Förhandlingar om världens biologiska mångfald

I december 2022, efter fyra års hårt förberedande arbete och förhandlingar, adopterade länder som tillhör Konventionen för biologisk mångfald ett ramverk för att bromsa och vända den raskt stigande förlusten av biologisk mångfald (COP 15). Det möte som inträffar nu i Colombia, COP 16, siktar på att förhandla fram en uppföljningsmekanism för att hjälpa länder uppfylla målen på nationell nivå. 

Varför möts länder?

Världens biologiska mångfald minskar snabbare än någonsin tidigare under mänsklig historia. Forskning visar att populationer av vilda djur har minskat med i genomsnitt 73 procent sedan 1970, och en miljon arter hotas av utrotning.

Det som orsakar den markanta förlusten är främst förlusten av ekosystem och livsmiljö på grund av markanvändning, förorening av luft, vatten och jord, samt överexploatering av arter. Invasiva arter, klimatförändring och sjukdom utgör ytterligare hot.  

För att tackla hoten krävs transformativ förändring på samhällsnivå, ur kulturella, ekonomiska, institutionella och tekniska perspektiv. Bland annat kommer det att krävas mer hållbar infrastruktur och konsumtion, miljö och rättvisa måste bli en grundläggande pelare inom ekonomin, länder måste instifta starkare miljöskydd inom alla sektorer, och vi måste se ett slut på att hundratals miljarder dollar brukas varje år som incitament för aktioner som är skadliga för miljön. 

Kortfattat så krävs samarbete på internationell, regional och lokal nivå, vilket Konventionen för biologisk mångfald försöker åstadkomma. 

– Det finns en stark vetenskaplig konsensus om att förlusten av natur fortsätter och kommer att påverka människor i allt högre grad. De flesta människor drar nytta av naturen och förlorar på denna förstörelse. Förhandlare och andra deltagare på COP16 behöver mobilisera för naturen, säger Garry Peterson, forskare vid Stockholm Resilience Centre och medarbetare i IPBES, The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services.

Vad innebär konventionen?

Konventionen för biologisk mångfald uppstod 1992 på FN:s konferens för miljö och utveckling. I regel så möts länder vartannat år på ett stormöte (COP) för att förhandla fram globala principer, mål och regler enligt Konventionens tre huvudsakliga objektiv: bevarandet och hållbart bruk av biologisk mångfald, samt en rättvis fördelning av de fördelar som uppstår av att de brukas. Dessa åtaganden ligger sen till grund för hur regioner och länder utvecklar strategier och regelverk som ska motverka förlusten av biologiska mångfald.  

2022 adopterade länderna Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework. Det består av 24 mål för den biologiska mångfalden. Bland annat att 30 procent av förstörda ekosystem ska återställas och 30 procent ska beskyddas senast 2030. 

Andra mål berör bekämpning av invasiva arter, minskning av föroreningar som skadar biologisk mångfald, att se till att sektorer såsom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk förvaltas hållbart, och att biologisk mångfald ska integreras inom beslutsfattande processer på alla nivåer, inom exempelvis alla myndigheter.

En viktig milstolpe för de civila grupper som medverkade var att implementeringen ska ske i enlighet med mänskliga rättigheter, vilket inkluderar erkännandet av urfolksrättigheter, samt rätten till en ren, välmående och hållbar miljö. 

– All planering, genomförande och övervakning av ramverket för biologisk mångfald ska respektera, skydda, främja och uppfylla mänskliga rättigheter, säger Pernilla Malmer, senior rådgivare på Swedbio och expert i den svenska delegationen som leds av Klimat- och näringsdepartementet i förhandlingarna om konventionen om biologisk mångfald (CBD).

Vad förväntas av mötet?

Inför mötet skulle länderna ha skickat in sina egna löften och planer för hur de tänker möta målen nationellt, något som mindre än 20 procent av länder gjort hittills. De som inte gjort detta inkluderar Brasilien, Peru och Colombia som har majoriteten av Amazonas inom sina territorier. Även om EU lämnade in sin plan för regionen, så har Sverige inte gjort det ännu. Att Sverige ska ha sin egen plan är viktigt då EU-planen endast täcker det som ligger inom dess mandat och saknar uppgifter angående exempelvis urfolksrättigheter, samt hur de ska instifta bättre miljöskydd inom de sektorer som är en viktig del av Sveriges ekonomi men också utgör ett stort hot mot vår biologiska mångfald.

Stephen Woroniecki, som är på plats som representant för den svenska forskningsgruppen Focali med fokus på skog, klimat, biologisk mångfald och utvecklingsfrågor, tycker det låga intresset från världens länder är oroande.
– Med tanke på att det inte är långt kvar till 2030, då många av målet ska ha uppfyllts, så är det oroande att länder inte har skickat in sina planer.

Greenpeace har tidigare ställt sig hårt kritiska till att inte Sverige gör mer och att vår regering snarare försökte sänka ambitionerna på EU-nivån under förhandlingarna för den nya naturrestaureringslagen.

– Kraven som regeringspartierna M och KD redan har ställt i förhandlingarna är rent absurda och strider mot EU:s krav om att strikt skydda naturskogar och urskogar. Med den inställningen kan det bli svårt för miljömålsberedningen att enas om någonting vettigt, men oavsett vad förhandlingarna resulterar i måste vi komma ihåg att regeringen kan komma att ignorera den slutgiltiga överenskommelsen. Det har vi redan sett exempel på med de konsumtionsbaserade utsläppen, till exempel. Greenpeace kommer fortsätta agera som en blåslampa och uppmana till ett så starkt skydd som möjligt, oavsett hur mycket regeringen försöker slingra sig, säger Erika Bjureby, Sverigechef Greenpeace.

Högt på agendan är att länder kommer överens om ett uppföljningsramverk. Detta ska, å ena sidan underlätta uppfyllnad av målen via kapacitetsbyggnad och en finansiering för de länder som behöver det. Å andra sidan ska det också skapas en mekanism för övervakning, rapportering och granskning av att länder gör det de lovar. 

Vad står på spel? 

Det är nu upp till bevis om länder kan uppfylla målen. Många känner att pressen är ännu högre då inte ett enda av målen från det tidigare ramverket, Aichi Biodiversity Targets, uppfylldes i tid. 

– Kan länder inte komma överens här så riskerar vi att förlora det momentum som byggts för att göra visionen av en samhällstransformation till verklighet. Tar inte länder en stark ledning i dessa frågor så kommer världens biologiska mångfald att skjutas över ett stup, och med det en förstörelse av grunden för all liv på jorden, säger Stephen Woroniecki.