Flyttfåglar “samtalar” med andra arter under resan

Varje år flyttar flera miljarder fåglar runt om i världen. Vissa, till exempel tranor, gäss och svanar, är lätta att höra medan de flyger förbi. Andra arter ger ifrån sig små pip som bara skickliga fågelskådare kan placera på rätt fågelart. Men gemensamt för många flyttande arter är att de låter när de flyttar. Frågan är varför?

Mycket snack mellan liknande arter

Ett forskarlag från University of Illinois har undersökt över 18 300 timmar inspelade läten från fåglar som flyttar på natten på 26 platser runt om i USA. De upptäckte, med hjälp av AI-system som gick igenom alla läten, att det ofta förekom “samtal”. Både mellan individer av samma art, men också mellan olika fågelarter. Kommunikation mellan arter var vanligare om de hade liknande längd på vingarna och läten som påminde om varandra.

– Arter med liknande vingstorlek var mer benägna att umgås, och vinglängden är direkt kopplad till flyghastigheten. Om man tänker sig att två arter flyger i liknande hastigheter eftersom de har liknande vingar, då är det mycket lättare för dem att hålla ihop. När det gäller läten är det möjligt att arternas läten har konvergerat över tid på grund av denna sociala koppling eller att arter som råkar ha liknande läten helt enkelt är mer benägna att flyga tillsammans, förklarar studiens huvudförfattare Benjamin Van Doren, biträdande professor vid institutionen för naturresurser och miljövetenskap.

Pratar de ålder eller navigering?

Han säger att de inte kan vara säkra på vad fåglarna kommunicerar till varandra, men att det skulle kunna röra sig om information som art, ålder och kön och att det även skulle kunna handla om navigering eller att hitta lämplig livsmiljö för mellanlandning. Sammanfattningsvis anser Van Doren att de senaste åren visat att kommunikation mellan fåglar kan vara en viktig faktor vid fågelflyttning och att det bör undersökas närmare vad den har för betydelse. Härnäst vill han därför sätta mikrofoner på enskilda fåglar för att spåra deras ”konversationer” med flygpartners under hela deras migration.

Källor: Current Biology och University of Illinois