Alpbocken har försetts med rödlistekategorin “sårbar” och i vissa länder ser det mörkt ut för arten som i Sverige är klassad som “nationellt utdöd”. Men nu har ett nytt projekt lyckats med att få skalbaggen att både kläckas och para sig i fångenskap.
Det går inte så bra för den iögonfallande alpbocken. I Sverige har den setts vid ett fåtal tillfällen, men det är oklart om den någonsin reproducerat sig i landet. I en studie från 2017 (länk) konstateras att alpbocken förvisso verkar relativt utspridd, men populationen är väldigt splittrad och uppdelad eftersom det saknas lämpliga livsmiljöer. Arten vill helst ha gamla bokskogar, men kan även hittas i andra lövskogar. På många håll i sin utbredning är alpbocken nu begränsad till små områden bergsskogar med lövträd som har gott om gamla och döende träd.
– Dessa specifika krav gör att skogsbruksmetoder anses vara viktiga faktorer för alpbockens populationstrender och också för att ha orsakat lokal utrotning, skriver forskarna bakom studien.
Ett nytt hopp
Men nyligen tändes ett nytt hopp för alpbocken. På Nordens Ark har man i två år arbetat med att försöka hitta metoder för att föda upp de hotade skalbaggarna i större skala för att sedan kunna släppa ut dem i områden där den tidigare funnits. Under våren 2021 lyckades Nordens Ark med att kläcka fyra alpbockar och nu har dessa individer även parat sig.
– Det är fantastiska nyheter. Så vitt vi vet har det aldrig gjorts tidigare. Att vi nu lyckats föda upp alpbockar från ägg till vuxna skalbaggar är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Att hitta bra metoder för att föda upp hotade skalbaggar som alpbocken är oerhört viktigt för att rädda dem från utrotning, säger Jimmy Helgesson som är ansvarig för uppfödningsprojektet på Nordens Ark.
Projektet sker i samarbete med Alpenzoo i Österrike och de skalbaggar som nu parat sig är avkomma till individer som anlände från Österrike 2019.
– Det är lite speciellt att börja arbeta med en art där det inte finns någon tidigare kunskap, men vi har lång erfarenhet att föda upp andra hotade långhorningar som exempelvis den större ekbocken och det var till stor hjälp här, säger Jimmy Helgesson.
Källor: Nordens ark och Nature Conservation