Intervju med Dan Zetterström om målandet och Fågelguiden

Han är en av männen bakom fågelboken “Fågelguiden” (“Collins Bird Guide” i engelskspråkiga länder) som hyllats som en av de bästa fågelböckerna i världen av bland annat magasinet Birdwatch, The Times och Birdguides.com. Boken har sålts i hundratusentals exemplar världen över och Dan Zetterström är en av världens mest erkända fågelmålare, som dessutom jobbat heltid som fågelillustratör sedan 1990 och designat flera svenska frimärken. Ändå går det knappt att hitta en intervju med honom i svensk media. Han är helt enkelt en väl dold kändis.

Kanske beror det på hans inställning att inte framhäva sig själv. Under intervjun med honom återkommer han till att han inte vill skryta och beskriver bokens populäritet med att han “måste gjort något rätt”. Eftersom han inte heller säljer speciellt mycket tavlor eller planscher – “jag kan väl slänga ihop en tavla om någon insisterar, men jag tycker bäst om att måla till böcker” – så har han inte heller haft något större behov av att synas. Han har trivts bra med livet i skymundan så länge han får fortsätta att förfina sitt livsverk – “Fågelguiden”.

Intresset för fåglar och målande började tidigt för Dan Zetterström, som är född 1954.
– Ja var ska jag börja? Alla småbarn är ju intresserade av djur, men för mig tog det aldrig slut. Jag bara fortsatte att suga i mig fakta om djur och fåglar. På samma sätt är det med målandet. Som alla andra barn låg jag på golvet och ritade med kritor, men för mig fortsatte det bara och blev till slut mitt jobb.

Studerandet av djur och fåglar och målandet fick honom att vilja se mer och mer. Det blev utflykter i närmiljön, som utvidgades till Skåne och fjällen och sedan blev det “bara värre och värre”. Dan började resa runt i hela världen och besökte Afrika, Indien, Kina, USA, Sibirien, Europa, Mellanöstern, regnskogar och Tibets högland – överallt där det fanns intressanta fåglar.

– Alla mina sparpengar gick till resor och utrustning. Det var det viktigaste för mig. Mitt klädkonto har alltid legat “under existensminimum” och jag är inte så intresserad av att köpa på mig prylar, men med åren lugnade jag mig och rör mig nu framför allt i de områden som boken täcker.

När många andra fågelskådare nöjde sig med att kryssa fåglarna i olika listor samlade Dan Zetterström på minnesbilder av hur fåglarna ser ut. Han hade tidigt en idé om att han ville göra en fågelbok och när han fick med 25 planscher i fågelboken “Alla Europas fåglar i färg” och fick jättefina recensioner började han inse att det var något han behärskade.

Dan insåg också tidigt att han inte bara kunde lita på sina minnesbilder och började då filma och fotografera fåglarna som han såg.
– Jag kunde sitta och titta på en ökenstenskvätta och gjorde en skiss för att minnas intrycken, men när det gått ett par år tappar man tron på sina skisser. Minnet försvagas och då kryper man mot en säkerhetszon där man inte vågar ta ut svängar. Det är lite tråkigt att det blir så, men en teckning är ju en personlig upplevelse för stunden. Alla mina travar med diabilder och filmer som referensmaterial ger en trygghetskänsla. Jag vet att det inte kan bli helt fel.

Redan innan arbetet med “Fågelguiden” hade inletts var Dan Zetterström väl förberedd. Under många års tid hade han samlat intryck av allt från vanliga arter till rariteter som fiskuv och bergortolansparv. Kunskapen var möjlig tack vare det omfattande resandet.
– Det gick inte att leta rätt på alla arterna här. Det går kanske att se en brunsångare i Sverige, men om man verkligen vill ha koll på arten är det bättre att åka till Kina där man kan se 200 stycken om dagen. Efter alla mina resor hade jag till slut hygglig koll på det mesta.

Men även med så mycket referensmaterial är det inte alltid det blir rätt.
– En art som jag tycker är knepig att fånga är rödhake. Många bilder gör inte arten rättvisa och då måste man använda sin egen hårddisk i huvudet för att rätta till det som inte känns rätt.

