Hundratals hotade arter påverkas negativt av skogsbruket

Nio arter har utrotats i Sverige på grund av skogsbruket. Sex av dem sedan 1950-talet. Sett till Sveriges län har hundratals skogslevande arter utrotats regionalt på grund av kalhyggesbruket. Det visar en ny granskning som SLU Artdatabanken gjort på uppdrag av WWF.

Av Sveriges 2 249 hotade arter är nästan hälften, 999 arter, knutna till skogsmiljöer och många av dem drabbas av kalhyggesbruket – den i Sverige vanligaste skogsbruksmetoden som sker på 97 procent av den brukade skogsarealen. Enligt SLU Artdatabanken påveras mer än var tredje hotad skogsart (minst 394) direkt negativt av denna metod.

39 arter som dött ut i Sverige har också en ekologi som gör att de sannolikt missgynnas av moderna skogsbruksåtgärder. Men det är bara för nio av dessa arter som SLU Artdatabanken anser sig ha “säker kunskap om att skogsbruk legat bakom eller varit en bidragande orsak till ett nationellt utdöende”.

När vi förlorar svampar, lavar, skalbaggar och fjärilar från en plats kan det skapa en obalans i ekosystemet och i slutändan även kostnader för hela samhället, menar WWF och lyfter svampar som exempel:

– Svampar är naturens doldisar som spelar en stor roll för andra arter men också för skogsekosystemens kol- och näringsomsättning. Vissa bryter ned organiskt material medan andra bildar rotsystem (mykorrhiza) med träd. Svampen tillför vatten och näringsämnen som i gengäld ger kolhydrater från växtens fotosyntes. Skogar på våra breddgrader är beroende av dessa mykorrhizasvampar, säger Peter Roberntz, senior skogsexpert på WWF.

Regionala utdöenden bör tas på allvar

Förutom att arter kan försvinna från hela landet så händer det också att de försvinner från regioner. Det kan tyckas vara ett mindre bekymmer om de kan hittas på andra platser i landet. SLU Artdatabanken förklarar i sin rapport varför även regionala utdöenden är av vikt:
– Ofta fokuseras det på de nationella utdöendena, men dessa utgör endast det sista steget i en process där arternas utbredningsområden har minskat under en lång tid. Tittar man på hela rödlistan så bedöms 68 procent av arterna ha hamnat på rödlistan på grund av minskande population som på sikt leder till fragmentering av artens populationer.

Om arterna bara finns kvar i små sporadiska populationer med långa avstånd mellan lämpliga livsmiljöer blir de extra känsliga för förändringar och för att slås ut från ytterligare platser. Till slut finns det kvar så få individer på så spridda platser att arten blir väldigt svår att rädda.

– Det handlar om en pågående utdöendeskuld. Även om flera av arterna finns kvar har förutsättningarna att överleva som livskraftiga populationer försvunnit för många av dem. Naturvårdsinsatser behövs och en del kan räddas genom restaurering och förändring av skogsbruket, säger Peter Roberntz.

Rapporten tar också upp hur många skogslevande arter som försvunnit i länen sedan 1850 och det är beklämmande läsning. Uppsala har förlorat 31 arter, Västra Götaland 48 och Stockholms län 37 arter. Gävleborg har förlorat 19 arter trots att 89 procent av ytan är täckt av skog. Men det är bara tre procent av Gävleborgs skogar som är skyddade och ungefär lika mycket som är gammal skog.

Vanligt argument saknar relevans

WWF kommenterar också det vanligt förekommande argumentet från skogsindustrin att den svenska naturen har fått fler arter. Naturvårdsverkets rapport Monitor 22 från 2011 tar upp att det sedan mitten på 1800-talet försvunnit cirka 200 arter och tillkommit 800 arter. Men denna nettoökning med 600 arter inkluderar både spontant invandrade arter och de som avsiktligt eller oavsiktligt förts in i landet, exempelvis mink och kanadagås. Flera av dessa nytillskott i den svenska floran och faunan har dessutom blivit invasiva och hotar därmed i sin tur flera av de inhemska arterna.

– Siffrorna säger alltså inget om tillståndet för arterna i skogen eller vilka naturvårdsbehov som finns. De kan inte heller användas som argument för att arter inte försvinner. Påståendet om att antalet arter har ökat saknar alltså relevans när det gäller skogsbrukets inverkan på den biologiska mångfalden, skriver WWF.

Svagt politiskt stöd för nödvändiga åtgärder

För att vända utvecklingen vill WWF se stärkt hänsyn i kalhyggesbruket, mer hyggesfritt skogsbruk och ökad andel skyddad skog. Dessvärre är det många partier som inte vill genomföra dessa förändringar. Här är utdrag ur WWF:s valenkät:

Läs även:
• Allvarlig situation för fyra fåglar som kräver naturskogar
• Stor genomgång av Europas naturskogar – få är skyddade
• Greenpeaces rapport: Naturskogar med rödlistade arter blir toapapper
• ”Allvarligt läge” för naturskog i Norrbotten
• Bildreportage: Från naturskog till virkesåker

Källor: WWF och SLU Artdatbankens rapport