Fortsatt stark negativ utveckling för jordbruksmarkernas fåglar

Det går inte bra för fåglar som häckar i jordbrukslandskapet i Sverige. Allt intensivare jordbruk är enligt en ny rapport förklaringen. Småskaligt jordbruk har ersatts med gigantiska gårdar och naturbetet har minskat kraftigt.

Det är rapporten “Sveriges fåglar 2021” från Birdlife Sverige och Svensk fågeltaxering på Lunds universitet som i fjol hade extra fokus på jordbruksmarkens fåglar.

– Fåglarna som hör hemma i jordbrukslandskapet har påverkats mer i negativ riktning än fåglarna i andra miljöer. Denna utveckling har bromsats något de allra senaste åren, men läget är långt ifrån bra, skriver författarna till rapporten i inledningen.

Den negativa utvecklingen för fågelarter som häckar i jordbrukslandskapet är inte ny. De minskade kraftigt i antal under åren 1975-2000. Nästan hälften av landets tofsvipor och storspovar försvann under den här perioden och sedan dess har dessa arter tillsammans med sånglärkan fortsatt bli allt färre och har återigen halverats i antal under 2000-talet. Sedan 1975 har med andra ord 3 av 4 sånglärkor, tofsvipor och storspovar försvunnit i Sverige.

Även fåglar som till viss del är beroende av jordbruksmark minskar. Till exempel stare, buskskvätta, gulsparv och gråsparv.

En av anledningarna till den kraftiga tillbakagången går att härleda till ett förändrat jordbruk.

– Det är nog ingen överdrift att hävda att den koncentration av kreatur till ett fåtal gårdar som skett de senaste 50 åren haft stor betydelse för förutsättningarna för många fågelarter. Det samma gäller sannolikt även många växter, insekter och andra organismgrupper. Dagens högproducerande mjölkkor betar i princip aldrig på ett hagmarksbete. De flesta av deras beten är motionsbeten på vad som tidigare varit åker närmast gården. Det är i stället sinkor, ungdjur, får och hästar som betar i ängs- och hagmarker. Det är det betet som bidrar till biologisk mångfald, skriver rapportförfattarna.

Som exempel ges att där det idag räcker med en enda gigantisk mjölkgård med högproducerande mjölkkor kunde det på 1970-talet krävts närmare 200 gårdar av den tidens genomsnittsstorlek för att producera lika mycket mjölk. Dåtidens småskaligare jordbruk skapade bättre förutsättningar för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Både stordriften och nedläggningen av mindre jordbruk har påverkat fåglarna drastiskt.

Men det finns saker att göra för att bryta utvecklingen.

– Inom BirdLife Sverige är vi övertygade om att de många negativa trenderna kan brytas. Som konsumenter kan vi själva vara en del i denna förändring genom att välja naturbeteskött och ekologiskt odlad mat. Som privatperson kan man också köpa en lärkruta till gagn för många arter. Sist men inte minst kan vi försöka påverka våra politiker. Det stöd som ges till jordbruket måste i mycket högre grad än idag användas till att förbättra jordbruksbygdernas biotoper så att vi får ett mer levande landskap. Det är viktigt att lantbrukarna, inom ramen för både ekologisk och konventionell produktion, kan arbeta integrerat och värna fåglarna. Det finns många lantbrukare som skulle vilja jobba mer aktivt för biologisk mångfald, om det var ekonomiskt möjligt, skriver Birdlife Sverige på sin webbplats.

Även de gamla skogarnas fåglar minskar snabbt

För två år sedan hade rapporten Sveriges fåglar fokus på skogarnas fåglar och slog då fast att det går riktigt dåligt för arter som framför allt hittas i så kallade skogliga värdetrakter, exempelvis skyddad skog i form av reservat, nationalparker och nyckelbiotoper. Den utvecklingen har sedan dess fortsatt vara negativ. Under 2000-talet har till exempel mer än två av tre lappmesar försvunnit (minskning med 67 procent) och sedan 2010 har mer än varannan lavskrika försvunnit (-52 procent).

Källa: Birdlife Sverige och Sveriges fåglar 2021