Hur mycket har avverkningarna i Sveriges skogar ökat?

I juli kom ny forskning, publicerad i Nature, som visade att skogsavverkningen i Sverige ökar mest i Europa. Rapporten fick omedelbart mothugg från skogsindustrin och sågades av myndigheten Skogsstyrelsen. Men vad säger en av forskarna bakom rapporten och en skogsexpert?

Den omtalade Nature-artikeln menade att jämfört med åren 2011-2015 avverkades det 2016-2018 hela 49 procent större yta skog och 69 procent mer biomassa i Europa. Avverkningen i Sverige och Finland har tillsammans medverkat till över 50 procent av ökningen, vilket är mest i Europa.

Jon Andersson, ekolog och skogsexpert påpekar förklarar statistiken så här:

– Man får tänka på att artikeln fokuserar på förändring mellan två tidsperioder, men att den inte säger så mycket om den årliga normalavverkningen i varje land. I till exempel Österrike, där ökningen låg på hela 255 procent, kan avverkningen ha varit mycket låg för att sedan abrupt öka, men ändå bidra mindre till den totala ökningen än Sverige och Finland, som har stora arealer skogsmark. I land som Sverige och Finland, där den årliga avverkade arealen är tämligen konstant, där skogsarealen upptar en jämförelsevis stor yta och där det bedrivs ett aktivt skogsbruk, bidrog den ökning som presenteras i artikeln till oproportionellt stor effekt på den totala ökningen.

Strax efter att artikeln publicerats skickade myndigheten Skogsstyrelsen ut ett skarpt pressmeddelande som förkunnade att resultaten inte stämmer med svensk statistik och “bygger på tveksamma metoder”. Håkan Olsson, professor i Skoglig fjärranalys vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), menade till och med att det framkommit i en konversation med de som tillhandahåller datan som låg till grund för studien att denna data inte kan användas på det här sättet.

Förändringar har snarare underskattats
Guido Ceccherini, är en av personerna bakom studien som publicerades i Nature. Han berättar via mejl att de är fullt medvetna om att det finns begränsningar i datan i Global Forest Change (GFC). 

– Problemet med brist på exakthet visas tydligt i en studie från Hansen Tuykavina et al 2015 som visar att uppskattningar av förändringar kan underskattas för regioner där avskogningen sker på små ytor. Med andra ord visar deras studier att datan är ganska exakt för stora avskogningsområden, men inte för mindre ytor. 

De sorterade därför bort små hyggen och såg ändå att det var stora skillnader.
– Nu jobbar vi med en ny, mer detaljerad granskning och väntar på att det ska kontrolleras av externa granskare, berättar Guido Ceccherini. Resultatet kan troligen publiceras i september.

Svårt att förstå kritiken
Jon Andersson tycker att Skogsstyrelsens och SLU:s kritik mot metodiken är “lite svår att förstå”.
– Metoderna som använts i Nature-artikeln används av såväl SLU som Skogsstyrelsen. Hela vårt nya marktäckedata bygger på tolkning av satellitbilder från satellitmissionen Sentinel 2. Dessa metoder är gamla och väl beprövade. Det man studerat, det vill säga hyggen, är också jämförelsevis enkelt att detektera i satellitbilder. Riktigt svåra tolkningar kan till exempel vara skogsålder, trädslag eller andra mer subtila spektrala skillnader. Hyggen är tydliga och kan i princip bara ha uppkommit av en anledning, nämligen skogsavverkning. Undantagsvis kan skog ha försvunnit på grund av stormar eller bränder. Men som vi vet så är detta marginella störningar i förhållande till skogsavverkning.

Olika metoder ger olika resultat
Satellitdatan i Nature-artikeln skiljer sig markant från den svenska statistiken om avverkningen, som bara visar på en svag ökning. Det kan delvis bero på att metoderna skiljer sig rejält från varandra, berättar Jon Andersson.

– Datan från Riksinventeringen av skog (RIS) bygger på ett antal provpunkter medan resultaten i Nature-artikeln bygger på satellitbildstolkning av bilder som täcker hela markytan. Frågan är vilken av dessa metoder som bäst beskriver skogsavverkning? 

Jon Andersson förklarar att även satellitdatat har sina begränsningar. Som författarna till artikeln själva skriver så kan de inte detektera de riktigt små hyggena. Detta beror på upplösningen i bilderna, som i detta fall var cirka 30 x 30 meter. De flesta hyggena är betydligt större än så, men risken finns ändå att man missar något. Ett annat problem är att satellitbilder bara är bra om de är fria från moln. Om det finns moln i de bilder man analyserar så får man ”maskera” bort molnen. Detta gör också att datat inte blir heltäckande. 

– För ett så stort område som hela Europa misstänker jag att man fått göra en hel del sådana lösningar. Vidare finns det tusen olika saker som kan göras fel när man jobbar med satellitdata. Det är inte enkelt och kräver en hel del av den som gör jobbet. Lyckligtvis tycks de data man använt i Nature-artikeln komma från Hansen maps of Global Forest Change (GFC), en forskargrupp som redan ”tvättat” datat och distribuerar data till forskare som vill göra studier av t ex markanvändning. Med bakgrund till detta så har jag svårt att tänka mig att datat är för dåligt för att hitta något så förhållandevis tydligt som hyggen, som syns väldigt väl i bilderna.

Så stora förändringar borde synas
Sammantaget tycker Jon Andersson att den jättelika ökning av avverkning som beskrivs av författarna till Nature-artikeln borde synas på något sätt i vår svenska statistik, endera RIS eller i Skogsstyrelsens data om utförda avverkningar. 

– Från vad jag har förstått så pekar den skogsstatistik man har i Finland i samma riktning – att resultaten i Nature-artikeln inte stämmer med verkligheten. Om det som beskrivs i artikeln trots allt stämmer har vi i ett jätteproblem. Vi saknar i sådant fall tillförlitliga data på den enskilt största areella näringens utbredning och påverkan på vårt ekosystem. Det vore illa och RIS skulle på sikt bli tvungna att endera skrota en hel del av sin statistik och kanske även bygga om delar av sin metodik. Om det istället är resultaten i artikeln som är fel så förutsätter jag att den på sikt blir indragen. Det skulle också betyda att vi kan lita på RIS data, vilket ju skulle vara väldigt skönt, säger Jon Andersson.

Läs även:
• Sveriges stora skogar finns bara kvar nära fjällen
• Negativ trend för Sveriges biologiska mångfald – skogsavverkning och igenväxning största hoten
• Kraftigt ökad skogsavverkning i Europa – Sverige värst

Källor: Global Forest Change och Nature