Huvudpersonen bakom EU:s miljöpolitik: Vi måste ändra oss

När Naturskyddsföreningen presenterade sin granskning av de svenska EU-parlamentarikerna, som vi skrev om här, hade de även bjudit in EU:s miljökommissionär Janez Potočnik. Han presenterades som “nyckelpersonen bakom EU:s miljöpolitik” av Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och han hade en hel del att säga om unionens miljöpolitik.

Janez Potocnik. Foto: Erik Hansson

Han inledde sitt föredrag om att berätta att han försökt väcka andra frågor än klimatpolitik inom EU och gjort försök att integrera miljöfrågor i all politik. Han berättade att de bland annat jobbat med biologisk mångfald, grön infrastruktur, invasiva arter, skyddade hav, gröna jobb och matslöseri.

Janez Potočnik återkom ständigt till vad som verkar vara hans starkaste övertygelse i miljöarbetet:
– Vi måste förändra oss i grunden. Vi använder resurser som inte är förnybara och eftersom resurser kostar allt mer och vi importerar allt mer energi så är det ekonomiskt att använda mindre resurser och energi. Miljötänk är ekonomi. I framtiden måste tillväxt vara grön tillväxt. Att rena vattnet är till exempel en affärsmöjlighet och inte bara en kostnad.

Mikael Karlsson frågade honom om varför det är så svårt för politiker att förstå detta.

– Man måste gå till rötterna med hur vi lever. Alla försöker fullfölja sina egna mål och maximera sina vinster, men vi vill också till exempel ha rent vatten och då har vi ett publikt intresse. Vi måste också tänka på att alla som har investerat i det förflutna motsätter sig förändringar, men ju längre vi förnekar att vi måste göra förändringar desto dyrare och svårare blir det att senare göra dessa förändringar. Bland världens industriledare finns det de som förstår medan det också finns de som motsätter sig förändringarna. Det är lättare att få med sig alla som håller på att bli av med jobbet om de också får reda på vad de ska göra härnäst – vad det finns för plan för dem, säger Janez Potočnik.

Han fick också en fråga från publiken om EU:s jordbrukspolitik och dricksvatten.
– Pengar som tas från folket ska helst ges till saker som alla känner att de vill ge pengar till. Därför ska 30% av stödet till jordbruket gå till att skydda vatten eller biologisk mångfald. Det är bättre att betala en jordbrukare i förväg än att först ge bidrag till ett sätt att arbeta som drabbar miljön och sedan straffa bonden för dessa metoder i efterhand.

Framtidstron hos Janez Potočnik verkar ganska stark. Han menar att förståelsen sakta ökar och att fokus på miljöpolitikens möjligheter istället för att fokusera på riskerna är rätt väg att gå. Konflikter löser ingenting, menar han. Därför var också klimatförhandlingarna i Nagoya en sådan välkommen framgång.

– Nagoya var en viktig punkt där människor faktiskt förstod att de måste göra något nytt.