Ideell förening jobbar med naturvänligt skogsbruk

– Det handlar om att skogsbruk ska ske på ett sätt som både bevarar ekosystemet och är hållbart på lång sikt.

Så sammanfattar Karin Åström syftet med Ekoskog, den ideella förening där hon nu är ordförande efter en lång karriär inom Natursverige (se faktaruta nedan). I dagsläget är det långt ifrån hur det ser ut. Bara några procent av Sveriges skogar som sköts med någon form av hyggesfritt skogsbruk. Resten av våra oskyddade skogar kalavverkas vart 60-80 år. Ekoskog vill att en betydligt större andel av våra skogar brukas med ett mer ekosystembaserat skogsbruk. Det innebär även att de uppluckrade definitioner av hyggesfritt som skogsavverkningsindustrin lyckats få våra myndigheter att acceptera inte heller är tillräckligt bra. Hyggesfritt kan, som bekant, ibland innebära “kalhyggesbruk light”.

En ny certifiering med högre krav

Ett led i Ekoskogs arbete är att de registrerat varumärket, Ecoforestry, för en certifiering som ska gälla inom hela EU, för både produkter och tjänster. Skogsbrukare som uppfyller kriterierna kan märka sina varor och tjänster ungefär som med skogscertifieringen FSC, men med hårdare krav och ett annat kontrollsystem.

Vad är det för kriterier ni tagit fram?
– Våra kriterier är baserade på vad ekosystemen kan producera hållbart, ett naturnära skogsbruk med minsta möjlig påverkan på skogen och de stämmer med det som EU kallar “Closer-to-Nature Forestry”. Det var viktigt för oss att definiera tydligt vad vi menar med naturnära skogsbruk, eftersom det ofta är oklart vad som avses med begrepp som hyggesfritt skogsbruk. Många tolkar det på olika sätt. Kriterierna omfattar bland annat krav på att bevara biologisk mångfald, öka mängden död ved, skydda vattendrag och säkerställa att vissa träd får stå kvar för alltid. Det ska vara långsiktigt och naturnära, men vi försöker undvika överdrivet detaljerade regler. Vi tror på att skogsbrukare som ansluter sig till detta vill göra rätt och ser fördelarna för både skogen och sin egen verksamhet.

Hur fungerar certifieringen och hur kontrollerar ni att den efterlevs?
– Certifieringen baseras på skogsbruksplaner som tas fram av skogsägaren. Vi granskar planerna och säkerställer att de uppfyller våra krav, och sedan genomför vi stickprovskontroller för att se att kraven efterlevs i praktiken.

Dessa kontroller ska utföras av oberoende part och inte av aktörer som skogsägarna utser, som är fallet hos FSC. För Ekoskog är det en viktig skillnad för att skapa trovärdighet för systemet.

Stor efterfrågan, dåligt utbud

Just nu jobbar Ekoskog med att ta fram referensskogar, som ska kunna visa hur en naturlig skog på en viss marktyp ser ut. Exempelvis vilka arter som växer där, hur mycket död ved som finns, vilka grovlekar på träden och artblandningar som är naturliga. Dessa referensskogar kan även bli besöksskogar för skogsägare som vill lära sig mer.

Hur har intresset varit för denna form av skogsbruk?
– Vi märker att det finns ett intresse för produkter från naturnära skogsbruk, men det krävs en pålitlig certifiering för att skapa förtroende hos både konsumenter och företag. Man vill kunna lita på att produkterna verkligen kommer från skogar som sköts enligt dessa principer, och det kräver att vi bygger upp säkra system för spårbarhet och kontroll.

Karin berättar också att det varit ett stort intresse från skogsägare, men att några också varit skeptiska. Vissa tror inte att de kan klara av metoden, eller att den inte passar just deras skog.
– Vi har också pratat med några som står längre ifrån de här tankarna. För dem kan det kännas avlägset, särskilt eftersom många är skolade i det traditionella kalhyggesbruket. Det är en stor omställning att tänka annorlunda, säger hon och fortsätter:

– Efterfrågan är stor. Marknaden vill verkligen ha det här, men utbudet är begränsat. Det är en obalans som är frustrerande. De stora aktörerna på marknaden, som vill ha hållbart producerat virke, kräver en solid certifiering för att kunna redovisa det i sina leveranskedjor. Här ser vi en utmaning, men också en möjlighet. Vi har haft dialog med EU-kommissionen, och våra kriterier ligger i linje med deras mål.

Egentligen inga unika idéer – utanför Sverige

Ekoskogs tankar om hur skogsbruk ska bedrivas är inte unika. Eller som Karin Åström säger:
– Det är också viktigt att säga att den typ av skogsbruk vi förespråkar redan tillämpas i stora delar av Europa. Många länder använder sig inte av kalhyggen. Det är främst Sverige och Finland som håller fast vid den traditionen.

