Skiffergas, som oftast består av ren metangas, blir en allt mer efterfrågat energislag i världen. Nya studier visar att det finns tydliga negativa effekter för både miljön och folkhälsan.
I diskussioner om fracking lyfts oftast enbart de kortsiktiga jobbskapandet och ekonomiska fördelarna, men det finns sämre förståelse för de långsiktiga miljö- och hälsokonsekvenserna för de samhällen där borrning sker, menar Elaine Hill, Ph.D., docent vid University of Rochester Department of Public Health Sciences, Economics and Obstetrics & Gynecology. Hon har tidigare visat att fracking ökar risken för hjärtattacker och att vattenkvaliteten drabbas.
Den nya studien, som publicerats i Journal of Health Economics, gick igenom Pennsylvanias 19 000 skiffergasbrunnar och varje dricksvattentäkt i delstaten och jämförde med data om födslar och grundvattenföroreningar. Vid skiffergasborrning inom en kilometer från dricksvatten sågs en 11-13 procent högre risk för förtidigt födande och låg födelesvikt.
– Dessa resultat visar på stora sociala kostnader för vattenföroreningar som orsakas av en ny industri med liten miljöreglering. Vår forskning visar att fracking ökar antalet reglerade föroreningar i dricksvattnet, men inte tillräckligt mycket för att utlösa överträdelser av lagstiftningen. Detta är ännu en studie som ger stöd åt en omvärdering av befintliga dricksvattenpolicyer och eventuellt reglering av skiffergasindustrin, säger Elaine Hill.
Sveriges Geologiska Undersökning skriver att skiffergas, som oftast består av ren metan, utvinns med hjälp av högt vattentryck i borrade hål för att spräcka skiffern (så kallad hydraulisk spräckning) och på så sätt komma åt mer gas. Som nackdelar med metoden nämns att spräckningen kan skada närliggande grundvattenmagasin och fastigheter, att grundvattnet kan blir förorenat, kemikalier kan läcka ut i samband med hydraulisk spräckning och att flera procent av den producerade metangasen läcker ut till atmosfären.
Metan värmer upp atmosfären ungefär 100 gånger så mycket per kilogram jämfört med koldioxid, men metan bryts ned i atmosfären efter cirka 10 år. Koldioxiden stannar till stora delar kvar i atmosfären under mycket lång tid.
Källor: Journal of Health Economics och University of Rochester