Fältbiologerna kämpar för miljörättvisa med leriga stövlar

Ett omdebatterat program för miljörättvisa och en ny kampanj mot artdöden – Fältbiologerna, som utsågs till Årets unga miljöhjältar 2020, är ständigt aktuella i miljödebatten och har nu dessutom en ny ordförande. Leo Rudberg berättar här om ungdomsorganisationens mål och kamp.

På Fältbiologernas senaste riksårsmöte i januari valdes Leo Rudberg till ordförande för den 74-åriga föreningen tillsammans med Lovisa Roos. Leo skrev under 2020, som vice ordförande för Fältbiologerna, en rad krönikor för Natursidan.se och kommer fortsätta med det även under 2021.

På samma årsmöte där Leo tillträdde det anrika uppdraget som ordförande antog Fältbiologerna ett nytt program för miljörättvisa. Där skriver Fältbiologerna bland annat att de ska arbeta för ”ekonomisk omfördelning” och ”nedmontering av patriarkatet” – formuleringar som kanske sällan hörs från personer med åsikter åt höger. Detta nya program har väckt viss uppståndelse i sociala medier och bland gamla fältbiologer. En oro för att Fältbiologerna blivit för radikala, eller kopplas för hårt till vänstern har höjts. Något som Leo Rudberg både varit beredd på och har svar på.

– Dagens tillväxtfixerade ekonomiska system – såväl kapitalismen som alla andra statliga ekonomiska system, till exempel i Sovjet – har tyvärr misslyckats med att avvärja både klimathotet och artdöden. För att klara miljömålen behöver vi därför en helt ny ekonomi som kan säkra alla människors grundläggande behov inom de planetära gränserna. Patriarkala strukturer har också förvärrat miljöproblemen, till exempel då stereotypt maskulina egenskaper som kontroll, produktivitet och dominans värderats över stereotypt feminina egenskaper, som ödmjukhet, empati och ömsesidigt beroende. För att klara av miljömålen måste vi röra oss bort från en dominans- och produktivitetsinriktad politik mot ett system som bygger på omtanke om varandra och våra ekosystem. Med grund i dessa forskningsbaserade insikter valde Fältbiologernas medlemmar att på vårt senaste riksårsmöte anta ett nytt program om miljörättvisa.

Varför är ”omfattande ekonomisk omfördelning” en viktig fråga för er som natur- och miljöorganisation?
– Rika länder har delvis blivit rika på att exploatera fattiga länders naturresurser och släppa ut absurda mängder växthusgaser. Samtidigt är det de fattiga länderna som drabbas värst av klimatkrisen och ekologiska katastrofer. Därför har de rika länderna ett ansvar att dels upphöra med sin miljöförstörelse, dels finansiera fattigare länders livsviktiga anpassning till höjda havsnivåer, intensifierade orkaner och dödligare torka. Detta kräver omfattande omfördelning av pengar mellan länder. Motsvarande resonemang gäller även inom länder: de allra rikaste bär större ansvar för problemen, och måste därför i större utsträckning finansiera omställningen. Endast en rättvis omställning kan vinna tillräckligt folkligt stöd för att genomföras på ett demokratiskt sätt. Kolgruvearbetare och industrijordbrukare kommer bara acceptera omställningen om vi garanterar dem ny, hållbar försörjning inom till exempel grön energi och ekologiskt jordbruk.

Hur skulle ni vilja att den här omfördelningen sker?
– Vissa industrier måste avskaffas, till exempel fossilindustrin. Andra näringar måste förändras i grunden, till exempel så att jordbruket blir ekologiskt snarare än monokulturer beroende av fossila bränslen, mineralförsörjningen säkras genom minskad produktion, ökad återvinning och smarta tekniker som “urban mining” istället för nya miljö- och människoskadliga gruvor och skogsbruket i hög utsträckning går över till naturnära, hyggesfria metoder snarare än kalhyggen och industriella trädplantage. På ett större plan måste politiken byta mål, från materiell ekonomisk tillväxt till global solidaritet med alla människor och ekosystem på Jorden.

