Golfbanor och biologisk mångfald – går det ihop?
Golfbanor ses kanske inte som bevarare av biologisk mångfald och det finns säkert de som motsätter sig att ens kalla dem natur. Men golfbanor utgör en betydande del av landets yta och kan relativt enkelt skötas på ett sätt som gynnar biologisk mångfald.
Golf är stort i Sverige. Det är landets största sport efter fotboll, sett till antal utövare. Nästan en halv miljon personer spelar på landets nästan 500 golfbanor. Dessa banor utgör enligt Statistiska Centralbyrån 27 899 hektar i Sverige – en så pass stor yta att det har betydelse för landets arter hur golfbanorna sköts.
Skötsel på ett miljömässigt sätt kan enligt Lovisa Bohmans kandidatexamensarbete vid Lunds universitet 2014 bidra till “ökad biologisk mångfald i storstadsregioner, ökade natur- och kulturvärden i odlingslandskapet, ökade möjligheter till rekreation och naturupplevelser, alternativ sysselsättning inom jord- och skogsbruket, samt rening av tätorters rest- och spillvatten”.
Lovisa Bohman skriver vidare att miljöarbetet i golfsverige till viss del stagnerat “på grund av att vi fortfarande har gott om ytor, bra vatten och fin natur”. För 20 år sedan ska svenska golfklubbar ha varit i framkant när det gäller miljöarbete, men så är det inte längre.
– Det finns heller ingen egentlig press från varken kommun, stat eller Svenska Golfförbundet att golfklubbar borde jobba mer aktivt med anläggningens miljöfrågor, skriver Lovisa Bohman.
Mårten Wallberg, som länge jobbat med golfbanors miljöarbete, delar inte riktigt den uppfattningen:
– Det kan stämma att svenska golfbanor var mer före andra länder på den tiden, men det beror på att miljöarbetet sedan dess kommit igång internationellt. Delvis på grund av tvång – golfbanor måste ligga i framkant när det kommer nya miljöregleringar.
Förutom att ha spelat golf sedan han var liten blev Mårten Wallberg tidigt engagerad i kopplingen mellan golfbanor och naturvård. Han blev en av de tio första revisorerna för den internationella miljöcertifieringen för golfbanor – GEO. 2009 gjorde han världens första GEO-certifiering av en golfbana. Idag certifierar han golfbanor vid sidan om sitt ordinarie arbete.
Mårten Wallberg berättar att både USA och Europa kommit en bra bit med miljöarbetet nu och att exempelvis holländska golfförbundet subventionerade och betalade kostnader för miljöcertifieringar. I Holland är det snart förbjudet att använda kemiska bekämpningsmedel.
Idag är bekämpningsmedlen en av de största utmaningarna för svenska golfbanor. Skärpta regler är på gång i EU, men Mårten Wallberg är övertygad om att de flesta golfbanorna kommer klara det om de har vilja att gå över till biologiska och mekaniska bekämpningsmetoder.
– En annan utmaning är att man tar upp en stor areal mark som i många fall stänger ute allmänheten och friluftslivet. Det är en utmaning att öppna upp golfbanor för exempelvis skidåkning och annat friluftsliv, berättar han.
Vilka är de viktigaste åtgärderna som golfbanorna kan göra?
– Det beror helt på området, säger Mårten Wallberg. Det gäller att göra inventeringar av flora och fauna och biotoper. Många golfbanor består av 60-70 procent naturmark, resten är tees, greener, fairways och så vidare. Utifrån inventeringen kan man ta in experter för att exempelvis förstärka livsmiljöer och spridningsvägar mellan dem.
Enligt flera studier är golfbanors negativa påverkan på miljön liten. Det är inte ekonomiskt gynnsamt för golfklubbarna att överanvända gödning och kemiska bekämpningsmedel. Dessutom visar flera studier att golfbanor kan spela en viktig roll för bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemförvaltning om de sköts på rätt sätt.
Ett exempel på en golfbana med stor miljöhänsyn är Lunds Akademiska Golfklubb. Golfbanan anlades 1936 och 1974 blev området ett naturreservat. Med hjälp av anpassad skötsel, att det aldrig utövats jordbruk i området och att marken är en kalkrik morän finns det en intressant flora vid golfbanan. Över 440 kärlväxter har hittats. Bland annat smalbladig lungört, krutbrännare, göknycklar, svinrot, brudborste, backsmörblomma, praktnejlika, humlesuga, stallört och rödkämpar. Det hittas även flera rödlistade insekter i området, så som ängsmetallblåvinge, bredbrämad bastardsvärmare, violettkantad guldvinge och mindre blåvinge.
Den särskilda hänsyn som tas till naturen har på Lunds Akademiska Golfklubb påverkat banan.
– Gällande den höga, och stundtals ganska tjocka ruffen, är det känt att banan är tuff under perioden juni-augusti eftersom det enligt gällande regler för naturreservatet finns slåtterytor som Skogsstyrelsen i samråd med länsstyrelsen inte får klippa förrän vissa växter blommat färdigt och hunnit fröa av sig, skriver golfklubben på sin webbplats.
En annan golfbana som tar miljöhänsyn är Björkhagens Golfklubb i södra Stockholm. Här inleddes golfspelandet redan på 1950-talet, men sedan 1972 är det Björkhagens Golfklubb som sköter banan och arrenderar marken. 2006 blev hela området som golfbanan låg i ett naturreservat och idag är Nackareservatet troligen landets mest välbesökta med uppemot två miljoner besökare årligen.
