Kalhygge.
Inte ens 50-80 år efter kalhuggning har naturen återhämtat sig
En ny studie från Norge visar vilken långsiktig försämring av den biologiska mångfalden ett kalhygge innebär.
Den norska studien har gått igenom hur barrskogar påverkas av kalavverkningar – den överlägset vanligaste skogsbruksmetoden i Sverige, Norge och Finland. Sedan 1950-talet har drygt 60 procent av de svenska skogarna kalavverkats och idag är det nästan dubbelt så stor yta som avverkas årligen jämfört med slutet av 1950-talet.
– Vi ser att många av samhällena av svampar, insekter, lavar och mossor inte har kunnat återhämta sig ens 50 till 80 år efter avverkningen, säger Lisa Fagerli Lunde, försteförfattare till studien och postdoktor vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet (NMBU).
Hotade arter extra utsatta
Särskilt hårt drabbas arter som lever i död ved och arter som är hotade.
– Skogarna är ofta mer homogena efter kalavverkning: De har mindre död ved och förlorar viktiga element från naturskogar – särskilt gamla träd. Förlusten av gammelskogar och död ved har en särskilt negativ inverkan på många hotade arter, säger Lisa Fagerli Lunde.
Planteringar behöver stå längre för att bli skogar
De skogar som avverkades på 1940- och 1950-talet har nu vuxit upp i form av trädplanteringar och enligt skogsbrukets metodik börjar det bli dags att kalavverka dem igen. Men fortfarande, efter 70-80 år, har inte arterna återhämtat sig efter kalavverkningens påverkan. Skogarna skulle behöva stå kvar betydligt längre tid för att ekosystemen ska hinna återhämta sig.
– De samband vi ser i studien tyder på att tidsintervallen för avverkning bör ökas. Även sättet som avverkningen utförs på bör förändras – det är viktigt att inte ta bort viktiga livsmiljöer som död ved, att underlätta för varierade typer av död ved (som grova döda träd), att behålla fler gamla träd och att bevara naturskogsområden, säger Lunde.
Kalhygge precis intill naturreservatet Fiby urskog.
Kalhyggen påverkar intilliggande skogar
Precis som i Sverige avverkas i Norge fortfarande de få oskyddade naturskogar som återstår. Forskarna påpekar att dessa är mycket viktiga ur ett landskapsekologiskt perspektiv. När det blir allt längre mellan de små fläckarna av naturskogar som återstår får det negativa effekter på flera arter av svampar, lavar, mossor och insekter, särskilt bland rödlistade arter
– Dessutom påverkar förändrat mikroklimat nära hyggeskanter epifytiska (trädlevande) lavar och marklevande leddjur negativt, vilket tyder på komplexa effekter av fragmentering av livsmiljöer, skriver forskarna.
Garnlav.
Lisa Fagerli Lunde avslutar med orden:
– Det är viktigt att vi inte hugger ner mer av den mest värdefulla naturskogen än vi redan har.
Källor: NMBU och Biological review
