Författaren som vill lära ut hur en riktig skog ser ut

Anne Sverdrup-Thygeson är inne i en intensiv period. Hon har precis anlänt med nattåget från Umeå där hon dagen innan höll två föredrag. Innan dess har föredragen, intervjuerna och bokpresentationerna avlöst varandra i Norge efter att hennes bok “Skogen” släppts där. Den har nominerats till både Brageprisen och bokhandlerprisen och dessutom vann hon Akademikerprisen i grannlandet.

Nu ska boken “Skogen” lanseras i Sverige och hon bör inte vara speciellt okänd för den svenska publiken. Böckerna “Insekternas planet” (2019) och “På naturens axlar” (2021) har uppmärksammats i naturkretsar och många har förhoppningsvis hört hennes sommarprat 2019. I september utsågs hon också till skoglig hedersdoktor vid SLU:s skogsvetenskapliga fakultet.

Tog ställning för naturen

För två år sedan var Anne Sverdrup-Thygeson även i hetluften efter att ha deltagit i en debattartikel som uppmanade norrmännen att tänka på naturen när de röstar. Ett ställningstagande för en biolog och skogsforskare som kan tyckas självklart, men som väckte en del uppmärksamhet och kritik just då. Det skulle dock visa sig att kritiken gick över snabbt.

– Jag är överraskad, men glad, över att det inte varit mer obehagligheter, säger Anne Sverdrup-Thygeson. Det är lite intressant egentligen – det talas om att klimatdebatten blivit hårdare, men det verkar som att det är mindre hat i samband med klimatartiklar nu. Det har jag hört från norska miljöjournalister och det tycker jag även märks när det gäller skogsfrågan. 2013 skrev jag någon krönika om skogen och jag fick så många osakliga påhopp på mig som person, men nu har det i stort sett varit lugnt. Jag blir till och med inbjuden till skogsbolag för att berätta om skogen och mina tankar på skogsbruk.

Hon poängterar också att även om det blir lite obehagligt så är det värt det för att nå ut med information om hur det står till i skogen och om de gamla skogarna som vi än så länge har kvar.

Bok som förklarar vad en riktig skog är

I hennes senaste bok tar hon ett samlat grepp om skogen. Hon målar ett väldigt levande porträtt av de norska och svenska skogarna genom att berätta om deras många fascinerande invånare, hur skogarna förändrats historiskt, deras roll som källa till ny ork i vardagen, hur de brukades förut och hur illa ute de faktiskt är just nu. Det är en skicklig balans mellan ett beundrande och engagerat tonfall från en entusiastisk naturpedagog som också talar klarspråk när det gäller hoten mot skogen.

Boken är också ett försök att ge en grundförståelse för hur en riktig skog ser ut. Det verkar behövas. I en relativt ny studie ombads norrmän rangordna två bilder av skogsmiljöer. En originalbild på en gammal skog och en bild som retuscherats genom att ta bort döda träd, stubbar och kvistar. Över lag ansågs den “städade” skogen mer attraktiv. Men när bilderna försågs med texter som förklarade varför död ved och en “ostädad” skog är viktig för den biologiska mångfalden så rangordnades istället den ursprungligare skogen som mer attraktiv. Med ökad kunskap kommer större förståelse och en förändrad syn på världen.

Anne Sverdrup-Thygesons arbete har ungefär samma påverkan som bildtexten till den “ostädade” skogen. Det försöker ge betraktaren insikter med hjälp av fakta och intressanta berättelser.

– De flesta vet inte hur en riktig skog ser ut, att död ved är jätteviktig och att nästan en tredjedel av arterna i den svenska skogen lever i den döda veden. Jag försöker få folk att förstå hur en naturskog ser ut och hur annorlunda den är från dagens skogslandskap i Norge och Sverige. Träden utgör bara ungefär en promille av arterna i skogen. Det är alla de andra arterna som definierar skogen. Jag försöker lära ut att skogen är ett myllrande ekosystem av 25 000 arter, som är viktigt i vår kultur, vår ekonomi och också i politiken.

