Intensivt odlade gräsmarker klarar klimatkrisen sämre
Gräsmarker som optimerats för hög avkastning är mycket känsligare för extremväder än de gräsområden som tillåts ha en långsammare utveckling.
Betande nötkreatur.
Forskare vid Helmholtz Centre for Environmental Research (UFZ) har under tio års tid jämfört olika ängs- och betesmarker och hur de kan hantera framtidens klimat. Frågan är av stor vikt eftersom världens gräsmarker utgör en fjärdedel av jordens landyta, lagrar minst en tredjedel av det markbundna kolet, är avgörande för livsmedelsproduktionen och rymmer hög biologisk mångfald.
Men många gräsmarker gödslas kraftigt, klipps ofta och betas intensivt för att effektiviseras och ge större produktion, åtminstone i Tyskland där studien genomfördes. Forskarna kunde på 50 olika små ytor på 16 x 24 meter variera markanvändningsintensitet, temperaturer och nederbördsnivåer så att de motsvarar klimatmodellerna för framtiden i Tyskland. Efter åtta års studier kunde de visa att de intensivt skötta gräsmarkerna klarade torka och översvämningar betydligt sämre än mindre intensivt använda ängs- och betesmarker.
Testade på de torra åren 2015-2022
Bland annat kunde de testa hur ytorna klarade de tre torra perioder som drabbade Tyskland och övriga Europa under åren 2015-2022.
– Denna period omfattar tre av de torraste år som regionen har upplevt sedan man började registrera data. Denna torka hade uppenbarligen en mycket starkare effekt på växterna än den experimentellt simulerade klimatförändringen. Bland andra faktorer är detta förmodligen relaterat till mångfalden av arter, säger Lotte Korell, biolog vid UFZ.
Högre produktion – tills torkan slog till
Artrika gräsmarker som endast sällan klipps eller betas sparsamt klarade värmen och torkan mycket bättre än de intensivt använda högpresterande ängarna. De mindre intensivt utnyttjade ängs- och betesmarkerna hade en högre artmångfald än på några av testytorna där det bara odlades fem grässorter (bland annat ängsgröe och rajgräs) som rekommenderas för lantbrukare och trädgårdsodling i Tyskland. De intensivt skötta ytorna gav i början högre produktion än de mer varierade gräsmarkerna, men enbart under gynnsamma klimatförhållanden. När det blev torka dog gräset på de intensivt utnyttjade ängarna i allt högre grad och ersattes av andra arter.
– Jordbrukare som bara har intensiv vall har därför sämre möjligheter att planera för sådana perioder och bär därmed en större ekonomisk risk. Å andra sidan bidrar lågintensiva ängs- och betesmarker inte bara till att bevara den biologiska mångfalden utan också till att stabilisera gräsmarkernas produktivitet i tider av klimatförändringar, skriver forskarna slutligen.
Källor: Global Change Biology och Helmholtz Center
