Hotade skalbaggar behöver mer död ved och gamla skogar

Vedlevande skalbaggar är en varierad grupp insekter med många olika funktioner i skogsekosystemet. De bryter ner död ved och frigör på så sätt viktiga näringsämnen. Dessutom skapar de livsmiljöer för andra arter i den döda veden. Över lag går det dock inte så bra för vedlevande skalbaggar. Var femte vedlevande insekt i Europa är hotad och deras livsmiljöer blir allt färre. De behöver död ved, men de svenska produktionsskogarna, som kalavverkas och sedan oftast planteras med ett enda trädslag, innehåller bara 10-15 procent av den mängd död ved som finns i gamla skogar.

Död ved och skogstyp viktiga faktorer

Nu har en grupp forskare från SLU undersökt hur vedlevande skalbaggar reagerar på den omgivande miljön. De tittade på hur insekterna påverkades av miljövariabler så som mängden död ved, trädarter och ålder på omgivande skog. På 78 provytor samlade de in skalbaggar under tre års tid.

– Vår studie visar att både mängden död ved lokalt och typen av skogar i landskapet är viktiga faktorer för att forma sammansättningen av vedlevande skalbaggssamhällen, säger Paulina Bergmark, doktorand vid SLU som lett studien.

Det behövs mer gammal lövskog med död ved

Resultaten från studien visar att skalbaggar som föredrar lövträd behöver mycket död ved av lövträd och lövrika äldre skogar i landskapet. Även skalbaggarna som föredrar barrträd behöver hög andel död ved av barrträd, men de verkar trivas i både unga och gamla skogar. När det gäller att leta efter föda visar både skalbaggar som är rovdjur och de som äter vedlevande svampar en stark koppling till gamla skogar i det omgivande landskapet.

I sin rapport lyfter forskarna “särskilt fram behovet av att öka mängden död ved av olika kvalitet i landskapet, undanta äldre skogar från produktion och att skapa fler lövträdsrika livsmiljöer”. Inte minst eftersom livsmiljöer med död ved är “sällsynta och mycket fragmenterade i skogslandskapet” i dagens Sverige. För att vända utvecklingen är det “mycket viktigt” med “skydd och återställande av livsmiljöernas konnektivitet och kontinuitet”.

Källor: SLU och Journal of Environmental Management