Alla ytor med träd är inte skog

Men om man inte känner igen en riktig skog så är det inte lätt att förstå hur lite som finns kvar. Ett stort problem är också att ordet “skog” är så missbrukat i dagsläget, menar Anne Sverdrup-Thygeson.

– Kan man verkligen kalla en samling granar eller contortatallar för en skog om det inte innehåller någon död ved eller gamla träd? Om du ser en åker med vete skulle du ju aldrig kalla det en blomsteräng. Du kallar det för en åker eftersom det är en monokultur med i stort sett enbart en gröda. Så varför kallar vi monokulturer av träd för skog? Det är en produktionsareal för virke. Det gillar inte skogsindustrin att man säger, men det är ren fakta. Det är också ren fakta att det intensiva skogsbruket idag har ändrat både de svenska och norska skogsekosystemen på ett genomgripande sätt. Det kommer man inte undan.

– Den stora skillnaden mellan en riktigt skog, en naturskog eller urskog, och en skog som är en del av kalhyggesbruket är att de skiljer sig helt i struktur. Naturskogarna har träd som får leva hela sina liv. Tallar blir kanske 800-900 år gamla och får sedan ligga eller stå döda lika länge. Det är ett tidsperspektiv som är otroligt. Sådana träd ser du ju aldrig i en produktionsskog. De här gamla och varierade träden och den döda veden gör att naturskogarna ser helt annorlunda ut och har ett helt annat myller av arter än produktionsskogarna.

Grön öluffning i Sverige

I ett avsnitt i boken beskriver Anne Sverdrup-Thygeson hur hon försöker hitta urskog eller åtminstone naturskog i Sverige, men att det är ett svårt uppdrag. Hon ber om tips, letar på myndigheternas kartsidor och letar i skogen efter naturreservat. Hon kallade det “ett slags grön öluffning” där de riktiga skogarna är öarna och det mesta andra är ett hav av produktionsskog, trädåkrar, monokulturer eller vad man nu vill kalla dem.

Men idag är bilden av skogen påverkad av skogsindustrin. Den beskrivs med begrepp som kubikmeter, kronor, betesskador av vilt och att lösningen på klimatkrisen är att vi brukar våra skogar ännu hårdare. De andra perspektiven släpps sällan fram, trots att allt mer forskning visat att skogen har många andra fördelar än att bli intäkter i skogsindustrin.

– Skogen har ett värde i att ge naturupplevelser som är viktiga i vardagen. Vi har också ett samhälle där en av de största utmaningarna är psykisk ohälsa och forskningen är ju faktiskt tydlig med att vi mår bättre av att vistas i skog. Det är något vi måste ta på allvar, säger Anne Sverdrup-Thygeson.

Rimliga förändringar av skogsbruket

På frågan vad hon skulle vilja se för förändringar av skogsbruket i Sverige och Norge som känns rimliga utifrån förutsättningarna tar Anne Sverdrup-Thygeson upp fyra punkter:

1. Det viktigaste är att skydda de sista naturskogarna. De försvinner i snabb takt. Vi har inte skyddat dessa skogar, trots att det finns politisk enighet om att det ska göras.
2. Vi måste också bestämma hur resten av skogarna ska brukas. Hyggesfritt kan vara en viktig del men också att det tas fram alternativ till markberedning (en metod där jorden vänds med enorma maskiner för att blottlägga jorden och förbereda inför trädplantering). “I värsta fall ser det ju ut som en krigszon och ger stora konsekvenser för både markfaunan och det lagrade kolet”, som hon uttrycker det.
3. Bedöma om det är nödvändigt att kalavverka i skog som är viktig för friluftsliv och naturupplevelser som i skogar runt där folk bor. Det man tjänar på att göra kalhyggen där förlorar man kanske i andra värden som naturupplevelser och psykisk ohälsa.
4. Precis som i Sverige är det beräknat att bara 20 procent av virket från skogen blir långlivade produkter i Norge. Här anser Anne Sverdrup-Thygeson att man måste jobba med att få fler av de 80 procenten som snabbt släpps ut i atmosfären att bli mer långlivade produkter och “då är inte bioenergi från skogen en särskilt smart idé”.

