Skylt som uppmanar ägare att inte låta hundar bajsa i området. Foto: TUFOWKTM, Public Domain
I naturreservat som besöks av många hundar kan deras avföring och urin påverka den biologiska mångfalden negativt.
Det visar en studie från universitetet i Gent, som publicerats i tidskriften Ecological Solutions and Evidence. Forskarna studerade förekomsten av hundbajs och hundkiss i fyra populära naturreservat med höga naturvärden i Gent – en stad med drygt 260 000 invånare och 1 679 invånare per km². I Belgien har i snitt 24 procent av hushållen hund. I Sverige är andelen 15 procent. De belgiska forskarna tror att deras resultat skulle vara liknande i många andra länder.
Varje år tillför hundarna 11 kg kväve och 5 kg fosfor per hektar i dessa naturreservat och det är en “betydande gödsling som hittills ignorerats”, menar forskarna. Det är ungefär hälften så mycket som den mängd kväve som kommer från atmosfären årligen och det gör marken mer näringsrik och därmed försämras livsmiljön för de många växter som kräver näringsfattiga förhållanden.
Forskarna räknade bland annat på ett påhittat scenario där alla hundar hölls kopplade (så sker inte i verkligheten trots koppeltvång). De kom då fram till att mängden kväve och fosfor som lämnades kvar runt gångvägar till och med överskred de lagliga gödslingsgränserna för jordbruket.
Om hundbajset plockades upp, så att enbart hundars kiss gödslade marken, minskade fosforn med 97 procent och kvävet med 56 procent, men även dessa nivåer kan påverka vissa känsliga naturområden.
För att minska risken för att hundägare bidrar till försämrad biologisk mångfald i naturreservat föreslår forskarna bakom studien att skötselplaner kan behöva ta hänsyn till hundar i större utsträckning, att det kommuniceras med hundägare hur de bidrar till att “gödsla” marken om de inte plockar upp hundbajset och att känsliga ekosystem kan behöva införa tvång på korta koppel eller hundförbud.
Är alvaret på Öland känsligt för ökad näring från hundbajs? Foto: Erik Hansson
Gäller framför allt välbesökta naturreservat
Bland ekosystem som är beroende av näringsfattiga förhållanden hör ängar, alvarmark och sandmarker. Men Helena Lager på naturskötselenheten vid länsstyrelsen i Kalmar län tror inte att hundar kan utgöra något problem på Ölands alvar:
– Nej, jag kan inte ens i min vildaste fantasi se att det skulle vara några problem med hundbajs på alvaret. Då krävs extremt höga tätheter av människor med hundar! Dessutom har vi ju ko-, får-, rådjurs- och harskit. För att inte tala om alla smågnagare. Hundar “gödslar” säkerligen betydligt mer sällan än betesdjuren. Dels för att de inte är idisslare och dels för att de inte befinner sig i markerna dygnet runt.
Däremot skulle det kunna bli ett bekymmer i andra reservat, men då skulle studien kanske behövt kompletteras, menar Helena Lager.
– Jag kan förstå att det kan bli problem i extremt välbesökta, tätortsnära reservat. Det mest besökta området i studien hade runt tolv hundar per hektar och år. Det är mycket. Sedan räknade man på hur mycket näringsämnen i form av kväve och fosfor som tillförs utifrån det. Man skriver att denna näringstillförsel säkerligen påverkar den biologiska mångfalden. Jag hade gärna sett att man inventerade växter i de olika reservaten, åtminstone att man noterar kväve- och fostforgynnade arter. Trots den höga tillförseln av näring från hundavföring kanske områdena ändå har en “naturlig” flora? Det framgår inte alls av studien.
Källor: New Scentist, British Ecological Society och Ghent university