I slutet av mars guidar Micke Madenteg, ordförande i ban- och miljökommittén, Stockholms Naturskyddsförening längs Björkhagens golfbanas 20 hektar i reservatet och berättar hur de tar ansvar för skötseln.
– Vi ligger i ett naturreservat, det ger oss ett ansvar att sköta banan på ett sätt som gynnar miljövård och biologisk mångfald och vi måste självklart ha klartecken från naturresursförvaltaren på Stockholms stad som ansvarar för reservatet.
Målet för golfbanan är enligt honom att kombinera en uppskattad golfbana med biologisk mångfald.
– Vi skulle inte genomföra åtgärder som är bra för golfen, men som förstör för naturen, men i många fall går det dock utmärkt att kombinera åtgärder som förbättrar både för golfare och naturen.
Som exempel nämner Micke Madenteg att de avverkar unga granar och tallar i en dunge för att skapa bättre förutsättningar för ekarna och ge större solbelysning på green och fairway. Det ringbarkas också en del träd. Det innebär att barken huggs bort i en ring runt stammen. På så sätt dör träden stående, men skapar istället livsutrymmen för insekter och fåglar.
– Fairway och greener sköts utan kemiska bekämpningsmedel och med gödsel som är KRAV-godkänd och genom slåtter bekämpas bredbladiga och invasiva arter som nässlor och älggräs, fortsätter Micke Madenteg. Det gynnar många av de rara växter som fått sitt livsutrymme krympt sedan korna och bönderna försvann.
Det sätts också upp en stor mängd fågelholkar runt golfbanorna vilket bland annat gör att det häckar en hel del starar i Nackareservatet. Det är en viktig insats för en art som numera anses hotad (klassificerad som “sårbar”) och som minskar på grund av igenväxning och att de får allt färre gräsmattor och jordbruksmarker att födosöka på.
Avverkade stockar läggs i solbelysta släntar för att gynna insekter och därmed även fåglar och andra arter, det byggs insektshotell, läggs ris/komposthögar åt snokar och hasselsnokar och golfbanans dammar lockar grodor och mindre vattensalamandrar.
Delar av golfbanorna, så som tee och fairway innehåller ingen större artrikedom och en golfbanas biologiska mångfald kan inte mäta sig med om hela området istället hade gjorts om till exempelvis en våtmark, som sköts med naturvårdshänsyn. Golfbanors miljövänliga skötsel hänger dessutom ofta på enskilda, engagerade medlemmar.
– Fallstudien visar att frivilligt engagerade och potenta medlemmar i stor utsträckning är avgörande för golfklubbens arbete mot ökad biologisk mångfald, skriver Jakob Lindfors Boij i sitt kandidatexamensarbete i Landskapsplanering.
Han menar att det är en förutsättning att de miljöintresserade medlemmarna får rätt information och förutsättningar.
– Den samlade slutsatsen ger därför att om medlemmarna involveras ges golfbanan goda förutsättningar att fungera som ett planeringsredskap eller strategi för att öka den biologiska mångfalden i urbana och agrara miljöer. Om de involverade medlemmarna samtidigt ges bättre stöd och förutsättningar för inhämtning av relevant och tillförlitlig kunskap ökar också golfbanans kredibilitet som redskap eller strategi för biologisk mångfald.
Kunskapen om hur golfbanor gynnar biologisk mångfald finns i en lång rad studier som vem som helst kan googla fram, men för att det ska gå från teori till praktisk skötsel behövs engagemang. Björkhagens Golfklubb har ett brett miljötänk tack vare Micke Madentegs stora intresse och ideella arbete och till viss del även för att arrendet av marken kräver det, men utan hans insatser är det oklart vad som skulle ske med naturen i och runt golfbanorna.
– Personligt engagemang kan inte få någonting att fungera i längden, säger han. Jag hoppas och tror att vi inom Björkhagens Golfklubb kommer att kunna bygga en struktur som gör att naturvård och biologisk mångfald blir en naturlig del av skötseln. Visst kan man tänka att det just nu hänger mycket på mig. Samtidigt har det tidigare funnits de med liknande tankar som jag. Dessutom tror jag inte att jag är unik på något vis.
Micke Madenteg menar att det ligger i tiden att bygga broar mellan golf och miljövård.
– Golfen har tidigare hukat för miljövården för att man inte varit medvetna om fördelarna med golf och många inom miljövården har sett med negativa ögon på golfen. Nu finns det en växande skara människor från bägge läger som ser varandras fördelar så att säga.
Nationellt behöver golfen naturvården. Exempelvis ligger Linköping golfbana och A6 i Jönköping på mark som byggföretag vill exploatera. Motargumentet som kan rädda golfbanan är en kunnig miljöopinion som kan visa på höga naturvärden.
Källor:
• “Miljöledning inom golfsporten“
• “Svenska golfanläggningars påverkan på miljön“
• SCB
• “Golfbanan som våtmarksresurs”
• “Golfbanor gynnar biologisk mångfald”
• “Rapport från Eslövs GK”
• “Golfbanans mångfunktionalitet“
• “Miljötänk i skötsel av golfbanor igår och idag”
Natursidan.se har beviljats stöd av Forskningsrådet Formas genom Erik Hanssons, Johan Linds och Marie Mattssons projekt ”Forskning om natur för alla”. Det här är en artikel inom detta projekt. Läs alla våra artiklar i serien via den här länken.