Guide till flygande småfåglar med bilder och läten

Att känna igen fåglar på deras läten eller utseende när de flyger förbi är en utmaning. Men med lite övning kommer du kunna artbestämma långt fler fåglar i naturen.

Se även våra specifika guider till • fågelskådning • förbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglar • mesfåglar • kärrhökar • örnar • sparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten

De flesta bilder av fåglar skildrar dem sittandes prydligt i profil. Då är det sällan så svårt att avgöra vad det är för art. Samma sak gäller fågelsång, som oftast är betydligt enklare än att känna igen lock- eller flyktläten som hörs i någon sekund medan fågeln flyger förbi.

Den här guiden är tänkt att hjälpa till med artbestämningen av förbiflygande fåglar och vi har valt att fokusera på några av de vanligaste småfåglarna. Om du först lär dig dessa, kommer det vara enklare att upptäcka rariteterna. Fåglarna här under har till viss del delats upp utifrån hur de låter och hur de ser ut.

Grönsiska och gråsiska behandlas separat i en enskild artikel.

Bergfink (Brambling, Fringilla montifringilla)

Läte i flykt: Ett karaktäristiskt, nästan bräkande “tä-äähp”, som egentligen inte kan förväxlas med något annat. Kan också använda ett bofinksliknande “jäck”, som dock är hårdare i tonen.

Bofink (Common Chaffinch, Fringilla coelebs)

Läte i flykt: Har flera olika läten och det varierar geografiskt. Det vanligaste är troligen ett “jupp”, som är mjukare än bergfinkens “jäck” och svagare än grönfinkens “djypp” (lyssna gärna på dessa tre arter i rad). Har även en vissling som går uppåt på slutet – “hyitt”.

Grönfink (Eurasian Greenfinch, Chloris chloris)

Läte i flykt: Ett “djypp” (kan påminna om bofinkens och bergfinkens läten) som kan upprepas frekvent i serier “djy-ryp-ryp” och en variant som går upp på slutet – “djuit”.

Steglits (European Goldfinch, Carduelis carduelis)

Läte i flykt: Steglitsen har ett onomatopoetiskt namn eftersom locklätet låter ungefär “tickelitt”, vilket med lite fantasi kan tolkas som “steglits”. Ibland låter den höra ett avbrutet “telitt” eller “litt”.

Gulsparv (Yellowhammer, Emberiza citrinella)

Läte i flykt: Ett lite metalliskt “styff”, som inte låter helt rent. Även en snabb serie “t-trtr” som kan vara svår att uppfatta.

Järnsparv (Dunnock, Prunella modularis)

Läte i flykt: Ett fint och svagt “tiih” eller rullande “tittititi” bestående av höga toner.

Hämpling (Common Linnet, Carduelis cannabina)

Läte i flykt: Torrt och nasalt “tigg-itt” eller “tiett-ett-ett” i högt tempo och långa serier. Ibland med inslag av högre, lite skräniga toner som påminner om grönsiskans.

Domherre (Common Bullfinch, Pyrrhula pyrrhula)

Läte i flykt: Klassiskt svagt, lite ödsligt “pju” eller “pjy-u”.

Stenknäck (Hawfinch, Coccothraustes coccothraustes)

Läte i flykt: Ett läte som gör skäl för fågelns namn. Det starka “pix” låter nästan som om den knäcker något med sin kraftiga näbb i flykten. Kan påminna om andra arters liknande läten (rödhakens “tick”), men är betydligt starkare. Har även ett mer anonymt “zrri”, som är svårare att urskilja.

Sånglärka (Eurasian Skylark, Alauda arvensis)

Läte i flykt: Mjukt, rullande “prrytt”, “prrly” eller “prrit” med en särskild klang som känns igen från deras karaktäristiska sång.

Trädlärka (Woodlark, Lullula arborea)

Läte i flykt: Ett mjukt och vekt “dyloi” eller visslande “tlui-tlui”.

Koltrast (Common Blackbird Turdus merula merula)

Läte i flykt: Rullande fint “srrri”.

Rödvingetrast (Redwing, Turdus iliacus)

Läte i flykt: Ett utdraget, tunt och ljust “styyyf”.

Björktrast (Fieldfare, Turdus pilaris)

Läte i flykt: Ett tjattrande och flitigt använt “schack-schack-schack”, samt ett gnisslande “giih”.

Taltrast (Song thrush, Turdus philomelos)

Läte i flykt: Ett fint, men skarpt “tzit”.

Dubbeltrast (Mistle Thrush, Turdus viscivorus)

Läte i flykt: Ett utdraget, raspigt och torrt “zerrrt”.

Ängspiplärka (Anthus pratensis, meadow pipit)

Läte i flykt: Tunt och kort, nästan lite nervöst.

Trädpiplärka (Anthus trivialis, tree pipit)

Läte i flykt: ”Spetsigt” och lite strävt.

Rödstrupig piplärka (Anthus cervinus, red-throated pipit)

Läte i flykt: Ett fint utdraget ”psiih”, som är längre, renare och ljusare än trädpiplärkans lockläte.

Grönsiska (Eurasian Siskin, Spinus spinus)

Läte i flykt:
De tvåstavigt visslande läten ”dlyi” eller ”dliyh” har en karaktäristisk klang som ofta hörs när de flyger förbi, ibland tillsammans med ett lägre knattrigt ”tetete”. De tvåstaviga lätena är lättast att lära sig och är också den tydligaste skillnaden jämfört med gråsiskans läten.

Gråsiska (Common Redpoll, Acanthis flammea)

Läte i flykt:
Ljudlig när den flyger. Ofta med ett hårt metalliskt och snabbt ”tjätt-tjätt-tjätt”, ibland blandat med ”djyih”, som en mjukare version av grönfinkens läte.

Källor: Fågelguiden, Prismas stora fågelbok och Birds in Flight