Honungsbi. Foto: Erik Hansson
Precis som fladdermöss har honungsbin visat sig ha en effektiv social distansering om bisamhället hotas av parasiter.
Bisamhällen ändrar sin sociala struktur när de parasiteras av varroa-kvalster. Normalt sett brukar honungsbina ägna sig åt sociala interaktioner med varandra, men när samhället drabbats av dessa smittospridande kvalster så anpassar samhället snabbt sig till att hålla social distans för att minska smittorisken.
En bikoloni består av två “avdelningar”. En yttre där bin som samlar mat befinner sig och en inre där drottningen och avkomman lever. För att skydda de sårbara bina i de inre delarna från sjukdomar och annat från utanför bisamhället förekommer det inte så mycket kontakt mellan avdelningarna.
Forskarna bakom den nya studien upptäckte dessutom att i samhällen som angripits av varroakvalster var avståndet större mellan de två avdelningarna och interaktionerna mellan dem var färre.
– Den observerade ökningen av social distansering mellan de två grupperna av bin inom samma parasitangripna koloni visar på en ny och något överraskande aspekt av hur honungsbin har utvecklats för att bekämpa patogener och parasiter. Deras förmåga att anpassa sin sociala struktur och minska kontakten mellan individer som svar på ett sjukdomshot gör att de kan maximera fördelarna med sociala interaktioner där det är möjligt och minimera risken för infektionssjukdomar vid behov. Honungsbikolonier är en idealisk modell för att studera social distansering och för att fullt ut förstå värdet och effektiviteten av detta beteende, säger studiens huvudförfattare Michelina Pusceddu vid Dipartimento di Agraria, University of Sassari.
Beteendet med ökad social distansering hos sociala djur har tidigare även upptäckts hos bland annat fladdermöss, babianer som undviker att rengöra individer med infektioner och myror med svampinfektioner.
Källor: University College London och Science Advances
