Fjällräv – kalfjällets lilla rovdjur är beroende av hjälp

SVENSKA SYMBOLARTER: Om det i framtiden går bra för fjällräven i Norden så går det troligen även bra för hela fjällvärlden. Vi människor har orsakat att den nu troligen är beroende av oss för att överleva.

• Alla artiklar i serien Svenska symbolarter.

Fjällviddernas lilla rovdjur lever där trädgränsen har passerats. De gräver sina stora lyor på kalfjället och lever hela sina liv i våra kallaste områden, ofta på minst 1000 meters höjd.

I norra delen av jordklotet går dock den globala uppvärmningen dubbelt så snabbt som på andra platser i världen enligt mätningar från NASA. Det innebär att fjällvärlden är i förändring. Våra glaciärer smälter och växtligheten ändras. De senaste 100 åren har fjällbjörkskogen exempelvis nått 130 meter upp längs sluttningen vid fjället Njuollá i Abisko och den största förändringen har skett de senaste 50 åren i takt med att temperaturen fortsätter att höjas. Om 80 år förväntas temperaturförhållanden i fjällen ha förskjutits ytterligare 300 meter uppåt. I långsam takt håller fjällvärlden på att växa igen och kalfjällets arter får allt mindre yta att leva på. Om vi inte lyckas vända på klimatkrisen kommer fjällen till slut växa igen och då utrotas många av de specialiserade arterna som lever i fjällvärlden.

Beroende av fjällämmel
Än så länge finns det tillräckligt med livsmiljöer åt fjällräven, men den drabbas redan av klimatförändringarna eftersom fjällämmeln påverkas. Det går inte att berätta om fjällens ekosystem utan att ta upp motorn som driver många andra arters utveckling. Det är under lämmelår, när det kryllar av fjällämlar, som hela fjällvärlden lever upp. 

– Lämmeln är en art som man kanske inte vet så mycket om, men lämlarna gynnas av torra och kalla vintrar med mycket snö vilket innebär att vegetationen under snön är tillgänglig för dem. Får man omväxlande väder med töperioder, regn och sedan kyla på det så att man får en isbark på vegetationen så får de svårare att klara sig och därmed att reproducera sig, berättar Mats Ericson. Han är projektledare för det svensk-norska Interreg-projektet Felles Fjellrev och har arbetat med fjällrävar sedan 70-talet. 

Torra och kalla vintrar med ett tjockt snötäcke kommer troligen bli mer sällsynta i framtiden när temperaturen i fjällen stiger. Enligt en rapport från SMHI är det snarare kortare vintrar, fler skyfall och ett mindre snötäcke vi har att vänta oss. Med färre lämlar i fjällen ökar pressen på de andra arterna. Ripor, ljungpipare, fjällpipare och andra fåglar blir viktiga bytesdjur, även om fjällrävarna även tar harar och äter bär. På vintern är kadaver efter andra rovdjurs lyckade jakt en viktig källa till mat, men det är fjällämlarna som utgör den kanske viktigaste faktorn både för fjällrävarna och den biologiska mångfalden i fjällen.

Från 10 000 till under 100
I dagsläget lever det enbart ungefär 300-400 fjällrävar i hela Skandinaviens fjällkedja. Men då har det ändå skett en kraftig ökning sedan 90-talet då det såg väldigt mörkt ut för populationen och bara ungefär 30 par återstod. Det kan i sin tur jämföras med att det i slutet av 1800-talet fanns många tusen fjällrävar i Sverige.
– Det kan ha funnits minst 4000 fjällrävar i Sverige förr. Om man antar att populationen i Norge var ungefär lika stor så kan vi haft i alla fall 8000 fjällrävar i Sverige och Norge och uppemot 10 000 – 15 000 fjällrävar under riktiga lämmelår, berättar Sandra Jönsson, fjällrävsexpert på WWF.

När det fanns som mest fjällrävar hittades de dessutom i alla landskap utom på Gotland. 
– Antagligen lämnade de fjällen och vandrade ut i landet under år när det var ont om gnagare, berättar Mats Ericson. 

Men i början av 1900-talet kraschade populationen snabbt. Anledningen var människan. 
– Man kunde få upp till 1000 kronor för ett enda fjällrävsskinn på 1920-talet och det kunde motsvara en årslön för en arbetare på den tiden, berättar Mats Ericson. 

Jakten på snabba pengar ledde till att fjällräven i stort sett utrotades ur landet och behövde fredas redan 1928. Trots det krävs det fortfarande stora arbetsinsatser av miljöorganisationer, länsstyrelsen och eldsjälar, tillsammans med finansiering från myndigheterna för att hålla arten vid liv. 

Långsam förbättring
Det har tagit lång tid, som det ofta gör med naturvårdsprojekt, men nu har situationen för den starkt hotade räven förbättrats avsevärt. En tiodubbling på 20 år. Ändå finns det en bra bit kvar. 

– Ett par tusen individer tror jag att man måste upp i för att populationen ska kännas stabil. De behöver också vara spridda över fjällvärlden, säger Mats Ericson. 

För att lyckas med det jobbar man med att förstärka deras kärnområden där de redan finns så att bestånden blir stabilare. Det görs bland annat med stödutfodring så att fjällrävarna klarar sig även under år när det är ont om gnagare. En annan metod som används är att skjuta rödrävar som rör sig på kalfjället, i områden där fjällrävar har sina lyor.

– Det är två närstående arter som inte kan samexistera i samma områden. Det är ju så att fjällrävens utbredningsområde begränsas av rödrävens utbredning i låglandet. Fjällräven finns hos oss bara i kalfjällsområdena. Rödräven är helt klart ett av de största hoten, säger Arild Landa, chefsforskare på Norsk institutt for naturforskning (NINA), som jobbat länge med fjällrävar.

Den dubbelt så stora kusinen kan konkurrera ut fjällrävarna och även ta deras ungar. Men det största problemet är att rödräven tar över fjällrävens lyor. Rödräven rör sig allt högre upp mot fjällen. Dels på grund av klimatförändringarna som gör att trädgränsen flyttas till allt högre höjder, men också på grund av människans direkta påverkan på naturen. Rödräven är duktig på att överleva på rester och sopor som vi människor lämnar efter oss och tar dessutom gärna byten som exempelvis blir påkörda längs med våra bil- och järnvägar eller fåglar som krockar med elledningar eller vindkraftverk.

För att stärka fjällrävens population satsas det också på så kallade “stepping stone-områden”. Det är fjällområden som ligger i närheten av kärnområdena som kan koppla ihop dessa och etablera ett naturligt utbyte av fjällrävar och därmed också av gener mellan olika populationer. Sådana områden börjar nu skapas på flera håll i landet.

Biologisk mångfald runt hundraåriga lyor
I takt med att fjällrävens lyor sprids i fjällen ökar också den biologiska mångfalden. I en studie från 2016 visade forskare nämligen att det fanns betydligt mer växtlighet vid fjällrävslyorna.
– Fjällrävarna använder sina lyor under väldigt lång tid, ibland i hundratals eller till och med tusen år. En stor lya kan ha 100 utgångar. Fjällrävarna bajsar och kommer dit med mat så det blir mycket näringsämnen runt lyorna. Då trivs också många växter där och det skapas en stor biologisk mångfald runt lyorna, berättar Tom Arnbom.

För att fjällrävarna ska kunna fortsätta bo i sina gamla hem även i framtiden behövs nu insatser från oss människor. Insatser som också kommer gynna hela fjällvärlden eftersom den globala uppvärmningen måste stoppas.

• Alla artiklar i serien Svenska symbolarter.