Skogsödla.
Guide till Sveriges ödlor
Våren är en bra tid att leta efter Sveriges tre olika arter ödlor. Då söker de sig till varma, solupplysta platser eftersom de behöver höja sin kroppstemperatur.
En liten slänt åt syd som får mycket sol är en bra plats att leta efter ödlor på vårens första varma dagar. Inte minst om där finns stenar och annat för dem att gömma sig under. Precis som ormar är ödlor växelvarma och använder sig av omgivningstemperaturen för att reglera kroppstemperaturen. Det är därför de är så intresserade av varma platser på vårkanten. Ofta ligger de stilla och solar sig och kan då vara svåra att få syn på, men när de väl rör på sig visar de prov på sin snabbhet.
Vill du locka ödlor till din trädgård är en solbelyst stenmur eller tegelpannor på en varm plats bra tips. Se också till att det finns gott om småkryp för dem att äta och gärna även tillgång till en damm. Över lag gäller samma råd som för att gynna groddjur i trädgården.
I Sverige har vi tre arter ödlor. Skogsödla och kopparödla är de absolut vanligaste.
Kopparödla
Kopparödla. Foto: Erik Hansson
Ibland kallas kopparödlan felaktigt för kopparorm, men det är ingen konstig missuppfattning eftersom den saknar ben och ringlar sig fram. Dessutom kan den bli upp till 50 cm lång. Avsaknaden av ben gör den enkel att skilja från övriga ödlor i landet.
Kopparödlan trivs i lite fuktigare miljöer med hög vegetation. Gömmer sig gärna i stenrösen och under stenar. Äter exempelvis insekter, sniglar och maskar. Hittas i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten. Kan bli över 50 år gammal.
Skogsödla
Skogsödlan saknar sandödlans ljusa linjer längs ryggen och har tydligt mindre och smalare huvud.
Skogsödlor kan bli upp till 17 cm lång och är bruna med små fläckar och linjer längs ryggen. Den saknar de ganska breda ljusa bandet längs ryggen som är typiska för sandödlan och är dessutom mindre och smalare med ett mindre och plattare huvud.
Skogsödlor hittas ofta i öppen skogs- eller gräsmark, äter småkryp och finns i hela landet utom i fjällvärlden. Det gör skogsödlan till världens nordligaste levande reptil.
Sandödla
Sandödla – hane i sin gröna lekdräkt, som den enbart har under parningsperioden.
Sandödla, hona. Lägg märke till de ljusa ränderna på ryggen.
Det är inte konstigt om du aldrig sett en sandödla. Det gäller att veta var man ska leta för att få syn på landets mest sällsynta ödla. Den är rödlistad som sårbar och hittas sporadiskt i framför allt torra områden med låg vegetation och blottlagd sand i södra Sverige. Den är längre (20-25 cm) än skogsödlan och hanen är klargrön under parningstiden på vår och försommar.
Om du studerar bilder på skogsödla och sandödla ser du också att den sistnämnda är bredare och kraftigare än skogsödlan, inte minst över huvudet. Den har även tydligare mörka fläckar med vit kärna.
Födan består av insekter och spindlar. Har konstaterats bli nästan 20 år.
• Läs mer om sandödlan i Natursidans artikel.
Fridlysta
OBS! Tänk på att alla ödlor (och ormar) är fridlysta i Sverige. Det innebär att du inte får döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar. Du får inte heller ta bort eller skada ägg eller bon. Sandödlan får du inte heller störa och inte skada eller förstöra dess fortplantningsområden eller viloplatser.
Läs även
- Vilken art är det? Natursidans guide till artbestämning
- Guide till vanliga och spektakulära blomflugor
- Så skiljer du på kål-, raps och rovfjäril
- Guide till att gynna groddjur i din trädgård
- Guide: anlägg en damm eller våtmark i din trädgård
Källor: Artfakta, Sveriges herptiler och “Däggdjur, groddjur & kräldjur” av Kai Curry-Lindahl
