Fåglars tolerans mot människor varierar kraftigt
Fåglar störs olika mycket av mänskliga aktiviteter. Nu har forskare gått igenom världens arter och klassat dem utifrån hur känsliga de är. Exempelvis trivs tornseglare i människans närhet medan tjädern minskar snabbt i antal även vid små störningar.
Tjäder.
I dagsläget är 13,5 procent av världens 10 994 fågelarter mer eller mindre utrotningshotade (rödlistade som sårbar, starkt hotad eller akut hotad). I en ny studie har forskare undersökt hur fågelpopulationerna klarar sig i olika miljöer – från de som är orörda till de som är kraftigt påverkade av människor. De har också tagit fram ett Humans tolerans index (HTI) och klassat 6 000 av världens fåglar utifrån detta människotoleransindex.
Vissa arter (22 procent) har inga större problem med att leva tillsammans med mänsklig påverkan, vilket innefattar byggda miljöer, befolkningstäthet, nattljus, jordbruk och vägar. Tornseglare häckar till exempel i stadsområden världen över. Men andra arter är betydligt känsligare. Resterande 78 procent påverkas i någon mån negativt av mänsklig aktivitet. Särskilt känsliga visade sig hotade fågelarter och de som minskar i antal vara.
Grafer som visar hur känsliga tre europeiska arter är för mänsklig störning. Tornseglare klarar sig bra i människors närhet, skedstork visa en tydlig nedgång med ökad mänsklig påverkan och tjädern drabbas hårt även vid liten mänsklig störning.
Genomgången visade också att Europa och Nordamerika har högre andelar fågelarter som står ut med människor, jämfört med vad Latinamerika och Afrika har. För Europas del beror detta dels på att vi här har utrotat känsliga arter under de tusentals år vi levt på kontinenten, men också att de fågelarter som finns kvar här tingats anpassa sig till vår närvaro.
– Den här studien gör det möjligt för oss att identifiera arter som är särskilt känsliga för mänsklig aktivitet och som behöver mer skyddade livsmiljöer för att trivas, till exempel dubbelbeckasin i Europa, nkulengurall i Afrika och höglandslärka i Asien. Bevarandeåtgärder för att skydda eller återställa livsmiljöer kan sedan riktas mot de arter och platser som behöver det mest, förklarar Aleksi Lehikoinen från Finlands naturhistoriska museum vid Helsingfors universitet.
Källor: Global Ecology and Biogeography och University of Helsinki
