Dubbelt så många fynd av invasiva blåskrabbor – kan konkurrera ut strandkrabbor

Blåskrabbor känns igen på en fyrkantig ryggsköld, randiga ben och hanarna har dessutom en blåsa mellan det rörliga och fasta fingret på klosaxen. Vår inhemska strandkrabba har sexkantig ryggsköld och saknar tydliga ränder på benen. Foto: Eget arbete, CC BY-SA 3.0.

Vetenskapsradion rapporterar om att det på västkusten i år hittats fler blåskrabbor än tidigare. Om det innebär att den invasiva arten förökar sig i våra vatten kan de slå ut de vanliga strandkrabborna och påverka hela ekosystemet.

Det är Kristinebergs forskningsstation som i år fått in 18 rapporter om blåskrabbor från västkusten, en fördubbling jämfört med i fjol. Om det innebär att blåskrabban kan föröka sig i våra vatten kan det få samma konsekvenser som i södra Europa och USA – att det befintliga krabbeståndet på grunda vatten slås ut.

LÄS ÄVEN: • Cheerleader-krabban som stjäl pompoms av konkurrenter

Blåskrabban är något av en allätare och äter allt från ålgräs och alger till musslor och småfiskar. Med tanke på att honan kan producera 15 000 – 50 000 ägg per tillfälle och har 3-5 äggläggningsomgångar kan de etablera sig snabbt och då konkurrera ut inhemska arter. I USA och Frankrike har man i vissa områden påträffat 100 blåskrabbor per kvadratmetet. Det kan jämföras med inhemska krabbor som normalt har en täthet på 2 individer per kvadratmeter. I Sveriges fall är det strandkrabban som kan få svårt att hävda sig. Den fortplantar sig bara en gång per säsong.

Nu ska Kristinebergs forskningsstation undersöka hur blåskrabban påverkar ekosystemen på västkusten

– Risken är att den påverkar hela miljön. Därför är det så viktigt nu att ta reda på vilken påverkan de har, om den kan tolereras eller om vi måste ta till någon drastisk metod, säger Matz Berggren på Kristinebergs forskningsstation i Bohuslän till Vetenskapsradion.

LÄS ÄVEN: • Nytt krabbsläkte namnges för att hylla upptäckare och Harry Potter

Blåskrabban lever egentligen i nordvästra Stillahavsområdet, men tros från början ha kommit till Sverige med fartyg. Det är en mycket tålig och opportunistisk art som klarar variation både i salthalt och temperatur. Den skulle därför kunna sprida sig till Östersjön, vilket enligt Artdatabanken skulle “skapa stora problem”.

Om du hittar en misstänkt blåskrabba är Matz Berggren på Kristinebergs forskningsstation intresserad av att se bild på den. Mejla matz.berggren@gu.se. Fånga gärna krabban och släpp inte ut den igen om det är en blåskrabba.

Blåskrabbor känns igen på en fyrkantig ryggsköld, randiga ben och hanarna har dessutom en blåsa mellan det rörliga och fasta fingret på klosaxen.

I somras hittades även den liknande penselkrabban utanför Stenungsund – det är också en asiatisk krabba som kan räknas som invasiv.

Källor: Vetenskapsradion, Havet.nu och Artfakta