En fjärdedel av Europas yta har rewilding-möjligheter

Sammanlagt uppskattar forskarna att en fjärdedel av den europeiska kontinenten, 117 miljoner hektar (motsvarande nästan tre Sverige), har goda möjligheter för rewilding. 70 procent av denna yta finns i världsdelens kallare klimat i norr.

Passiv och aktiv rewilding

Kriterierna som sattes upp var att det skulle röra sig om omfattande landområden på minst 10 000 hektar, att de skulle ha liten mänsklig störning och att de skulle innehålla viktiga arter. Utifrån områdets storlek och vilka djurarter som lever där i dagsläget tog forskarna fram två olika strategier för rewilding: passiv och aktiv.

Passiv rewilding lämpar sig bäst på platser där det finns en sund population av växtätare, som hjortar, älgar och harar, samt rovdjur som vargar, björnar och lodjur. Med dessa förutsättningar kan djuren gradvis flytta tillbaka till övergivna områden på egen hand. Det här gäller bland annat norra Skandinavien som anses ha hög potential. Finland, Norge och Sverige är de tre länder som pekas ut i studien med bäst möjligheter.

Regioner som saknar viktiga växtätare eller rovdjur behöver dock en aktiv återförvildning genom att återinföra saknade arter. På så sätt hoppas forskarna “kickstarta” ekosystemets återhämtning.

Kan hjälpa till att uppnå de uppsatta målen

Med dessa två metoder och de stora ytor som är lämpliga att arbeta med anser forskarna att det finns en färdplan för Europas länder att uppnå de uppsatta målen om att skydda 30 procent av marken, varav 10 procent med strikt bevarande.

Huvudförfattaren Miguel B. Araújo vid National Museum of Natural Sciences, CSIC, Spanien, och University of Évora, Portugal berättar om potentialen för rewilding:

– Jag brukar kalla växtätarna för ekosystemets ingenjörer eftersom de betar och formar vegetationen, medan rovdjuren är arkitekterna som skapar ”skrämsellandskap” som växtätarna undviker. Samspelet mellan växtätare och köttätare skapar mosaikmönster i landskapet, vilket är avgörande för den biologiska mångfalden.

En kamp mot klockan

Även om de stora obebyggda områdena i Europa är enklast att återförvilda så menar författarna bakom studien att även tätbefolkade länder, som Irland, Italien, Belgien, Nederländerna och Danmark, har möjligheter att återskapa och återförvilda natur. I dessa länder får man jobba med nätverk av mindre skyddade livsmiljöer och att återta mark för att göra den till bevarandeområden.

– Traditionella landskap med flera användningsområden, som ekparkerna på Iberiska halvön och olika extensiva jordbruks- och skogsbrukssystem i Europa, kan också bidra om de förvaltas på ett hållbart sätt, säger Miguel B. Araújo och fortsätter:

– Vi har en kamp mot klockan. De områden som ser mest lovande ut för rewilding idag kanske inte är desamma om 50 år på grund av klimatförändringarnas effekter.

Källor: Current Biology och Science Daily