Granodling och kalhyggen ger brunare sjöar med färre fiskar
Skog intill sjö. Foto: Erik Hansson
Genom analyser av nästan dagliga vattenprover under 70 års tid har forskare vid Lunds universitet kommit fram till att det är odlandet av gran i de svenska skogarna intill sjöar som är orsaken till att vattendrag och sjöar blivit brunare och fattigare på liv.
Svenska sjöar och vattendrag har de senaste 50 åren blivit mycket brunare. Det påverkar sjöarnas ekosystem negativt när solens strålar inte når ner i det grumligare vattnet. Det innebär färre växtplankton, som i sin tur leder till färre småfiskar och därmed också färre större fiskar i våra sjöar. Dessutom gör det brunare vattnet det svårare att rena vattnet till dricksvatten.
Den nya studien har undersökt hur färgen förändrades även åren innan försurningen var som värst på 1970- och 1980-talet, en dataserie som är unik i världen. Även om studien gjorts vid Lyckebyån i Blekinge i sydöstra Sverige anser forskarna att resultaten kan förklara varför vattnet blivit brunt i andra vattendrag och sjöar i norra Europa och Nordamerika.
– Resultaten visar att en förändring i landskapet mot mer granskog är den främsta orsaken till att vattnet blivit brunare, ett resultat som stödjer tidigare studier, skriver Lunds universitet.
Skogsindustrin har i 100 år fokuserat på gran, eftersom det är ett trädslag som växer relativt snabbt och är ekonomiskt lönsamt. I dessa skogar blir jordskiktet med tjockt och rikt på organiskt material och när det regnar flyter detta kol ut i vattendrag och färgar vattnet brunt.
Det finns dock en tydlig lösning på brunifieringen:
– Det är ändå anmärkningsvärt vilka korta avstånd det tycks handla om när strandnära granar påverkar vattenfärgen. Jag säger inte att vi ska rensa bort alla barrträd i landskapet, men kanske börja byta ut gran mot lövskog alldeles intill bäckar och åar. Det skulle troligen ha en väldigt positiv effekt på brunifieringen, sa Emma Kritzberg, en av forskarna bakom studien till SVT 2017.
Två andra metod som forskarna förespråkar, enligt Vetenskapsradion, är att täppa igen diken så att våtmarker återskapas och att skogsbruket tar större hänsyn vid vatten genom att övergå till kontinuitetsskogsbruk (plockhuggning) och inte gör kalhyggen i närheten av vatten.
Källor: Lunds universitet, Vetenskapsradion och Global Change Biology
