Lördag 18 november kl 18.00 visar SVT2 “Fågelvägen” (finns även på SVT Play här). Det är en stillsam, varm och snyggt filmad dokumentär som skildrar livet på Ottenby fågelstation genom volontärerna Mikaela Kähäri och Micha Gijsbers. Natursidan har sett filmen och intervjuat producenten och Mikaela.
“Fågelvägen” är en gedigen dokumentär som varenda fågelvän bör se. Inte bara för den varma och stillsamma skildringen av fågelskådning och livet som volontär på Ölands södra udde utan också för att den visar upp vänskapen mellan Micha och Mikaela på ett väldigt fint sätt.
Fredrik Doohan, producent för “Fågelvägen”, berättar att teamets ursprungsidé var att skildra Ölands unika natur.
– Därefter tittade vi på vad det fanns för historier att berätta om platsen i ett natursammanhang och då var fågellivet ett givet val. När vi sedan förstod att Ottenby inte endast var ett besöksmål utan att personer bodde och jobbade där under en lång tid så tyckte vi det kändes intressant att skildra dessa människors passion och liv.
Är det något särskilt du kommer ta med dig som minne från det här årets filmande?
– Många gånger åkte vi ut på vinst och förlust. Vi visste vad vi ville ha för bilder men i slutändan är det naturen som bestämmer. När allt klaffade och vi fick de bilder vi ville ha så var det värt all väntan och slit. Samma sak gäller ju också fågelskådning, säger Fredrik Doohan.
Och allt klaffade verkligen för filmteamet när de var på plats under den smått legendariska ”Det är inget skämt!”-helgen vecka 41, 2016. För fågelskådare är filmen sevärd enbart för skildringen av den dagen.
LÄS ÄVEN: • Intervju med platschefen på Ottenby fågelstation
Filmteamet följde de båda volontärerna Micha Gijsbers och Mikaela Kähäri som båda jobbat flera säsonger vid Ottenby fågelstation och som är väldigt goda vänner.
– Valet föll på dem för att de hade olika bakgrunder, men båda delade samma passion för platsen och fåglarna. Både Micha och Mikaela var dessutom lätta att jobba med, de hade en förståelse för vårt arbete och förstod att vissa saker behövde tas “en gång till”, berättar Fredrik Doohan.
LÄS ÄVEN: • Dagbok från Ottenby fågelstation
Micha är 23 år gammal och kommer från Nederländerna. Han drömmer om att få jobba med biologi och fåglar i framtiden och älskar att vara på Ottenby fågelstation, men det är inget avlönat yrke och han är hemifrån många månader per år. Hemma i Nederländerna har han familj och flickvän. Han står på tröskeln till sitt vuxenliv och har beslutat att det blir hans sista år som volontär.
Mikaela Kähäri är lika gammal som Micha och de delar intresset för fågelskådningen och ringmärkningen. Men Mikaela har en lite annan bakgrund än vännen från Nederländerna.
LÄS ÄVEN: • Så fungerar ringmärkning
– Mitt fågelintresse började ganska sent när jag gick på gymnasiet i Ludvika och hade två lärare som var väldigt fågelintresserade, berättar Mikaela Kähäri. Då vaknade det till liv lite men den var inte förrän 2011 när jag var på praktik i en vecka vid Ottenby fågelstation som intresset tog fart på riktigt. Våren 2012 blev jag tillfrågad att komma och jobba på Ottenby under hösten och där började hela resan.
Hon har nu spenderat fyra år som ringmärkare vid Ottenby och det blir tydligt i dokumentären att hennes engagemang fortfarande är lika stort. Den smittande lyckan när det händer något spännande går inte att ta miste på.
– Det är fantastiskt att först och främst få arbeta med ringmärkning och aldrig riktigt veta vad som komma skall och vad man kommer fånga. Att från en dag ringmärka 20 fåglar till att dagen efter hamna på 1000. Eller att det när som helst kan smälla till med någon ovanlig fågel, det är väldigt spännande. Du får också chansen att se fåglarna på så nära håll och verkligen se detaljerna, det är väldigt häftigt!
Ni lever ganska tätt inpå varandra i kollektivet som ringmärker vid Ottenby – hur fungerar det?
– Det kan man verkligen säga. Oftast så fungerar det hur bra som helst, man kommer varandra väldigt nära och skapar en fin relation med varandra. Och det var där jag träffade min sambo! Men ibland kan det vara otroligt påfrestande också att aldrig få ha ett ”privatliv”, att alltid göra allt tillsammans och det är väldigt viktigt på ett sånt ställe att man anpassar sig efter varandra, för det är mycket som ska fungera.
Hur var det att bli följd av kameror under ett års tid?
– Till en början var det väldigt skumt att ha folk som följer en vad man än gör och vad man än säger. Men efter ett tag så kändes det väldigt naturligt och man glömde mer eller mindre bort att dom var med. Det har varit en otroligt spännande upplevelse och vi har haft väldigt roligt tillsammans!
Vad är dina egna intryck av dokumentären?
– Det är ett fantastiskt jobb dom har gjort! Första gången jag såg den var jag rädd att jag skulle behöva sitta med skämskudden hela filmen då man inte är van att se sig själv på film, men jag blev helt tagen. Jag satt och skrattade i vissa scener och i nästa så pirrade det i magen av spänningen! Dom har verkligen lyckats fånga Öland och främst Ottenby på ett otroligt fint sätt och man får nästan nypa sig i armen för att inse att det är där man har turen att få jobba! Vinklingen på min och Michas vänskap har dom också lyckats fånga precis som den faktiskt är!
Nu har du fått jobb på Naturbokhandeln och flyttat till Kalmar permanent. Hur känns det?
– Ja, det känns väldigt bra, det känns som att jag har hittat hem! Att få jobba på Naturbokhandeln med min hobby och mitt intresse är jag otroligt glad över och jag hoppas få vara med och se naturbokhandeln växa många år till. Förhoppningsvis blir det flytt till Öland någon gång i framtiden också!
Har du lämnat volontärjobbet som ringmärkare bakom dig nu?
– Både ja och nej. Att få arbeta som volontär är väldigt fint tycker jag, man gör någonting av rätt anledning. För att man brinner för någonting och vill ta det ansvar för vår natur som jag tycker att alla borde göra. Och att då ha lyxen att vissa dagar jobba bredvid fågelstationen så att man kan gå dit ibland och hjälpa till är otroligt få förunnat! Fågelstationen kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat!
“Fågelvägen” visas lördag 18 november kl 18.00 på SVT2.