hanarna sjöng på bergstopparna i området i väntan på honorna som inte hade anlänt än. Jag minns de långa och svettiga vandringarna upp för bergen klockan fyra på morgonen för att kunna tillbringa hela dagen i de gamla skogarna på bergen. Jag bodde i ett tält i en dalgång någon kilometer därifrån. Det var ett tungt arbete, att ta 20 kilo fotoutrutsning upp på berget, men det var en fantastisk känsla att lyckas med bilderna efter otaliga timmars väntan i gömslet.
Har du lämnat din tjänst som lärare för att jobba heltid som fotograf och författare? Hur fungerar det i sådana fall?
– Jag gillar att undervisa och jag gillar att göra böcker och egentligen är dessa två sysslor inte så olika. Båda handlar om att inspirera och att visa något som andra kanske inte känner till eller något som de uppskattar. Det är bara formen i förmedlandet som skiljer sig. Att undervisa är fantastiskt kul, det är socialt, mycket kreativt, och det är roligt att ha med ungdomar att göra. Att göra böcker och att jobba som naturfotograf är också fint eftersom man får vara ute i naturen en del, men det är också ganska ensligt, och man har inte mycket kontakt med läsaren eftersom böckerna säljs via handeln. Vi får se hur jag lyckas att få ihop det bästa av dessa två närbesläktade världar i framtiden.