Men även om skogsindustrin har en stark lobby som har nått ut med sitt budskap och vridit debatten till sin fördel så börjar det märkas en viss förändring. Exempelvis i synen på andra skogsbruksmetoder, som hyggesfritt skogsbruk.

– Det ordet kunde man inte säga för tre år sedan utan att skogsnäringens representanter höjde på ögonbrynen. Men nu pratas det om hyggesfritt lite överallt och hålls kurser. Ett problem med metoden är dock om delar av skogsindustrin ser hyggesfritt skogsbruk som ett alternativ till att skydda skog. Kanske har också delar av miljörörelsen en något naiv syn på hyggesfritt. Det krävs fortfarande skogsvägar och det innebär frekvent avverkning. Det är inte frågan om något alternativ till skydd, men till mer intensiva avverkningsmetoder.

Kraftig omställning krävs, men motarbetas

Sedan glider Anne Sverdrup-Thygeson över på att prata om den situation vi befinner oss i; med en kris för biologisk mångfald och för klimatet. Att världens experter på ämnet (FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES)) sagt att det krävs att vi ändrar vårt sätt att leva – kraftigt och snabbt. Det har de varit väldigt tydliga med i rapport efter rapport. Ändå är det nästan helt frånvarande i politiken. Istället handlar debatten om att skogsfrågan anses “polariserad” eller om att “äganderätten är hotad”.

– Jag har ett favoritcitat från en av IPBES-rapporterna: “En omvälvande förändring är till sin natur sådan att man kan förvänta sig motstånd från dem som har intressen i status quo, men sådant motstånd kan övervinnas till förmån för ett bredare allmänintresse”. I den meningen ligger det så mycket. Det är många som tjänar på status quo och jobbar mot den här ändringen. Då måste vi bli lite mer kritiska. Vi har ju sett detta från tobaksindustrin, kemiindustrin, sockerindustrin och fossilindustrin att de försöker ge en bild av verkligheten som gynnar deras affärer. Varför är vi så naiva på det här området? Varför ställer inte fler journalister kritiska frågor? Varför sväljer vi det bara? Det är hög tid att sätta ned foten och tänka om. Jag skulle önska att fler vågade engagera sig i det här samtalet. Det här har betydelse för deras liv och hur det ska gå för de svenska skogarna framöver.

Och skogen är viktig, både för klimatet och den biologiska mångfalden.

– Jag har inte sett någon forskning som talar emot att den bästa metoden att minska utsläppen på kort sikt, 10-50 år, är att låta den gamla skogen stå. Så hjälper vi klimatet bäst på kort tid. Vi måste komma ihåg att när vi inte ändrar på något så är det också ett passivt val som får konsekvenser.

När vi efter en timme ombeds avbryta intervjun går Anne Sverdrup-Thygeson direkt in i nästa intervju i rummet bredvid. Så kommer dagen fortsätta och under eftermiddagen väntar ett samtal på ABF inför stor publik. Hon tar sitt uppdrag på att ge skogen en röst på allvar. Men två dagar senare får hon tid för återhämtning. Då blir det en tur ut i skogen.

Läs även

• Anne Sverdrup-Thygeson om naturforskare som tar ställning
• Bokrecension: En svindlande resa med jordens arter
• “Det råder brist på gammal skog med mycket död ved”
• Vart femte kalhygge var en gammelskog
• Regeringen och skogsindustrin marknadsför ohållbart skogsbruk i EU