Illegal handel – en både komplex och enkel fråga

Afrikansk savannelefant. Foto: Johan Siggesson

Den illegala handeln av utrotningshotade arter är ett stort och komplext problem som involverar allt från stora terroristorganisationer till din semester till exotiska resmål. Har du tillräcklig koll för att vara helt säker på att du inte är en omedveten smugglare av utrotningshotade djurdelar?

När Världsnaturfonden höll en presskonferens om illegal handel måndagen den 17 november så tog de kortfattat upp hela det stora spektra som problemet rymmer. Från deras nya undersökning som visar en skrämmande inställning hos många svenskar till hur allvarliga konsekvenserna blir av tjuvjakten på noshörningar och elefanter i Afrika. Allt hänger dock ihop och handlar om attityder. Så länge 3 procent av svenskar som reser i exotiska länder kan tänka sig att köpa elfenben från tjuvjagade afrikanska elefanter så är det svårt att skylla allt på de största marknaderna Kina, Vietnam och Thailand.

Spetsnoshörningar, Serengeti, Tanzania. Foto: Frida Hermansson

Det är nämligen inte den enda skrämmande siffran i Världsnaturfondens undersökning, som baseras på över 1000 svar från svenskar som rest till Afrika, Thailand, Kina, Malaysia och Vietnam de senaste fem åren. 28 procent svarade att de fört in produkter av vilda djur från utlandet och 25 procent kan tänka sig att ha föremål av elfenben som prydnad eller smycken. Med tanke på att det varje år reser runt 500 000 svenskar till Thailand eller Afrika så är det varje år tiotusentals svenskar som är potentiella smugglare av illegala varor från utrotningshotade djur.

I ett större perspektiv är den illegala handeln ett stort problem för världens hotade populationer av elefanter och noshörningar. Från att ha hyst ungefär tio miljoner elefanter i början av 1900-talet återstår nu bara 400 000 – 500 000 i Afrika och det skjuts ungefär 35 000 om året, eller en elefant varje kvart. När det gäller noshörningarna har flera arter redan utrotats och härnäst kommer det drabba den nordliga trubbnoshörningen som det bara återstår sex exemplar av. Mellan 1960 och 1980 kraschade antalet noshörningar från 100 000 till 20 000 på grund av jakt. Tack vare hårt arbete återstår det idag fortfarande 20 000 noshörningar, varav de flesta finns i Sydafrika.

Problemet är framför allt att det finns en stor marknad i länder som Kina, Vietnam och Thailand. Här är efterfrågan stor på elfenben, noshörningshorn och andra illegala djurdelar. Enligt Allan Carlsson, Afrikakännare och naturvårdsexpert hos Världsnaturfonden, kan smugglingen fortgå på grund av korrumperade polismyndigheter och politiker i de Östafrikanska länderna. Det går att muta sig fri från straff och det är så stora pengar involverade att många högt upp i maktens korridorer är inblandade. Allan Carlsson nämner särskilt det självstyrande området Zanzibar som en “smuggelcentral”.

– Det ser väldigt illa ut, men det är inte nattsvart, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Värlsdnaturfonden.

Han ger sedan en lång rad exempel på ljuspunkter. I Gabon har det skapats en djungelbrigad som jobbar aktivt med tjuvskytte och man har förbjudit ammunition som används mot elefanter. I Kina har de nio största onlinebutikerna förbjudit handel med elfenben och i Vietnam har man i en informationskampanj skickat ut sms till 65 miljoner personer för att försöka stoppa noshörningshornshandeln. Håkan Wirtén berättar också att frågan är uppe på högsta nivå bland världens ledare som förstått att de enorma intäkterna från den illegala handeln finansierar internationell brottslighet och terrorism.

– Det är inte längre enbart en naturvårdsfråga. Det är en fråga om nationell säkerhet, menar Håkan Wirtén.

Var fjärde svensk turist kan tänka sig att ha ett prydnadsföremål eller smycke av elfenben hemma. Foto: Jastrow via Wikimedia

Även om medvetenheten ökar i frågan och det finns tecken på att marknaden minskat något så finns det också många tecken på hur stort problemet fortfarande är på hög internationell nivå. När Kinas högste ledare Xi Jinpings besökte Tanzania 2013 fördubblades priset på illegalt elfenben på grund av den plötsligt höga efterfrågan. WWF visar också under presskonferensen en bild på en kinesisk lyxbil, som smyckats med stora mängder elfenben, för att illustrera hur många nyrika kineser gärna visar sina tillgångar i form av elfenbensprodukter.

Även i västvärlden finns det organisationer som stöder handeln. Den amerikanska vapenlobbyn NRA har nyligen uttalat sitt motstånd mot ett förbud att handla med elfenben.

De svenska auktionshusen handlar fortfarande med elfenbensföremål trots att det anses vara ett utbrett fusk med CITES-intyg och att få föremål att se äldre ut än de egentligen är. Svenska tullverket erkänner också utan omsvep att mörkertalet är stort, men att de griper ungefär 20 svenskar per år med illegala djurföremål. Samtidigt skriver tv-kända antikprofiler i Sveriges största antiktidning om hur man kan inreda sitt hem i elfenben.

WWF berättar hur viktigt det är att nå ut med information till folk och hur förvånade de är över den inställning som avslöjas i deras undersökning. Det är dock inte så lätt att nå ut till alla som skulle behöva få den här informationen. Världsnaturfonden har till exempel i många år försökt få sprida information om den illegala handeln på Arlanda, men Swedavia har fortfarande inte lyssnat på det önskemålet.

Även om det finns vissa tecken på att pressen ökar på de som är inblandade i den illegala handeln så finns det väldigt mycket mer att göra och det gäller både världens regeringar och oss som privatpersoner. För oss finns det dock en enkel regel att förhålla sig till: Om du inte är helt säker på att det är legalt – köp inte föremålet.

Läs mer:
• Våra artiklar om illegal handel.