Industritrålare hotar Östersjöns ekosystem

Vid den här tiden på året sker ett storskaligt fiske utanför Stockholms skärgård. På kort tid fiskar industritrålare upp 370 gånger så mycket strömming (sill) som länets yrkesfiskare tillsammans. Det kan få katastrofala följder för hela skärgården menar länsfiskekonsulenten. Situationen är liknande på andra håll längs kusten.

Det är tidningen Mitt i Stockholm som skriver om det storskaliga, lagliga trålfisket som riktar in sig på sillen just när den samlas i stora stim för att föröka sig i skärgården. Enligt statistik från Havs- och vattenmyndigheten har industritrålarna hittills i år (1 jan – 6 april) tagit upp över 3,1 miljoner kg sill enbart i Stockholms län. Det kan jämföras med yrkesfiskarnas 4 400 kg under samma tid.

– Det här får katastrofala följder för hela skärgården. Strömmingen är motorn i skärgårdens ekosystem, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulenten, till Mitt i Stockholm.

Även på andra håll i Östersjön får trålfisket allvarliga konsekvenser.
– Kustfiskarna i Bottenhavet och Hanöbukten säger att det finns knappt någon strömming eller sill kvar, sa fiskeristrategen Vesa Tschernij till Expressen tidigare i år.

Fisken, som i Östersjön bland annat äts av torsk, lax, gädda och gös, men också av sälar och fåglar, tas sedan till Danmark där den mals ned och blir till fiskfoder åt framför allt laxodlingar. Runt 90 procent av fångsterna hamnar där enligt Vesa Tschernij.

En granskning i Kaliber i P1 hösten 2019 visade att svenska fisketrålare som kontrollerats i Danmark tog upp drygt 50 procent mer skarpsill ur Östersjön än vad de själva uppgett. Skarpsill är en annan art i familjen sillfiskar, som anses lättare att fiska än sill.

Trålfisket är anledningen till torskens kollaps
Trålfisket i Östersjön är hårt kritiserat. Stiftelsen Baltic Sea 2020, som verkar för att förbättra situationen i Östersjön, skrev i en debattartikel i Dagens Industri tidigare i år att det industriella fisket är det stora problemet bakom torskens kollaps i Östersjön:
– Vi måste också sluta med det storskaliga industrifisket i Östersjön. Överallt i världen finns rapporter som pekar på hur negativt den industriella trålningen påverkar fiskbestånd både i utsjön och vid kusterna. Det går att hävda att industrifisket är mer lönsamt än ett småskaligt kustfiske, men det är ett kortsiktigt synsätt. Att låta de största trålarna fånga all fisk bidrar mycket lite till levande kustsamhällen och skapar ytterst få arbetstillfällen.

Tom Sundell från Gräsö-Öregrunds fiskareförening sa så här till Skärgården.se i fjol:
– Jag har fiskat här i hela mitt liv, men nu är strömmingen slut. En av Sveriges största trålare var här i tre veckor i mars-april och fiskade helt rent. Svenskt pelagiskt fiske är ett överfiske utan dess like.

I fjol gick också forskare ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och krävde ett trålfiskestopp i Ålands hav och sydvästra Bottenhavet:
– Vi är bekymrade. Vi är ganska övertygade om att man tar för mycket lekströmming ur de djupa delarna i södra Bottenhavet. Och internationella havsforskningsrådet, Ices, senaste råd för området är att man ska tillämpa försiktighetsprincipen, säger Magnus Appelberg, senior advisor vid SLU i Öregrund och en av författarna till rapporten.

Fisken i Östersjön har så höga halter gifter att gravida och barn inte rekommenderas att äta fet Östersjöfisk som sill, lax och öring mer än två till tre gånger om året, enligt Livsmedelsverket.

Källor: Mitt i Stockholm, Expressen och Havet.nu