Det har i flera år larmats om en kris för strömmingen. Nu bekräftar en studie från SLU bilden. På ungefär 40 år har 92 procent av fiskarna försvunnit.
Fiskare längs Norrlandskusten har vittnat i flera år om katastrofala fångster av strömming, som fiskarten sill kallas norr om Kalmarsund. Det har talats om en minskning med 90 procent och WWF flyttade nyligen strömming och sill från grönt till gult ljus i sin konsumentvägledning Fiskguiden. Det har även data från utsjön visat.
Nu har SLU genomfört provfisken vid Forsmark i norra Roslagen och Finbo i Ålands norra skärgård. Resultaten kunde jämföras med provfisken 1970- och 1980-talet och visade fångster som bara var 8 procent av resultaten för 40 år sedan. Dessutom var inte en enda av fiskarna över 25 cm och enbart 23 procent var över 20 cm. Det kan jämföras med åren 1980-1989 då 22 procent var över 25 cm och 51 procent var över 20 cm.
– För att få en säkrare bild av strömmingens biologiska status så skulle vi behöva upprepa de här provfiskena under flera år och på fler stationer. Resultaten från förra året stöder dock den minskning som rapporterats från yrkesfisket och visar vikten av att ta lokala varningssignaler på allvar. Utvecklingen vi ser är oroande, säger Lena Bergström, docent vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
Lars Ljunggren projektledare på Sportfiskarnas Gävlekontor, kommenterar rapporten för Fish Eco:
– Strömmingen är motorn i ekosystemet, det här är skrämmande. Det är inte bara fisket, livsmedelsförsörjning och att kunna fånga sin egen strömming som är hotat. Det finns tydliga tecken på att hela ekosystemet flippar, spiggen exploderar, arter som gädda och sik försvinner, sälarna svälter, skarven äter öringsmolt istället för strömming, och mattor av trådalger breder ut sig i vikarna i Bottenhavet.
Det industriella trålfisket, som till 90 procent förser laxodlingar i Norge med fiskfoder, har pekats ut som den stora anledningen till att strömmingen befinner sig i kris.
Källor: SLU, Aqua notes och Fisch Eco