Kolkraftverk – Polens huvudsakliga energikälla. Foto: CC BY-SA 3.0, Länk
Den 3-14 december pågår klimattoppmötet COP24 i Katowice, Polen. Delegater från hela världen är på plats för att försöka komma överens om hur klimatkrisen ska kunna begränsas. Natursidan har intervjuat Naturskyddsföreningens klimatsakkunnige, Caroline Westblom, om förutsättningarna och förhoppningarna.
Det är något ironiskt med att de viktiga förhandlingarna ska äga rum i Polen. Landet har i EU pekats ut som en bromskloss i klimatförhandlingarna som får 90 procent av sin energi från kol, enligt tidningen Sveriges natur. Det ledande partiet anser att Polens framtid ska vara baserad på stenkol och brunkol.
Nu ska världens ledare träffas i Polen för att komma överens om hur världen ska undvika en alltför hög global uppvärmning. Medan tendensen fortfarande är att vi kommer landa på 3-4 graders uppvärmning så talas det allt mer om att vi behöver stoppa temperaturökningen vid 1,5 grader eftersom det finns alldeles för stora risker för mänskligheten med varmare temperaturer än så. Ett 1.5-gradersmål skulle innebära att enorma förändringar måste inledas omedelbart. Samtidigt har två stora utsläppsnationer som USA och Brasilien styren som förnekar att klimatförändringarna är orsakade av människor.
LÄS ÄVEN: • USA:s myndigheter: Klimatförändringarna slår redan hårt mot landet
Dags att gå från ord till handling
Med den bakgrunden är det kanske svårt att vara hoppfull inför klimattoppmötet?
– Både ja och nej, svarar Caroline Westblom, klimatsakkunnig hos Naturskyddsföreningen, som kommer åka ner till Polen för att övervaka vad som sker.
Hon berättar att på årets klimattoppmöte ska reglerna klubbas för hur Parisavtalet ska kunna genomföras.
– Det finns en stark politisk vilja hos de flesta länder att få färdigt den här så kallade regelboken. Och vi behöver verkligen robusta och transparenta regler som gäller alla länder, så att vi kan se till att vi verkligen rör oss i rätt riktning. Om vi får till det återstår att se.
LÄS ÄVEN: • FN: Två år på oss att undvika skenande klimatförändringar
Ett bekymmer inför mötet är att det än så länge är mer ord än handling eftersom vi fortfarande inte ser någon tydlig förbättring.
– Vi rör oss ju tyvärr inte i rätt riktning i dagsläget. Utsläppen gick fortfarande upp 2017 och allt tyder på att 2018 kommer visa på samma resultat. Med de åtaganden som länderna har lämnat in till Parisavtalet är vi – även om de implementeras fullt ut – ändå på väg mot en 3-4 grader varmare värld.
Vad krävs för politiska beslut under COP24 för att vi ska klara 1,5-gradersmålet?
– Givet ovan skulle vi behöva se en kraftfull politisk signal på årets möte att alla länder är beredda att höja sina klimatmål i linje med den senaste IPCC-rapportens slutsatser. Detta behöver förankras i ett så kallat ”COP beslut”, alltså det gemensamma dokument som blir utkomsten av mötet. Vi skulle också behöva någon typ av framåtblickande plan för hur länderna mellan nu och 2020, då reviderade mål ska lämnas in, bör arbeta och vilka hinder som bör undanröjas för att länderna ska kunna anta tillräckligt höga mål. För att dessa beslut ska vara möjliga krävs det att några länder gör tydligt att de är beredda att kraftigt höja sina ambitioner. Vi förväntar oss att EU tar på sig ledartröjan och gör ett sådant uttalande, och att Sverige driver på för detta.
LÄS ÄVEN: • Återskapad natur – viktig del av lösningen på klimatförändringarna
Caroline Westblom berättar att det också måste beslutas om ett förutsägbart och transparent ramverk för klimatfinansiering.
– Det behövs för att utvecklingsländer, och framförallt de mest utsatta, ska kunna vara säkra på att de får tillgång till finansiella medel att både göra utsläppsminskningar och kunna anpassa sig till klimatförändringarnas konsekvenser.
Positiv attityd från förhandlare
Tidigare i veckan ordnade Naturskyddsföreningen ett seminarium inför COP24. Med var både Sveriges kilmatambassadör och departementsekreteraren på Miljö- och Energidepartementet. De berättade förvisso om motsättningar och utmaningar, men menade att länderna är ganska överens och att de är fullt medvetna om klimatförändringarna och vad som behöver göras.
