Friluftsbranschen: Greenpeaces granskning fick oss att vakna

Friluftsliv blir smidigare med bra utrustning, men den får gärna vara miljövänlig. Foto: Frida Hermansson 

En dag i april i Stockholm samlas många friluftsföretag för att visa upp sina produkter för journalister. De flesta av dem verkar överens om att branschen nu tvingats ta miljötänket på allvar efter Greenpeaces avslöjande om stora brister, och att de kommit en bra bit på vägen. Men vad säger Greenpeace och en textilexpert på Svenska konsumenter om den saken?

Lundhags, Haglöfs, Devold, 66°C North, Deuter och flera andra varumärken har samlats i samma lokal och byggt upp montrar där de visar upp en del av sina produkter. Det är kängor, skaljackor, underställ, sovsäckar, mössor och mycket annat för moderna vandrare och friluftsmänniskor. Men det är också tydligt att företagen nu allt mer försöker hitta produkter som även passar stadsflanörer och de som vill ha proffsiga plagg även för en eller två dagar i fält. De vill nå ut till fler kunder helt enkelt.

Det försöker locka köpare med argument om att hela friluftssegmentet har utvecklats en hel del de senaste tio åren. Sovsäckarna är lättare, kängorna kan vara miljövänligare, tälten smartare, termosarna effektivare, ytterplaggen har nya, bättre material och vad du än har för prylönskemål inför fjällturen så finns det numera troligen en produkt som passar just dig. Vad sägs till exempel om en påse färdig måltid som håller i ett år och som kan värmas upp bara genom att placeras i en annan påse som fylls med vatten?

Utifrån personalens utsagor har de flesta företag “mycket på gång” inom sitt miljötänk. Till 2018 verkar alla varumärken få miljövänligare kollektioner enligt de presentationer jag fick. Samtidigt hävdar de att de redan idag är betydligt med miljövänliga än klädbranschen i övrigt.

Friluftskläder från Lundhags. Foto: Erik Hansson

Högre krav på friluftskläder
Anna-Lisa Persson, textilexpert på Sveriges konsumenter och som även driver bloggen www.grönatrådar.se, ger dem till viss del rätt:
– Friluftsbranschen, likt övrig klädbransch, har insett att de inte kan ignorera miljöfrågorna. De flesta företag idag stoltserar med det de gör på området, även om det ibland är väldigt lite. Men på samma sätt som inom övrig klädbransch finns det högt och lågt. Vissa företag tar miljöfrågorna på allvar och jobbar med miljötänk genom hela kedjan, samtidigt som andra nöjer sig med en egen märkning eller att uppmana kunder att tvätta på lägre temperaturer.

Hon menar även att kunder ställer högre krav på friluftskläder än på andra kläder.
– Det är lätt för HM eller KappAhl att säga att de inte använder högflourerande ämnen som PFAS eftersom ingen förväntar sig att en HM-jacka ska klara en vecka i regnig fjällmiljö. Detta gör att friluftsbranschen står för stora utmaningar med krav på hög funktionalitet samtidigt som de måste se till miljön.

Var är miljöcertifieringarna?
I företagens presentationer är det inte lätt att hitta några miljöcertifieringar eller eko-loggor. De jag pratar med säger att exempelvis dunet i sovsäckar och dunjackor inte längre plockas av levande fåglar, vilket man kanske kan tycka vore en självklarhet, men det är ont om oberoende märkning. Det verkar framför allt vara företagens egna miljömärkningar som syns och nämns.

– Det stämmer och gäller i hela klädbranschen. säger Anna-Lisa Persson. Det svämmar i det närmaste över med egna ”gröna” märkningar som företagen själva har satt upp kriterierna för. Det finns dock flera tredjepartscertifieringar inom kläd- och textilbranschen. Den största är GOTS, men den märkningen certifierar bara naturmaterial och inom friluftsbranschen är det mycket syntet. När det gäller sport- och friluftskläder blir det alltså svårt att lita till märkningar, då de ofta är interna, utan det är bättre att ha koll på hur olika märken arbetar med frågorna.

Bra friluftskläder kan hjälpa dig att fokusera på naturen istället för att känna sig våt eller kall. Foto: Frida Hermansson 

En annan aktör i branschen är företaget Bluesign vars affärsidé är att sälja miljöcertifieringar till friluftsbranschen. Flera av företrädarna jag pratar med menar att det är framtiden och att fler och fler företag ansluter sig till dem. Anledningen att det inte syns så många Bluesign-loggor hos företagen är för att det kostar pengar varje gång loggan trycks eller visas. Det anses uppenbarligen inte värt Bluesigns kostnad att visa upp att vissa plagg är miljövänliga.

På Haglöfs jobbar de för att alla material ska följa Bluesigns krav på miljöarbetet. Företagets hållbarhetschef Eva Mullins:
– Det begränsar vilka material som får användas i tillverkningsprocess respektive slutprodukt – det vill säga en mer strikt kontroll på hela värdekedjan. Helst skall materialen vara Bluesign-godkända, vilket en majoritet av våra tyger är. Då vet vi att råvarukonsumtionen, vattenmängden som används per kilo textil samt energiåtgången för tillverkningen är minimerad. 

