Det är en imponerande insats för att lyfta den biologiska mångfalden hos landets träd, som författaren Bengt Ehnströms och illustratören Martin Holmer gjort. Efter böckerna om sälg, asp, björk och tall är de framme vid granen. Ett av Sveriges kanske mest centrala träd.
Granen står i mitten av det traditionella julfirandet och i mitten av skogsdebatten. Granplantage i täta rader har blivit en bild av monokulturerna i det storskaliga skogsbruket och samtidigt har gamla granar visat sig vara en av de viktigaste livsmiljöerna i landet för många arter. Den är värdväxt för långt över 1000 arter under sin tid från ung planta till sakta förmultnande låga. Som mest när den är riktigt gammal, då även flest rödlistade arter hittar sin livsmiljö i skogens bjässar. Granar kan bli uppåt 50 meter höga och 300 år gamla, men det tillåts de nästan aldrig bli i Sverige.
Det kan kanske tyckas märkligt att i en bok om ett träd fokusera så mycket på när trädet är dött. Men förklaringen är enkel. Det är oftast när granen dör som den rymmer som mest liv. Av 323 arter skalbaggar som lever på gran påträffas bara 17 på levande träd. Resten (306 arter) hittas på granar som antingen dött nyligen eller för flera år sedan. Samma sak med svamparna.
“Utifrån naturvårdens synvinkel råder det stor brist på granbestånd som kan upprätthålla kompletta successioner med död granved i olika nedbrytningsstadier”, skriver Bengt Ehnström i kapitlet “Åtgärder för mångfald i granskogen” där det även tipsas om att granbestånd över 120 år och som har varierad ålder bör sparas, liksom död granved. Det föreslås även att högstubbar och lågor lämnas efter avverkningen.
Även om de rödlistade arterna främst hittas i gamla granar så finns det många andra arter som uppskattar unga granar. De kan innehålla en hel del löss, fjärilar, nyckelpigor, vivlar, svampar och fåglar som domherre. En hel del arter kan faktiskt även finnas på julgranar, vilket jourhavande biolog visar och berättar mer om här.
“Gran – grann grandios och rik” består av genomgångar av arter som kan hittas i granplantor, unggranar, gammelgranskog, grankottar och döda granar. Som läsare kastas man rakt in i artgenomgången i varje kapitel och även om det är fascinerande läsning hade jag uppskattat någon sorts inledning som ger en mer övergripande bild av det aktuella stadiet hos granen.
Bengt Ehnströms stora kunskap och lust att lära ut om trädens många invånare skiner igenom i boken och illustratören Martin Holmer har återigen gjort ett suveränt arbete med att avbilda arter och måla deras miljöer på ett inbjudande sätt.
Precis som de tidigare böckerna i serien så är “granboken” väldigt inspirerande att läsa. Jag vill direkt bege mig ut i skogen med den nya “granblick” boken gett mig och jag ser fram emot att försöka hitta några av arterna jag lärt mig.
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken av SLU.