Hur har de större aktörerna inom skogsbranschen reagerat på era idéer?
– De har inte reagerat särskilt mycket, vilket kanske beror på att de ser oss som en liten aktör. Jag hade förväntat mig mer respons, men det har varit ganska tyst. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har redan definierat begreppet ”naturnära skogsbruk”, och det är vad många tror kommer bli standard i Sverige.  Tyvärr är den definitionen ganska urvattnad och leder inte till stora förändringar och hållbart skogsbruk som vi ser det.

Ger en jämn ström av intäkter och bibehållet fastighetsvärde

En vanlig debatt kring hyggesfritt skogsbruk är om det är lönsamt. Skogsavverknings- och massaindustrins företrädare brukar hävda att det inte är möjligt i Sverige, men Karin Åström håller inte med. Hon berättar att det finns studier som visar att denna form av skogsbruk ger bättre intäkter på sikt. Inkomsterna kan bli jämnare över tid och dessutom med ett högre, bibehållet värde på fastigheten. Den del av en skogsfastighet som är kalavverkad har inget större värde förrän skogen vuxit upp igen om 60-80 år. Med ett ekosystembaserat skogsbruk kan man plocka ut virke och samtidigt ha skogen och stora delar av värdet kvar.
– Det vore bra om det fanns omställningsstöd för skogsägare, kanske från EU, för att underlätta övergången. Certifiering är också en nyckel, eftersom det kan ge bättre betalt för virket. I framtiden skulle man även kunna inkludera kolkrediter och biokrediter eller andra ekonomiska incitament, där skogsägare får betalt för att låta skogen stå kvar.

Det känns som att vi i Sverige ofta klumpar ihop skogsägare med avverknings- och massaindustrin, trots att de kan ha helt olika uppfattning om skogsbruk. Vad tänker du kring det?
– Jo, det är ett stort problem i det svenska skogsbrukssystemet. Skogsindustrin efterfrågar främst fiber, som inte kräver hög virkeskvalitet, medan skogsägarna vill ha bättre betalt. Skogsindustrin gynnas av det nuvarande systemet, och det är de små skogsägarna som får ta smällen. Sverige har värnat skogsindustrin över skogsägarna, och det har lett till att skogsägarnas inkomster är mycket lägre jämfört med andra länder. Små skogsägare behöver börja fråga sig vem som faktiskt arbetar för deras bästa.

I dagsläget är det bara några få procent av skogsbruket i Sverige som är hyggesfritt. När tror du att vi kan se en ökning av kalhyggesfritt skogsbruk till 20–30 procent av skogsbruket i Sverige?
– Det tror jag ligger inom 10–20 år, och mycket beror på klimatfrågan. Den har seglat upp som en av de största drivkrafterna. Biologisk mångfald var knappt ett begrepp för tio år sedan, men nu börjar det också komma in i diskussionerna. Trots det dominerar klimatfrågan fortfarande. Jag tror att insikten om ekosystemtjänster kommer att driva på utvecklingen. Vill vi ha en högre kolinlagring i våra skogar kan vi inte fortsätta med kalhyggesbruk. Skogsindustrin pratar gärna om att yngre skogar binder koldioxid snabbare, men de ignorerar de stora utsläpp som sker vid kalhyggen. Och att det större förrådet av kol i den äldre skogen tas bort och snart istället är i atmosfären eftersom kortlivade produkter dominerar. Det är det här ingen vill prata om – att själva kolförrådet i skogarna minskar radikalt med kalhyggesbruk. I stället pratar de om trädens tillväxt och hur snabbt de binder kol igen. Vi måste börja fokusera på att öka kolförråden i skogen.

Vad skulle krävas för att fler skogsägare ska gå över till hyggesfria metoder?
– Jag tror att skogsägarna behöver organisera sig bättre. Det är något jag har tänkt på länge. Titta på hur ekoodlarna gjorde – de gick ihop och skapade en stark rörelse för ekologisk mat. Det gjorde det enklare att hantera certifieringar och krav på kvalitet, samtidigt som de blev en kraft att räkna med i samhällsdebatten. En liknande rörelse för skogsägare som vill bruka skogen mer hållbart skulle vara väldigt värdefull. En förening där skogsägare som inte vill ha kalhyggesbruk kan gå samman och arbeta för förändring. Om skogsägarna själva går ihop och tydligt visar att det finns ett intresse för andra metoder än kalhyggesbruk kan det göra stor skillnad. Det skulle dessutom göra det enklare att föra fram förslag och hantera certifieringsfrågor, säger Karin Åström och tillägger:

– Men det viktigaste är att visa att det finns alternativ – och att de alternativen är både klimatvänliga och långsiktigt hållbara.