Det låter lite som att en bra fågelmålare är bra på att fånga det som fågelskådare kallar “jizz” – en allmän uppfattning om vad som utmärker en viss art?
– Ja det kan man säga, det är jizzet som jagas. Alla kan måla en ortolansparv, men om man försöker få en genomsnittlig bild av arten – en grundbild, så måste man använda det man har själv i skallen.

Det är också något som Dan Zetterström menar utmärker toppmålare från andra som inte är fullt lika bra. Han tycker att det kommit fram väldigt många fantastiska fågelmålare de senaste 10-15 åren. Han vill dock framhålla veteranen och sin personliga favorit Lars Jonsson som han menar har “jämnat marken för de som sedan följde i hans fotspår”.

Under själva arbetet jobbar Dan mest med skissen. Det är den som måste kännas helt rätt innan det är dags för målandet som egentligen är en liten del av hela processen. Under arbetet med “Fågelguiden” delade Dan Zetterström på illustrerandet med den irländska konstnären Killian Mullarney. Det blev en naturlig uppdelning mellan familjerna och arterna. Dan tog hand om rovfåglar och arter som ugglor och hönsfåglar som är vanligare i vår norra del av Europa. Sedan blev det “lite huggsexa” om de sista arterna, men aldrig något “käbbel”. Enligt Dan finns det inga tråkiga fåglar att måla.

Jobbar ni redan med nästa version av “Fågelguiden”?
– Jag gör de i alla fall. Jag hade mängder med skisser som var klara inför andra upplagan men som inte hanns med och har ett otroligt stort material nu som bara ska in i tredje upplagan. Det kommer höja bokens kvalitet. Men märk väl att en tredje upplaga ligger långt fram i tiden.

Kan du ge några exempel på vad som kommer vara med eller förändras?
– En sak är att vi började städa bort införda arter som till exempel mandarinand i andra upplagan. Nästa gång förpassa fasanerna från huvudbehandlingen. De hittas nu bland införda arter där de hör hemma och ges mindre plats längst bak i nästa upplaga av boken. Av det utrymme som vi då sparar kommer jag bland annat utöka innehållet om hönsfåglar. Järpen har till exempel fått en alldeles för styvmoderlig behandling och den kommer då få upprättelse. Det är mycket annat som är nytt också, men det får vi prata mer om senare.

Varför har “Fågelguiden” blivit så populär tror du?
– Man får ju inte skryta, men alla är överens om att den har hög bildkvalitet och det är ju bara att suga i sig. Den är också väldigt pedagogisk, samt väl uppdaterad och komplett. Inga arter saknas egentligen.

På frågan om varför “Fågelguiden” kommer som app först nu svarar Dan att han inte vill gå in på några detaljer, men att det beror på “diverse oförutsedda stötestenar”, men nu är kontrakt skrivna och Bonnier har hittat en samarbetspartner som gjort bra appar förut. Den tekniska aspekten av appen har Dan Zetterström inget med att göra och inte heller någon större koll på. Han använder själv en Nokia 3310 med över tio år på nacken och tillhör därmed inte direkt huvudmålgruppen.

Till sist – är det någon fågel du vurmar extra för?
– Det är omöjligt att svara på. Den senaste fågeln jag fått en bra titt på brukar jag vara extra förtjust i för stunden så just nu är det nog lövsångare efter en fin stund med några unga individer häromdagen. Det är också något speciellt med sidensvansar när de dyker upp och lyser upp den mörka hösten. Det är egentligen lättare att nämna de fåglar jag inte vurmar för. De inplanterade arterna som inte hör hemma här egentligen som kanadagås och fasan kommer i alla fall sist.

Dan Zetterström jobbar inte med något nytt material till appen då den kommer att vara identisk med “Fågelguiden”. Däremot har han bidragit med målningarna till “Fågeldagboken 2014” som släpps nu i september. När nästa version av “Fågelguiden” släpps som bok är ännu oklart, men det kommer att dröja.

Dan Zetterström har tidigare bland annat haft med målningar i “Fågeldagbok 2013”, “Fåglarna: alla Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält” och “Alla Europas fåglar i färg”.