Favoritplatser: Fågelskådaren Lotta Bergs Nidingen
Nidingens silhuett, med de äldre dubbelfyrarna i sten till vänster, och den moderna fyren till höger. Foto: Lotta Berg
I sommarföljetongen Favoritplatser berättar olika personer om platser i naturen som betyder något lite extra.
Lotta Berg är en naturintresserad fågelskådare som brukar besöka ön Nidingen i norra Halland, utanför Onsalahalvön, åtminstone en gång varje år. Där ligger en fågelstation som drivs av Göteborgs Ornitologiska Förening, där man kan tillbringa en eller flera veckor med att ringmärka och spana på fåglar i största allmänhet.
Eftersom Lotta är forskare i det civila har hon därtill av bara farten skrivit en vetenskaplig artikel om kanadagässens häckningar på ön.
Tobisgrisslor häckar i goda antal på ön, som saknar både landdäggdjur och ormar. Foto: Lotta Berg
Nidingen – en helt egen värld
Egentligen vill man ju ha en pärla som man är ensam om. Men egentligen: vad spelar det för roll? Denna ö är en favorit för många människor, både fågelskådare och andra. Men vad gör väl det, det är ju bara härligt att fler människor har insett hur underbart vackert här är!
Ringmärkning av tobisgrissleungar sker i slutet av juni. Foto: Hanna Berg
På våren, när våra flyttfåglar som kommit söderifrån via Danmark ser Nidingen som en första säker hamn efter att ha passerat Kattegatt, och fyller varje buske och snår. På sommaren, när de tretåiga måsarnas kittiwake-rop ekar mellan dubbelfyrarna medan ungarna febrilt klamrar sig fast i sina bon i fönstersmygarna, samtidigt som vattenrallarna grymtar i snåren. På hösten, när stormbyarna sveper förbi och drar med sig havssulor, alkekungar, gråliror och andra havsfåglar i ett rasande tempo.
De karakteristiska dubbelfyrarna, där de tretåiga måsarna häckar, i maj när triften blommar som bäst. Foto: Lotta Berg
Och det är inte bara fåglar; man är så nära naturen på många olika sätt därute. Man kan sätta sig och vila lite bland den blommande triften. Dra in tångdoften i näsan och tänka att fastlandet är så otroligt långt borta att det nästan upphört att existera. Gå ut mot Ostudden när havet skummar och höra ljudet av tusentals slipade stenar som rullar fram och åter i vågsvallet. Snabbt ducka när en tobisgrissla kommer inflygande med ytterligare en fisk till de omättliga ungarna. Se solen gå ner i havet, och sedan följa fyrens ständigt roterande sken i natten. Så är man en liten, liten människa och njuter av att världen är så mycket större. Att stå på Nidingens i höstdiset och få höra ett ödsligt, dovt och lätt vibrerande rop, och strax därefter få se en svartnäbbad islom komma sträckande ut ur dimman, fortfarande ropande – det är sådana upplevelser som får oss att återvända, år efter år.”
Tretåig mås med unge i ett av dubbelfyrarnas fönster. Foto: Lotta Berg
Under vinterhalvåret håller många skärsnäppor till runt Nidingen. Foto: Lotta Berg