På annan plats i lokalen står företaget Nikwax som säljer skyddande sprej till kläder så att de håller längre och blir bättre på att avvisa frukt. Här har man inte mycket till övers för Bluesign och man menar att det inte sker speciellt mycket kontroller när man väl är ombord.

Greenpeace är inte heller så positiva till företaget Bluesign:
– Bluesign gör en del bra saker, men de har fortfarande många gråzoner, säger Rosanna Endre, ansvarig för miljögiftsfrågor på Greenpeace Sverige. Trots att användningen av många skadliga kemikalierna är förbjudna, kan största delen av dem upptäckas med ganska höga acceptabla nivåer jämfört med Greenpeace Detox. Greenpeace acceptera inte detta eftersom vi inte vet hur olika kemikalier reagerar med andra kemikalier i våra kroppar. Därför är vårt krav till industrin och varumärken att förbjuda de kemikalier som vi vet är hormonstörande och har andra toxiska egenskaper. Bluesign har en ganska kort lista över förbjudna PFAS och därmed certifierar de textilier som behandlats med vissa PFAS-kemikalier.

Greenpeaces granskning fick branschen att vakna
Eva Mullins på Haglöfs berättar också att företaget är “i fortsatt konstruktiv dialog med Greenpeace om deras version av detox”. Det var miljöorganisationen som rörde om ordentligt i branschen hösten 2015 när de publicerade sin rapport om att friluftskläder lämnade kvar perfluorerade ämnen i naturen.

– Det är ironiskt att friluftsindustrin, som marknadsför sig med vackra bilder i orörd miljö, bidrar till att släppa ut kemikalier, som kan vara skadliga, sa Therese Jacobson, ekotoxikolog och ansvarig för miljögiftsfrågor på Greenpeace, när rapporten publicerades.

En del av Haglöfs friluftskläder. Foto: Erik Hansson

Greenpeace hittade förbjudna ämnen i produkterna som undersöktes och kunde också genomskåda att företag som hävdade att de gått över till “miljövänligare” kemikalier bara gått över till en kortkedjad PFAS-kemikal, som enligt Rosanna Endre också kan vara skadlig för både människor och djur. 

Hur har branschen agerat sedan granskningen publicerades?
– Flera företag har lyssnat och förstått allvaret av vår granskning och därmed tagit klivet att skriva på ett så kallat ‘Detox åtagande” – där åtar sig företagen att fasa ut alla skadliga kemikalier ur produktionen med full transparens genom hela produktionsledet. Företag som Vaude, Paramo och Rotauf var först i ledet att skriva på, berättar Rosanna Endre.

Den kanske största händelsen sedan dess var när Gore Fabrics, producenten av Gore-Tex och ledande på marknaden för vatten- och smutsavstötande textilier, åtog sig att fasa ut skadliga PFAS-kemikalier ur sin produktion. Rosanna pekar också ut företaget Norröna, för att de negligerade granskningen, “medan Haglöfs har tagit många kliv framåt och visar att de vill gå mot en hållbar produktion fri från skadliga kemikalier”. Fjällräven och Didrikson är två andra svenska märken som sedan länge tagit bort dessa kemikalier ur produktionen.

Flera av friluftsföretagen som jag pratar med säger att Greenpeaces granskning fick dem att satsa hårdare på miljötänk.

– Det stämmer till viss del, säger Anna-Lisa Persson. Konsumenter glömmer fort, bojkottar i några månader för att sedan gå tillbaka till liknande köpmönster. Samtidigt kan skandaler och granskningar förändra branschen.

Som exempel nämner hon avslöjanden om stympade merinofår som lett till att det nu är mer regel än undantag att ullen från merinofår är “mulesingfri”.

– Avslöjandena om att dun rycks från levande fåglar hade däremot inte samma inverkan på branschen. Några få företag tog till sig det och använder sig idag av dun från slaktade fåglar eller har minskat ned användningen av dun, men det har inte förändrat hela marknaden.

Anna-Lisa Persson anser att det är väldigt bra att organisationen som exempelvis Greenpeace gör granskningar så att inte företag marknadsför sig som ”miljövänliga” och samtidigt har riktigt dålig produktion.

– De företag med hög svansföring har också mest att förlora på om de skulle ”åka dit” i en granskning, säger hon.

Vad ska man som miljömedveten konsument tänka på när man köper friluftskläder idag?
– Du ska tänka som med alla inköp, förklarar Anna-Lisa Persson. Behöver jag den här produkten? Till exempel om du vill ha en ny friluftsjacka, är du en person som åker skidor en vecka i Åre vart tredje år, ja då kanske det är bättre att hyra en juste jacka för den veckan. Är du å andra sidan en person som cyklar till jobbet varje dag året om, leker med barnen i snöglopp och gillar att hajka med din gamla mamma varannan helg ja då är det verkligen på plats att köpa en bra skaljacka med hög kvalitet som du planerar att ha länge. För alldeles oavsett varumärke eller miljömärkningar är det bra att använda sina grejer mycket och länge. Den absolut största miljöpåverkan är i tillverkningsfasen vilket gör att det är bättre att inte tillverka nya grejer.