Ni ska även arbeta för en nedmontering av patriarkatet – vad skulle det få för konsekvenser för naturen om så skulle ske tror du?
– I århundranden har moderna stater vägletts av patriarkala idéer om att människan kan exploatera Jorden gränslöst, genom manligt kodad kontroll och dominans. Om antipatriarkala värderingar om omsorg och ömsesidigt beroende ersatte dessa idéer skulle moderna stater kunna förändra sin relation till naturen, inspirerad av de livsbejakande insikter som väglett urfolk i årtusenden och de senaste åren återigen bekräftats av toppmodern forskning om resiliens och planetära gränser. Denna nygamla natursyn måste utgå från det faktum att människan är en del av naturen, att vi och våra ekosystem är beroende av varandra och att verklig hållbarhet endast går att skapa med respekt för planetens gränser.

Kritiken mot förslagen för miljörättvisa handlar om att programmet anses för radikalt eller att det påminner för mycket om vänsterpolitik och då kan skrämma bort ungdomar som vill ut i naturen.

Stöd av ny forskning
Bara några dagar efter att Fältbiologerna gick ut med sitt nya program publicerade 17 internationella experter en rapport, baserad på över 150 studier om världens miljömässiga utmaningar. För att vända krisen för klimatet och den biologiska mångfalden anser experterna att vi måste jobba med bland annat:
• Grundläggande förändringar av den globala kapitalismen
• Ökad jämlikhet
• Överge idén om oändlig ekonomisk tillväxt
• Stärkta kontroller av marknader och markköp
• Ökad kontroll över bolags lobbying
• Mer makt åt kvinnor

Det vill säga ungefär samma sorts insatser som Fältbiologernas program för miljörättvisa innehåller.

Så mycket mer än miljörättvisa
Men programmet om miljörättvisa är bara en liten del av allt Fältbiologerna gör. Huvudfokus är fortfarande, i den mån pandemin tillåter det, att vara ute och uppleva naturen tillsammans och engagera sig i allt från skogsavverkningar till artutrotningen.
– Fältbiologerna är både ute i naturen och inne i miljödebatten – så har vi arbetat åtminstone sedan 60-talet, förtydligar Leo.

Det är kanske de politiska utspelen och aktivismen som genererar mest uppmärksamhet, men Fältbiologerna är så mycket mer än det.
– När vi är ute och inventerar hotade skogar, skådar sällsynta fåglar eller artbestämmer vackra lavar är vi fullt upptagna med att uppleva naturen. Då vill vi glädjas åt den natur som fortfarande finns. Våra upplevelser i naturen ger oss dessutom kunskap och energi som vi tar med oss in i miljödebatten. Allt hänger ihop.

Vad tror du att folk i allmänhet har för uppfattning om Fältbiologerna?
– Det varierar stort. Vissa tror att vi endast bedriver seriös vetenskaplig verksamhet, eftersom namnet låter akademiskt. Det stämmer dock inte. Även om vi har en hel del artnördar är de flesta medlemmar nyfikna nybörjare, och de flesta aktiviteter är inte det minsta akademiska utan tvärtom ofta ganska mysiga. Andra tror att vi bara är ute i naturen, medan vissa endast ser vår miljöaktivism. I verkligheten har vi både miljöaktivister, naturnördar och framför allt många unga som mest oroar sig för klimatet eller har ett vagt friluftsintresse bland våra medlemmar. En del har missat att vi är ett barn- och ungdomsförbund, och blir förvånade att vi barn och unga leder, planerar och bestämmer allt själva i föreningen.

Efter tio år i Fältbiologerna är du nu ordförande tillsammans med Lovisa Roos. Vad skulle du vilja åstadkomma under det här året?
– Vi planerar en stor kampanj för biologisk mångfald i år: “Stoppa artdöden”, som kommer involvera både aktivism mot makthavarna och praktiskt naturvårdsarbete. Om den kan bidra det minsta till att hejda Jordens sjätte massutdöende av arter vore jag lycklig. Jag hoppas också kunna hjälpa våra nystartade klubbar i Malmö, Luleå, Kiruna, Värmland, Jönköping och Eskilstuna att hitta och engagera massor av barn och unga som vill uppleva naturen och förändra världen tillsammans – kanske rentav några av Natursidans läsare!