Johan Hammars inlevelserika föredrag om svenska sötvatten. Här visar han hur grodor parar sig. Foto: Erik Hansson
Naturfotointresserade från hela Norden samlades 3-4 november för att delta i Vårgårda naturfotofestival. Två intensiva dagar där möten var minst lika centralt som fotograferandet.
Det är nya tider för naturfotografer. Det är troligen enklare än någonsin att ta häpnadsväckande naturbilder och nå ut till en bred allmänhet. Vissa moderna kamerahus kan lagra bilder redan innan du hunnit trycka på knappen så att du aldrig trycker försent. Det finns också naturfotoresor för i stort sett alla önskemål. Vill du åka på en resa till andra sidan jorden med någon av landets största fotografer så går det utmärkt. Du kan också åka och fotografera ugglor som matas med sorkar så att du vet exakt var de ska dyka upp. Eller besöka färdiga gömslen där ljussättningen är riggad och du kan sätta dig i en bekväm stol och invänta motiven.
Har du dessutom koll på sociala medier, vilka bilder som folk brukar gilla och hur man når ut till rätt folk kan karriären gå snabbt. Det finns naturfotografer som inte fyllt 25 år, som bara fotat i några år och vars bilder når ut till en miljonpublik världen över så att de nu kan försörja sig på sin fotografering.
En del naturfotopuritaner våndas säkert över dessa nya tider, ungefär som traditionalister våndats i alla tider över alla nya tider, men ovanstående “nymodigheter” är bara en liten del av dagens naturfotografi. Det är en hobby och ett yrke som kan utföras på så många olika sätt att det är meningslöst att försöka stämpla alla som äger en kamera på ett visst sätt.
Det börjar äntligen även bli en väldigt varierad skara som ägnar sig åt naturfoto, även om kombinationen vit hud, grått hår och Y-kromosomer är klart dominerade. Vårgårda fotoklubb har numera hälften kvinnor i sin styrelse och det är en hel del kvinnliga fotografer på plats. Förändringarna är pågående. Det gäller även bland det yngre gardet. Flera medlemmar i Young Nordic Nature Photographers var på plats med sina bilder och många av dem utmärkte sig som några av mina personliga favoriter i festivalens bildutställning.
Senare under eftermiddagarna var åhörarsalen i Vårgårda i stort sett fullsatt. Foto: Erik Hansson
Föreläsarna
Om variationen bland fotograferna är på väg att utökas så var det redan ett faktum bland föredragen på Vårgårda naturfotofestival. Här blandades det närgångna med det överblickande, det personliga med det tekniska och närmiljön med det exotiska. Vi fick bland annat följa med in i Jukka Lausmaas skogar som han levandegjort med minutiös noggrannhet. Hans foton kring sin fågelmatningen kommer jag bära med mig i vinter.
Johan Hammar tog oss med på en resa genom Sveriges sötvatten, från toppen av Kebnekaise och hela vägen ner i Skåne. Ett mycket engagerande och informativt föredrag som borde tilltala en bred allmänhet – inte bara naturfotografer och inte bara naturnördar. I vår kommer hans bok “Sötvatten“.
Frida Hermansson kan Island bättre än de flesta och visade upp dramatiska landskap utanför de vanligaste områdena och gick sedan över till dramatiska upplevelser på Svalbard och det vackra lugnet i hemmamarkerna. Genomtänkt, snyggt och med modet att också vara personlig.
Frida Hermansson får svara på frågor inför sitt föredrag. Foto: Erik Hansson
Efter tre ganska vitt skilda stilar var det dags för en fjärde som var ännu mer unik. I Johannes Rydströms fågelfoton är ofta kompositionen och linjerna i bilden mer centralt än fåglarna. Under föredraget förklarar han tydligt hur han tänkt kring bilderna och delade frikostigt med sig av tips.
“20×20” är ett koncept där sju fotografer delar med sig av 20 bilder och har 20 sekunder på sig att tala om varje. Det är ett smart upplägg som gör att det blir lite tempo, men som också kan visa hur lång tid 20 sekunder faktiskt är. Även dessa sju fotografer hade vitt skilda stilar och det jag framför allt kommer minnas var Nina Frydenlunds säkra framträdande och bilder som blandar natur med mänsklig påverkan.
Kvällens sista föreläsning stod Brutus Östling för. Han visade den här gången bilder från sitt senaste projekt om vildhundar. Han var som vanligt säker på scen och vågar även blanda in befriande humor bland de snygga bilderna och faktan om vildhundar, deras beteenden och livsmiljöer.
Mässhallen med bildutställning och försäljning. Foto: Erik Hansson
Vårt sällskap lämnade festivalen vid lunchtid dag två och såg inte alla föreläsningarna, men vi hann se Jørn Areklett Omre och det är jag glad för. Alla hans bilder är tagna runt hans hus i Norge och de visade oerhört tydligt hur mycket man kan åstadkomma även i närnaturen om man har bra idéer, planerar rätt, är en vass fotograf och har gott om tid.
– Jag fick kanske ingen bild första dagen eller andra, men till slut satt den och då var det värt det, eftersom jag har tid, sa Jørn Areklett Omre bland annat.
Mässhallen
Förutom föreläsningar innehåller Vårgårda även en mässavdelning. Charmigt inrymd i en gammal idrottshall och med utställare som visar upp den senaste kamerautrustningen, föreläsare som säljer sina senaste böcker och naturligtvis researrangörer som erbjuder resor till exotiska och fotovänliga resmål.
Samtidigt är det på en sådan här festival som det blir tydligt att det sällan är de exotiska bilderna som imponerar mest. Det spelar nästan ingen roll om det är en leopard eller en ekorre om resten av bilden är snyggt komponerad. Det är också betydligt större chans att ta unika bilder i den miljö man känner bäst.
Efter 35 år är Vårgårda naturfotofestival en väloljad produktion. Den är möjlig tack vare många hårt arbetande volontärer som lägger ner mycket tid på att förbereda hela festivalen och sedan även på att finnas på plats och hjälpa till med allt på plats. De har verkligen gjort ett utmärkt jobb. Den småskaliga charmen finns kvar, trots att mässan och föredragen lockar en hel del folk.
Fotografmöten
En annan viktig aspekt med Vårgårda är uppenbarligen mötena. Här träffas naturfotografer som tidigare bara varit Facebook-vänner eller som mötts på någon resa för flera år sedan. Här diskuteras bilder, kompositioner, fotoresor, utrustning eller helt andra saker. Vart man än vänder sig så ser man glada återseenden eller erfarna fotografer givmilt dela med sig av tips till lite mer nybakta kamerabärare.
Det är enkelt att förstå att Vårgårda är en given årlig tradition för många. Det märks inte minst i sociala medier efteråt där många av deltagarna hyllar festivalen, berättar om en nytändning och skriver peppande hälsningar till varandra. Vårgårda har uppenbarligen en förenande och inspirerande effekt på landets naturfotografer.
Inspirerade naturfotografer i Tiveden. Foto: Erik Hansson
Mässor om naturen är dock ganska paradoxala, åtminstone för mig. Nästan ingenting ger mig en starkare längtan ut i naturen än någon timme på ett stimmigt mässgolv. På hemvägen från årets naturfotofestival blev det därför ett välbehövligt stopp i Tivedens nationalparks fascinerande skog. Medan vi går runt och njuter av naturen och letar fotomotiv bland de mosstäckta fallna träden, grova stammarna och stilla sjöarna hör jag min reskamrat, naturfotografen Niclas Ahlberg, utbrista:
– En sådan här bild hade jag aldrig tagit innan Vårgårda.
