Lodjur. Foto: Marie Mattsson
En oenig viltförvaltningsdelegation röstade igenom att lodjuren i Uppsala län skulle mer än halveras i antal från 11,5 till fem familjegrupper. Men förslaget stoppades av länsstyrelsen och landshövdningen som istället föreslog en minskning till tio familjegrupper. Förslaget har nu skickats till Naturvårdsverket.
– Det är anmärkningsvärt att gå från 11,5 familjegrupper till en nivå på fem familjegrupper. Jag bedömde att det stred mot både den nationella rovdjurspolitiken och EU:s intentioner, det är en bedömning jag gjort i linje med mitt uppdrag som statlig myndighetschef, säger landshövding Göran Enander till UNT.
Anledningen till att mer än vartannat lodjur i Uppsala län skulle skjutas var enligt jägarnas representant i viltförvaltningsdelegationen, Stefan Holm, att lodjuren “utgör ett kraftigt hot mot rådjursstammen”. Det tyckte även en majoritet av de närvarande i viltförvaltningsdelegationen i Uppsala län enligt mötets protokoll.
LÄS ÄVEN: • Inventering av lodjur klar: Fler i söder, färre i norr
Per Axell, regionansvarig i Rovdjursföreningen Uppsala län, håller inte med. Han anser inte att lodjuren utgör ett hot mot rådjuren i Uppland.
– Det faller på sin egen orimlighet att ett rovdjur utrotar den egna maten. Alla med de minsta insikter i ekologi och populationsdynamik inser detta. Det som lodjuren anses vara ett hot mot är inte rådjuren i sig utan jägarnas behov av att ha obegränsad tillgång till jaktbart vilt. Man vill helt enkelt inte dela med sig av rådjuren till lodjuren.
LÄS ÄVEN: • 104 lodjur får skjutas i Skandinavien i årets lodjursjakt
Han berättar också att i underlaget för hur många rådjur som finns så räknas inte stadsområden och samhällen med. I mindre samhällen och utkanter av städer så finns det gott om föda och skyddsmöjligheter för rådjur, vilket många trädgårdsägare får erfara, så beräkningen av antalet rådjur ligger troligen för lågt.
– Jag har full respekt för de som i deras yrkesmässiga verksamhet drabbas av rovdjur, och även de som ägnar fritiden åt jakt, men jakt är i mina ögon i dagens Sverige en hobby, och att denna hobbyverksamhet ska få sån negativ påverkan på vår natur är helt orimligt och oacceptabelt, säger Per Axell, regionansvarig i Rovdjursföreningen Uppsala län.
LÄS ÄVEN: • Sveriges lodjursjakt på FN:s världsdag för vilda djur med fokus på kattdjur
Den statistik som finns talar inte heller för någon kraftig minskning av antalet rådjur i Uppsala. Antalet skjutna rådjur har legat relativt konstant på ungefär 4000 om året mellan år 2010 och 2017, enligt Svenska jägareförbundets egen statistik. När det gäller antalet påkörda rådjur i länet, som kan ge en fingervisning om antalet individer, så har det istället ökat från i snitt 1700 per år under 2010-2013 till i snitt 2100 rådjur under 2017-2018.
Men vilförvaltningdelegationen i Uppsala ansåg ändå att mer än vartannat lodjur i länet borde skjutas. Delegationen består av 14 personer; fem politiker (S, MP, V, M och C), samt en representant vardera för jakt och viltvårdsintresset, naturvårdsintresset, friluftsintresset, ägare och brukare av jordbruksmark, lokalt näringsliv och turism, skogsnäringen, yrkesfisket, natur/ekoturismföretagen och en person med särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och illegal jakt.
Att jägarnas och LRF:s representant i vilförvaltningdelegationen röstar för att skjuta lodjur tycker inte Per Axell är så förvånande, men det finns annat som han anser är anmärkningsvärt.
– När jag ser att skogsnäringens representant röstade för 5 familjegrupper, då undrar jag, är lodjuren ett hot mot skogsbruket? Knappast, snarare tvärtom om man ser det i ett vidare perspektiv. Rovviltet balanserar klövviltet som i sin tur kan påverka skogsbruket negativt, berättar Per Axell.
Även representanten för yrkesfiskarna röstade för 5 familjegrupper.
– Hur resonerade man där? Jag tror knappast att lodjuren är ett hot mot yrkesfisket? Natur/ekoturismföretagen representeras av Kiplingebergs gods, som har i huvudsak jakt på agendan. Detta väcker många frågor kring vilförvaltningdelegationen och hur de röstar, om de företräder de intresse de är satta att bevaka, eller om det är deras fritidsnöje, det vill säga jakt, som de värnar om? Det sista har jag naturligtvis inget belägg för men detta får mig att undra. Utan tvekan överväger jaktintresset därav detta resultat, säger Per Axell.
Nu slutade det med att landshövdingen Göran Enander gick emot viltförvaltningsdelegationens förslag och satte målet till tio familjegrupper. Vad tycker du om det?
– 10 familjegrupper är fler än fem, så i det perspektivet är det bra. Men den grupp som reserverade sig mot beslutet; Sonja Jansson (Naturvårdsintresset), Lara Tickle (Naturvårdsintresset), Kurt Källström (Friluftsintresset) och Elisabeth Rosengren (Vänsterpartiet), förordade 11,5 familjegrupper, och det hade varit det rätta beslutet.
Fakta om lodjur
Det finns sammanlagt ungefär 1200 lodjur i Sverige uppdelat på drygt 200 familjegrupper, enligt Naturvårdsverket. Arten är rödlistad som “sårbar” och det största hotet är jakt, enligt Artdatabanken. Årligen skjuts det mellan 68 och 162 djur i licensjakt, ett 50-tal i andra typer av skyddsjakt och dessutom förekommer även illegal jakt.
Källor: UNT, Artdatabanken, Naturvårdsverket och Protokoll från viltförvaltningsdelegationen
