Torsten Green-Petersen är tillbaka med en ny skildring av fåglar och deras livsmiljöer. Den här gången helt från Gotland och återigen är det något helt eget.
“Mular och fläckor” är ingen uppföljare, men i boken fortsätter Torsten Green-Petersen den berättelse han inledde i sin bok “Fågelns blick”. En berättelse med ett säreget språk som ibland lämnar både skriftspråk och talspråk och snarare kan beskrivas som tankespråk med snabba nedslag i olika tankeled. Korta meningar på ett eller två ord blandas med långa beskrivningar. Plötsligt sticker texten iväg i en association till Mumindalen, grekiska gudar eller danska anarkister och det gäller att hänga med.
Det är speciellt och det fungerar väl. Det går inte att slöläsa “Mular och fläckor” och när det är bra är det riktigt bra. Poetiskt och träffsäkert med stark närvarokänsla. Det går att ana hur det är där på Karlsöarna, Muskmyr, Faludden och de andra platserna på Gotland som skildras.
Till skillnad från förra boken håller sig Torsten Green-Petersen den här gången på Gotland och det gör han rätt i. Vi får följa med under ett år på ön i lös dagboksform. Årstiderna och platserna skapar en struktur och ram i den annars så fria skildringen. Om det är texterna som gör att boken står ut från mängden och lyfter så ger fågel- och miljöbilderna en grund för boken att stå på. Fotografierna är betydligt mer jordnära än texterna. Vackra, ofta närgångna fågelporträtt av skärfläcka, tordmule, berguv, ängshök, aftonfalk och många andra arter.
Torsten Green-Petersen har med sina två böcker etablerat sig som en naturskildrare med en helt egen stil. Hur många kan säga det?
Transparens: Natursidan fick ett recensionsexemplar av boken från författaren.