Bi på väg in i bikupa. Foto: Erik Hansson
Det finns allt mer bevis för att honungsbin konkurrerar ut och sprider sjukdomar till vildbin. Alltför många bikupor per kvadratkilometer är ett hot mot den biologiska mångfalden. Det är slutsatsen i en ny studie som är med i den stora rapporten State of the World’s Plants and Fungi 2020.
– Det kan komma som en överraskning för många som tror att biodling är fantastiskt för miljön, säger Phil Stevenson, forskare vid Royal Botanic Gardens Kew och huvudförfattare till kapitlet om ekosystemtjänster. Tyvärr är det inte alltid fallet. Allmänheten måste vara mycket mer medveten om pollinatörers biologiska mångfald och hur organismer interagerar så att vi kan bli effektivare i att bevara stadsnära natur.
I sin rapport skriver forskarna att en vanlig åtgärd för att hjälpa pollinatörerna har varit att sätta upp fler bikupor med honungsbin. Inte minst på tak och i parker i städer. Kampanjer som uppmanar folk att rädda bina har resulterat i ett ohållbart fokus på bikupor i städer. Den här inställningen räddar bara en art bin, honungsbiet, men kan påverka andra inhemska biarter negativt.
Allt fler bikupor, på bekostnad av vildbin
Antalet bikupor har ökat dramatiskt de senaste 20 åren och det har gett negativa aspekter för vilda biarter. I London finns i snitt över 10 bikupor per kvadratkilometer och på sina håll upp till 50 stycken per kvadratkilometer. Forskarna har räknat ut att max 7,5 bikupor per kvadratkilometer är hållbart och den siffran förutsätter dessutom att det odlas tillräckligt med lämpliga växter som pollinatörer uppskattar och som blommar under hela säsongen. I Europa finns det i snitt 4,2 bikupor per kvadratkilometer, enligt rapporten.
– Allt mer bevis pekar på att det finns otillräckligt med nektar och pollen för att räcka till nuvarande biodlingar i London. Det är ett problem för bevarandeåtgärder när honungsbin konkurrerar med vilda bin om föda och kan också sprida smittor till dem. Så att ha bikupor för att rädda bin kan egentligen ha en motsatt effekt, förklarar Phil Stevenson.
Hur rekommenderar ni att bikupor används i städer?
– Vi säger INTE att man inte ska ha honungsbin, men att antalet måste kontrolleras bättre för att minska risken att det påverkar vilda bin och andra blombesökare.
Vad rekommenderar ni för att hjälpa pollinatörer i städerna?
– Vi kan stötta vilda bin genom att ge dem blommor som de vill ha, skapa fler bon åt dem och lämna delar av parkerna lite vilda. Vi kan göra det samtidigt som vi minskar frekvensen av bikupor och samtidigt som vi ger honungsbin mer växter som de kan födosöka på, till exempel lindar. Vi kan också skapa boplatser åt vilda bin för att lära oss mer om dem. Vårt mål är inte att demonisera honungsbin. De är fantastiska djur och ett utmärkt sätt att få folk att engagera sig i naturen.
Träd i städer är viktiga
I rapporten lyfter också forskarna vikten av fler inhemska träd i städerna. De är en viktig och produktiv källa till föda för bin. Många träd har ofta större mängder nektar och pollen per yta än andra växter och blommar ofta när det inte finns så många andra pollenkällor åt bina.
Minst lika viktigt är också att plantera växtarter som specifika biarter är beroende av. Om det samtidigt finns träd som är populära hos honungsbin avlastas vildbinas favoritväxter och konkurrensen mellan olika biarter minskar.
Alexandre Antonelli, forskningschef vid Royal Botanic Gardens Kew:
– Det är viktigt att det finns tillräckligt med födokällor till bina, annars konkurrerar honungsbiet ut de inhemska arterna av bin, blomflugor och andra pollinatörer. Det kan vara bättre att plantera växter som erbjuder insekter mat under olika säsonger, som sälg på våren och lind under sommaren.
Källa: “The state of the world’s urban ecosystems: What can we learn from trees, fungi, and bees?“
