Det ser relativt ljust ut för fiskbestånden i våra stora sjöar, men fisket på marina arter behöver minska. Det visar en genomgång av tillståndet och trenderna för de mest fiskade arterna, som sammanställts av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) gör varje år en bedömning av de mest fiskade arterna i havet, samt i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Rapporten innefattar 48 fiskearter och hundratals bestånd eller områden och baseras på data från yrkes- och fritidsfisket, samt omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.
Årets resultat visar både positiva och negativa trender för landets fiskarter. I inlandet ser det relativt ljust ut för lake i Vättern, sik i Vänern och Vättern, siklöja i Vättern och Mälaren och abborre i Mälaren och Hjälmaren, samt för havslevande arter som kolja, rödspätta och skarpsill i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön.
Sämst går det för torsken i östra Östersjön och i Kattegatt.
– Torsken här uppvisar både en minskad individuell tillväxt och en ökad naturlig dödlighet och ICES ger rådet att inget fiske på torsk ska ske under 2021. Även för torsken i västra Östersjön vill ICES se en minskning av fisket med 18 % jämfört med föregående år, säger Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Rapporten kommer också med en rad förslag om minskat fiske, baserat på den data som samlats in. Bland annat anses att gäddfisket i egentliga Östersjön, höstlekande sill i Nordsjön, Kattegatt, Skagerrak och östra Engelska kanalen bör minska. För vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön är rådet att arten inte bör fiskas alls.
Källa: SLU