Flodpärlmusslan är hotad i hela Europa, på grund av en lång rad anledningar. En av de främsta är igenslamning av bäckar, orsakade av modernt jordbruk och skogsbruk. Nu ska odlade pärlmusslor för första gången planteras ut i svenska vatten. Lyckas projektet tänds ett hopp för den starkt hotade musslan, rapporterar Vetenskapsradion.
Flodpärlmusslorna kan bli över 200 år gamla, men de är beroende av öring för att reproducera sig. När musslan släpper ut sina larver måste de nämligen fästa sig på gälarna hos en öring. När de sedan levt som parasiter hos öringarna ett tag blir de självständiga, men det är endast en av 100 miljoner larver som lyckas etablera sig som mussla. Det är också det stora problemet för arten i Sverige idag. Beståndet är gammalt och det är svårt för de unga musslorna att överleva.
LÄS ÄVEN: • Stort projekt ska återställa vattendrag åt fiskar och flodpärlmusslor
Anledningarna är många, men över lag är musslorna väldigt känsliga för störningar. Enligt Artdatabanken orsakar modernt skogs- och jordbruk “utan tillräcklig hänsyn” skador genom avverkningar, markberedning, dikning samt genom användning av gödnings- och bekämpningsmedel. Det leder till att bottnarna slammar igen och de små musslorna som kan ligga nedgrävda i upp till 8 år klarar sig inte.
Ett annat problem är avverkning av kantzoner (träd intill bäckar och åar) som ska utgöra erosionsskydd och filter, samt bibehålla ungefär samma temperatur i vattendragen även efter avverkning i närheten.
LÄS ÄVEN: • Starkt hotade musslor evakueras från sin livsmiljö
Förutom att det krävs större hänsyn i skogs- och jordbruk testas nu också att plantera ut odlade flodpärlmusslor. Det görs försök i Göteborgsregionen och enligt ekolog Lennart Henriksson, som studerat flodpärlmusslan i 30 år, har många svenska vattendrag fortfarande lämpliga livsmiljöer för flodpärlmusslor.
– Det här är oerhört spännande. Är det så att man kan konstatera att de här musslorna överlever och att de tillväxer är det ju ett enormt framsteg i hur vi ska förvalta våra musselbestånd, säger Lennart Henriksson till Vetenskapsradion.
Källa: Vetenskapsradion