Hoten har underskattats vid exploatering av havsbotten
Det senaste årtiondet har intresset för att borra efter koppar, kobolt, zink och andra värdefulla metaller på havsbotten ökat kraftigt. Nu varnar forskare för att riskerna underskattats och att gruvnäringen på havsbotten kan hota marina ekosystem och påverka klimatet.
För fem år sedan varnade Steve Palumbi på Stanford University i en rapport om att vi är på väg att inleda en massiv exploatering av livet under havsytan och att det marina livet står inför en stor utmaning de närmaste 100 åren.
– Allt pekar på att vi är i början på en marin industriell revolution. Vi förbereder oss i haven på att återskapa den apokalyps för vilda djur som vi iscensatte på land.
Nu har en ny studie släppts om vilken påverkan gruvor på havsbotten har. Forskarna kom fram till att riskerna hittills undervärderats och att det finns en väldigt begränsad förståelse för hur känsliga de marina ekosystemen är. Kommersiella gruvor på havsbotten har betydligt större påverkan på livet under ytan än vad vetenskapen påstått hittills. Gruvorna påverkar inte bara havsbotten utan även livet flera hundra meter ovanför exploateringen.
Utvecklingen har dessutom gått snabbt. År 2000 var inte någon del av havsbotten inmutad för gruvverksamhet. I dagsläget har det utfärdats ungefär 30 tillstånd om djuphavsgruvor i områden som täcker över 1,5 miljoner kvadratkilometer av havsbotten.
– Studien visar att gruvdrift och dess miljöpåverkan inte begränsas till havsbotten hundratals eller tusentals meter under ytan utan kan också hota vattnet ovanför havsbotten. Skador på ekosystemen kan påverka fisket, släppa ut metaller i näringskedjor som kan nå våra tallrikar, förändra kolbindningen i djuphavet och minska den biologiska mångfalden som är nyckeln till våra omgivande hav, säger forskaren Jeffrey Drazen, som ledde studien vid University of Hawaii.
Djuphavet, det vill säga havsmiljöer djupare än 200 meter, utgör hela 90 procent av biosfären och innehåller en stor biologisk mångfald som påverkar havens ekosystem.
Källor: School of ocean and earth science and technology, University of Hawaii at Manoa och Trends in Ecology & Evolution