LÄS ÄVEN: • Världens oro för klimatförändringar ökar, men miljöpolitiken uteblir
– Från förhandlingsdelegationen är förväntningarna rätt höga. Vi tror att vi kommer få en regelbok på plats, sa Sebastian Carbonari på Miljö- och energidepartementet.
Caroline Westblom på Naturskyddsföreningen håller delvis med:
– Jag tror absolut att det finns en samsyn bland de flesta av världens länder att vi måste agera i klimatfrågan. Annars hade vi inte fått Parisavtalet på plats. Men visst går det alldeles för långsamt när det gäller att omsätta ord i handling. Tyvärr har vi en värld som i mångt och mycket fortfarande är helt beroende av fossila bränslen, och i vissa länder är trycket fortfarande mycket högt på att av olika anledningar inte bryta det beroendet, även om alla vet om att klimatförändringarna sker.
Skulle du säga att svenska politiker är relativt överens i frågan?
– Vi har lite samma situation i Sverige som internationellt. Nästan alla är överens om att klimatförändringarna är ett reellt hot som vi behöver hantera och att vi behöver ställa om vårt samhälle. Men även om vi kommit väldigt långt jämfört med andra länder när det gäller att sätta ambitiösa mål med brett politiskt stöd, så går utsläppen fortfarande inte ner i den takten som behövs. Det beror på att de riktigt stora reformerna som behövs ännu inte har kommit till stånd. Kort kan man sammanfatta det som att politikerna är överens om målen, men inte hur vi ska kunna nå dit. Det skiljer sig också helt klart i hur mycket de olika partierna är beredda att satsa på omställningen, det visade sig inte minst i våra undersökningar inför riksdagsvalet.
Hur skulle du säga att Sverige sköter sin del av klimatmålet?
– Vi sköter oss hyfsat när det till att sätta mål. Att vi fått en klimatlag på plats som gör det tydligt att alla kommande regeringar måste jobba mot klimatmålen är väldigt viktigt. Men utsläppen går inte ner i den takt som behövs. För att klara målet om nettonollutsläpp senast 2045 måste utsläppen inom landets gränser minska med minst 6% per år. Idag minskar de med 1,5-2% per år. Dessutom skulle målet faktiskt behöva höjas rejält. Om Sverige ska bidra till Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmingen till 1,5 grad C och respektera principen om att rika länder med stor kapacitet att ställa om ska gå före borde vi nå nettonollutsläpp redan 2030. För att klara det skulle utsläppen behöva gå ner med minst 10% per år, och vi skulle behöva införa ett förbud mot fossila bränslen senast 2030.
Sveriges utsläpp presenteras på många olika sätt – med eller utan konsumtion, med eller utan utrikesflyg, med eller utan kollagring och så vidare – hur är tendensen om allt räknas samman, det vill säga den verkliga siffran?
– Det stämmer att det finns olika sätt att räkna. I dagsläget finns det bara mål och styrmedel för våra territoriella utsläpp, alltså utsläpp som sker inom Sveriges gränser. Det är också dessa utsläpp som redovisas till EU och FN eftersom de internationella reglerna är utformade så. Utsläppen från vår konsumtion som genererats i andra länder – till exempel om vi köpt en tröja som tillverkats i Kina – räknas inte med. Vi tycker det är fel, eftersom det är så stor del av våra utsläpp som genereras just av vår konsumtion. Tittar vi på de territoriella utsläppen så ligger dessa på drygt 5 ton per person och år, och minskar som sagt med 1,5-2% per år. Men räknar vi med utsläppen som vår konsumtion genererar i andra länder blir den siffran cirka 11 ton per person, och dessa utsläpp minskar dessutom i dagsläget inte. Naturskyddsföreningen anser att riksdagen måste anta ett mål om att minska också våra konsumtionsbaserade utsläpp till nära noll 2040, och införa styrmedel som gör att vi kan nå dit.
Naturskyddsföreningen anser att mötet i Polen är det viktigaste sedan det i Paris 2015. Omställningen till en mer hållbar värld pågår, men det går enligt Caroline Westblom alldeles för långsamt.
– Vi från miljörörelsen är redo för COP24 i Katowice. Ibland är det extremt frustrerande eftersom det går så extremt långsamt, men det är viktigt för oss att mötet är transparent så att vi kan bevaka och rapportera vad som pågår och göra oväsen om felaktigheter pågår. Vi måste ständigt påminna politikerna om att världen vill det här.
