Djupdykning i adventsstaken
Naturfotografen Håkan Kvarnström bestämde sig för att fotografera det vanligaste pyntet i adventsljusstaken; fönsterlav. Tolv timmar senare och efter att ha använt både guld och metanol i processen kan han visa upp ovanliga bilder på en väldigt vanlig art.
Det är oftast fönsterlav (Cladonia stellaris) som används i adventsljusstakar. I butik kallas den pinsamt ofta för “vitmossa”, men vitmossor ser helt annorlunda ut.
Om butikerna hade skrivit “vitlav” istället för “vitmossa” hade de varit betydligt närmare eftersom fönsterlav ibland kallas för det. Arten hör till gruppen renlavar och hittas ofta på stenhällar eller sanddyner i glesa tallskogar i hela landet. Den skiljs från de nära släktingarna gulvit renlav (Cladonia arbuscula) och grå renlav (Cladonia rangiferina) på att fönsterlav bildar tydligare kuddar på marken där den växer, vilket gör den extra tacksam i adventsljusstakar.
Fönsterlav som den brukar se ut i adventsstaken. Förutom att pryda advensstakar kan fönsterlav även användas för att motverka fukt mellan inner- och ytterfönster i och det är även en viktig födoresurs för renar.
Det var i en adventsljusstake hemma som Håkan Kvarnström kom att tänka på fönsterlaven och att det vore intressant att se den uppförstorad. Extremt uppförstorad. Han tog hjälp av ett svepelektronmikroskop och det var inte en process som gjordes i en handvändning.
Fönsterlav som den ser ut när Håkan spenderat 16 timmar med att fotografera den.
– Att fotografera i svepelektronmikroskop är omständigt och komplicerat, berättar han. För det första så sker all fotografering i absolut vacuum. För det andra så måste det som fotograferas vara elektriskt ledande så att elektronerna kan ledas bort från preparatet. Det får heller inte finnas något vatten eller fukt kvar i preparatet eftersom det då skulle sugas ur i samband med att luften pumpas ur mikroskopet, vilket skulle leda till att preparatet, exempelvis fönsterlaven, skulle deformeras.
Så innan laven ens stoppas in i mikroskopet krävs en lång rad processer.
– Först fixeras laven med ämnet glutaraldehyd i några timmar. Det fixerar och stabiliserar proteiner i laven så att den kan behålla formen även om den torkar ut. Sedan behandlade jag laven i en serie av metanolbad.
Sammanlagt rör det sig om inte mindre än nio bad, à 15-20 minuter, med allt högre andel metanol. På så sätt ersätts vattnet i laven av metanol.
Härnäst är det dags för något som kallas superkritisk torkning. Det innebär att avlägsna vätska på ett exakt och kontrollerat sätt genom att tillföra koldioxid i superkritiskt tillstånd (högt tryck och temperatur). Då sköljs vätskan bort och när trycket sänks så förgasas koldioxiden och det återstår enbart ett snustorrt preparat som har behållit sin ursprungliga form och inte krympt eller är förvrängd.
– Sista steget är att göra laven konduktiv så att elektronstrålarna kan läsa av ytstrukturen på laven. Det görs genom att belägga laven med ett tunt lager med 24k guld i en plasmakammare. Sedan kan laven flyttas in i mikroskopets vacummkammare och scannas, pixel för pixel.
Hur lång tid tog den här processen?
– Totalt tog det ungefär fyra timmar att preparera laven innan den kunde scannas i mikroskopet. Därefter två timmar för själva fotograferingen.
Men det var inte klart bara för det. Bilderna från ett svepelektronmikroskop är svart-vita. Så fotografierna har dessutom färglagts med hjälp av lager i Photoshop i efterhand för att efterlikna verkligheten. Den här processen tog ytterligare sex timmar. Så bilderna i den här artikeln är resultatet av sammanlagt tolv timmars arbete.
Kommer du fotografera fler organismer i svepelektronmikroskop framöver?
– Ja, jag kommer fotografera mycket i svepelektronmikroskopet framöver. Jag köpte ett eget så jag inte behöver hyra in mig någonstans.
